Härdsmälta för uran

Tror du att kärnkraften är lösningen på växthuseffekten och världens energiproblem? I så fall kanske du skulle kunna tänka dig att handla med uran. Metallen är inte bara svårtillgänglig, utan även en kontroversiell placeringsform. Trots detta har det varit hype.

Under den värsta yran för några år sedan utgjorde handeln med uran 1 procent av den totala handeln bland privatsparare, vilket måste betecknas som oväntat mycket. Intresset för metallen grundar sig bland annat på att det råder underskott i produktionen samtidigt som det byggs allt fler kärnkraftverk runt om i världen.

Sedan mitten på 2003 fram till juni förra året rusade priset med 1 300 procent, från 10 dollar per uns till 140 dollar per uns (ett uns är 454 gram). Därefter har priset återigen rasat. I dag ligger det på cirka 60 dollar per uns. Betyder det att det är köpläge? Nej, inte om man ska tro experterna, som i vissa fall till och med ifrågasätter om nuvarande handel verkligen är en fungerande marknad.

– Det handlar om 100-150 bolag som köper, och på säljsidan finns endast ett tjugotal bolag, vilket är ett bekymmer för privatpersoner. De flesta kraftbolag köper dessutom direkt från producenterna, så det är väldigt små volymer som går över marknaden. Det är lite av en artificiell marknad, menar Sven Nordlöv, ansvarig för bränsleförsörjningen på OKG, som ingår i Eon-gruppen.

– Det finns en stor skillnad mellan produktion och efterfrågan. Efterfrågan har varit betydligt större än produktionen. Produktionen börjar komma i kapp och man räknar nu med en balans runt år 2015. Priset har tappat på att man tror att ryssar och amerikaner ska komma överens om ett nedrustningsavtal. Men det finns också ett egenintresse av att hålla uppe priserna bland myndigheter, säger Nordlöv.

– Vid nuvarande prisnivå på 60 dollar tjänar alla aktörer pengar, vilket gör att det fortsatt är lönsamt att producera. Det är helt entydigt att vi ser en ökning av produktionen framöver. Sedan kan vi inte utesluta stora kast eftersom det är få aktörer på marknaden. Handeln blir ur den synvinkeln inte rättvisande, då även små volymer kan påverka priset kraftigt. Vi vet att gruvbolagen och en del investerare själva varit inne och köpt för att skapa en bättre prisbarometer. Själva har vi säkrat inköp till och med 2014.

För den som ändå vill handla uran finns det inte så många alternativ. Det går att handla på termin där spotpriset för närvarande ligger på strax över 60 dollar per uns. Men desto vanligare är det i stället att köpa aktieobligationer, som har någon form av exponering mot uran, eller investera direkt i uranbolag.

– Spekulationen är en del av råvaruboomen där oljan kom först. Det finns inga uranfonder och det är mer politisikt inkorrekt att handla med uran. Det finns i stort sett bara cirka 20 uranbolag i världen, de ligger i USA och Kanada. Bland våra sparare har de populäraste bolagen varit Uranium Power, SXR Uranium och Urasia Energy. Samtidigt är det viktigt att säga att det finns en stor risk att man bränner sig. Vill man ta lite lägre risk är faktiskt aktieobligationen i det här fallet inte så dum, eftersom du vet att du får tillbaka insatsen om det går fel, säger Claes Hemberg, sparekonom på Avanza.

Ett tips är också att ta sig en titt på sina miljöfonder. Det kanske rent av är så att du redan är exponerad mot uran. Till skillnad mot Sverige är kärnkraft utomlands inte behäftat med politisk pestsmitta, utan räknas många gånger i stället som ett bra miljöalternativ. Följaktligen har en hel del miljöfonder uranrelaterade bolag i sina portföljer.

nullnullnullnull