HANS KARLSSON: ”Räkna inte ut facket”

Beslut( s )fattarna. Det är titeln på boken som Hans Karlsson, avgående avtalssekreterare, bär under armen när Affärsvärlden träffar honom under LO-kongressens första dag.

“Jag vann den på ett lotteri där inne”, förklarar Hans Karlsson, och det framstår som smått ironiskt.

Karlsson drog nämligen själv en nitlott i spelet om makten och väljer efter interna stridigheter att lämna LO “för självrespektens skull”. Han fattar inte fler s-märkta beslut, åtminstone inte som företrädare för LO.

Hans Karlsson, även kallad Mr LO på grund av sin starka informella roll, avslutar sina sju år som avtalssekreterare med flaggan i topp. Natten mot fredagen blev kollektivavtalet för LO-förbundens medlemmar anställda i bemanningsbranschen klart, bland annat med löfte om en garanterad baslön om 90 procent.

“Det var enda sättet för bemanningsföretagen att komma in på arbetsplatserna”, konstaterar han, och påminner om att fackets muskler inte alls har förtvinat i den omfattning som dess belackare påstår.

“Solidariteten finns kvar”

Hans Karlsson, som varit med och dragit upp LO:s riktlinjer för den kommande avtalsrörelsen, tror bestämt att den solidariska lönepolitiken har en framtid.

“Om LO och förbunden förmår göra som medlemmarna vill och utjämna löneskillnader, kommer den solidariska lönepolitiken att leva länge till. Det finns alltid människor som kommer att ha något att tjäna på att agera gemensamt”, säger Hans Karlsson.

Att en industriarbetare med tiden skulle ha blivit allt mer ovillig att dela med sig av sitt löneutrymme till kvinnorna i vård, skola och omsorg, avfärdar han:

“Det är mer spänt mellan de olika förbundsledningarna än mellan medlemmarna ute i landet”, säger Hans Karlsson.

Svårt lämna besluten

Ju större arena och ju fler förbund som ska ingå desto svårare att hålla ihop. Men det stora problemet är inte någon ska dela med sig av sitt löneutrymme:

“Det svåraste är att överlåta bestämmanderätten till någon annan”, säger Hans Karlsson och konstaterar att om facket ska kunna ” kontrollera fördelningen” så måste facket också kontrollera löneökningstakten:

“Det är förutsättningen för solidarisk lönepolitik”, konstaterar Hans Karlsson.

Samtidigt finns en utbredd insikt om att hela fackföreningsrörelsen är bakbunden av gällande låginflationspolitik.

Löneglidning en risk

“Det spelar ingen roll om vi skulle skrika från taket att det var full sysselsättning som gäller. Det är inflationsmålet som är det viktigaste. Om inte facket kontrollerar lönebildningen och indirekt inflationen kommer någon annan att göra det”, säger Hans Karlsson.

Men onekligen är risken för löneglidning i kommande avtalsrörelse överhängande, eftersom trycket ökar med tillväxttakt och minskad arbetslöshet. Den centrala frågan är därför om kollektivavtalssystemet kan kontrollera ökningen och förmå parterna att hålla igen.

“Facket som imperfektion på marknaden kommer likt en kartell att se till att inte bara de som har högst produktivitetsökning får ta del av löneökningarna. Vi kommer ytterst att använda konfliktstyrkan för att kommunalarna också ska få motsvarande löneökningar enligt principen lika lön för lika arbete”, säger Hans Karlsson.

Inflytandet minskar inte

Att facket hör till en svunnen tid, fnyser LO-mannen åt. 90 procent inom LO:s områden är intresserade av kollektiva avtal. Minst lika många kommer att vara organiserade om fem år, spår Hans Karlsson.

Och det politiska inflytande kommer att vara fortsatt stort.

LO:s medlemmar har, enligt Karlsson, behov av att driva kampen med fackliga medel som kollektivavtal och i parlamentet. Han ser det inte som något osunt att öppna plånboken för att utöva inflytande över arbetslivet i det parlamentariska systemet. Inget hindrar LO att stödja vänstern. Om utvecklingen fortsätter finns ingen återvändo.

“Om vänsterpartiet växer medan socialdemokraterna minskar kommer LO:s medlemmar inte att tillåta att fackföreningsrörelsen bara finansierar ett parti. Någonstans går gränsen. S och v konkurrerar om samma väljarkärna med nästan samma politik”, säger Hans Karlsson.

Antingen väljer man att samarbeta eller också markerar man avstånd, för att visa att socialdemokratin kan samarbeta med andra. Ett sidbyte skulle kunna bli en utdragen process.

“En check till Schyman”

“Det börjar inte med att LO:s ordförande skickar en check till Gudrun Schyman, utan det blir klubbar och avdelningar som ger bidrag till vänsterpartiet, medan allt fler förtroendevalda sympatiserar med dem.

Det går inte över en natt, och det kommer först i Norrbotten”, säger Hans Karlsson, som hävdar att LO-toppen på lång sikt inte kan agera med mindre än att en majoritet är med på noterna.

Men LO-kroppen rör sig tungt och långsamt, vilket både är organisationens styrka och akilleshäl.

“Det tar att ändra på LO:s gemensamma ståndpunkt, som värks fram under möten och i kongresser.

Trögheten ger stabilitet i samhället, men en nackdel i medlemsinflytandet då det tar tid att bli överens”, säger Hans Karlsson, som personligen anser att en förbättring av arbetsskadeförsäkringen var den nu aktuella kongressens viktigaste uppgift, långt viktigare än en arbetstidsförkortning som motsvarar 12 minuter om dagen, men 0,5 procent av löneutrymmet.