Hem till byn

Vilket förstås är helt i linje med trenden i näringslivet i övrigt. De senaste decennierna har ju alltmer av produktionen skiftats ut till avlägsna delar av världen. För att hålla nere kostnaderna måste bolagens inköpschefer hitta leverantörer längre och längre bort och få storföretag kan klara sig utan komplicerade logistikkedjor.

Men nu är något på gång som kan bromsa den här utvecklingen, och här talar vi inte om gårdsbutiker som säljer kött utan om produktionskalkylering i industrin. Nytänkandet syns i en intressant men knappt uppmärksammad rapport som Teknikföretagen presenterade tidigare i år. Det visar sig nämligen att löner och andra kostnader i Östeuropa nu stiger så snabbt att det inte längre är värt besväret för svenska företag att flytta produktion dit. Enligt rapporten har lägre kostnader varit huvudmotivet för 90 procent av de svenska investeringar som gjorts i regionen. Men mellan 2000 och 2006 steg arbetskraftskostnaderna i de nya EU-länderna med i snitt 73 procent. Slutsatsen blir att den utflyttning som drivs av billigare produktion går mot sitt slut.

Detta är viktigt. Under 2008 kommer det att framstå som allt tydligare att det globala produktionssystemet har gått in i en ny fas. Efter två decennier då logistiksystemen gradvis tänjts ut och produktionen hamnat längre och längre ut i periferin (där till exempel Vietnam ersatt ett allt dyrare Kina) sker en motrörelse. Fler bolag tar en ny titt på om de kan trimma kostnaderna på hemmaplan.

Det finns tre bakomliggande orsaker. En är dyrare transporter, och här pekar kostnadskurvorna entydigt uppåt. Klimatbaserade livscykelanalyser för förloppet från råvara till färdig produkt gör att produktion i periferin blir mindre intressant för svenska företag. Den andra orsaken är att det är svårt att hitta kvalificerad personal på många håll i Asien och Östeuropa. I Shanghai och Bangalore får svenska bolag vara glada om de kan behålla lokalt rekryterade chefer och andra specialister i ett par år. De får åter lita till utsända experter för att bevara kontinuiteten i verksamheten. Den tredje orsaken illustrerades av Anders Jonsson i ABB:s koncernledning på KTH:s konferens “Teknik och tillväxt” i november. Han pekade på Sveriges konkurrensfördelar i form av “lång industritradition, god teknisk kompetens och platta organisationer”. När nu mer av produktionen sker i automatiserade fabriker spelar lönekostnaderna inte längre någon roll. Allt detta förklarar varför väletablerade industrinationer som Sverige och Tyskland bör ha goda utsikter i en globaliserad värld.

Men det finns också en annan aspekt på detta med närproducerande industri. Och det är att konsumtionsmönstren förändras. Jan Carlson, vd för Autoliv, har konstaterat att hela 70 procent av marknadstillväxten finns i vad han betecknar som “rest of the world”, alltså Asien, Östeuropa, Latinamerika och Afrika. I ett sådant scenario får begreppet närproducerat ett annat innehåll. Fabriker anläggs numera i Kina inte bara för att dra nytta av lägre kostnader, utan alltmer för att försörja den växande kinesiska marknaden.

I det perspektivet kan vi påminna oss om historikern Angus Maddisons beräkningar att Kina och Indien år 1850 svarade för 40 till 45 procent av världens BNP. 1950 var andelen nere i mindre än 5 procent. Men redan 2030 väntas dessa jättenationer ha återtagit sin tidigare ställning, då deras sammanlagda produktion utgör 35-40 procent av global BNP. Följdriktigt växer handeln inom Asien mycket snabbare än handeln mellan Asien och Europa. Och den trenden lär förstärkas under 2008.