Handelsbankens svåra enkla väg

Avveckling av Finland och internationell kapitalmarknad kan ligga i korten när Handelsbankens Carina Åkerström väljer ”En enklare väg framåt” för att återskapa bankens forna glans.

Den 4 april håller Carina Åker­ström som Handelsbankens nya vd sitt jungfrutal till bankanalytiker och ekonomijournalister. Platsen är bankens nya lokaler en trappa upp i Fastpartners nya paradfastighet på Östermalmstorg i Stockholm. Valet av lokal är ingen tillfällighet utan noggrant planerat. Från början var tanken att mötet med analytiker och media skulle ske i huvudkontorets lokaler på Bla­sieholmen, men ändrades plötsligt för att visa hur ett modernt bankkontor utan kassadisk kan fungera, som Carina Åkerström förklarade på mötet.

Ingen av de närvarande ägnade väl lokalvalet någon större uppmärksamhet utan intresset var helt fokuserat på vad hon skulle säga om strategiska förändringar för att bryta bankens negativa kostnadsutveckling. Genom att välja bort huvudkontorets lokaler för ett lokalkontor markerade hon tydligt att bankens unika, decentraliserade, strategi med starka lokalkontor skulle fullföljas av också henne.

Valet av lokal underströk också den maktförskjutning hon genomfört samma morgon genom att skära ner koncernledningen från ett 30-tal personer till sju. Decentralisering fungerar inte utan tydliga gränser och riktlinjer, framhöll hon i sin presentation. Det måste vara tydligt var besluten fattas och av vem, förklarade Carina Åkerström.

Det var en tydlig signal till alla kontorschefer som de senaste åren frustrerats av att regelverk och byråkrati tvingat dem att förankra beslut centralt, i stället för att som tidigare bestämma självständigt. En ny byråkrati som inte bara gjort banken toppstyrd utan också ökat kostnaderna. Nu ska reglerna förtydligas så att besluten kan flyttas tillbaka till kontoren.

I sitt anförande ”En enklare väg framåt” stod också kontorsrörelsen i centrum. Den negativa kostnadsutvecklingen skulle mötas inte bara med att kostnader för det centrala överhänget skulle minska utan också med ökad digitalisering och genom att välja bort (olönsamma) produkter och marknader och sluta vara en universalbank. Mer konkret än så blev hon aldrig. Det blev ett politiskt budskap till de anställda – kontoren blir kvar.

”Allt förblir som det är – fast bättre” är en lakonisk kommentar till Carina Åkerströms tama programförklaring. Hon måste göra mer än att decentralisera och digitalisera.

De senaste fem åren har kostnadsutvecklingen i Handelsbanken varit betydligt sämre än för SEB och Swedbank. I förhållande till intäkterna har kostnaderna ökat från 45 till 48 procent av intäkterna. För SEB har de minskat från 50 till 48 procent och för Swedbank minskat från 44 till 38 procent. Det är bara Nordea som gör Handelsbanken sällskap med en så ogynnsam kostnadsutveckling.

Vad kan då Carina Åström tänkas göra för att vända bankens kräftgång? Affärsvärlden har talat med en rad nuvarande och tidigare personer med ledande befattningar i banken, men där ingen vill framträda öppet. Med utgångspunkt från Carina Åströms ord att ”vi ska sluta försöka vara bäst på allt, och det vi väljer att göra, ska vi göra bra” visar Affärsvärldens intervjuer på några konkreta områden där banken inte är bäst och skulle kunna lämna.

Hösten 2015 lämnade toppnamnet Jan Amethier Handelsbanken, han var då vice vd och chef för Merchant Banking. Bakom sig hade han en kometkarriär på Handelsbanken och dessförinnan tolv år på JP Morgan som hög chef i Europa med bland annat ansvar för företagsaffärer i Norden. Han var också en av slutkandidaterna till att efterträda Anders Nyrén som vd för Industrivärden. Han gick i stället till SEB som chef för investment banking och corporate finance. Sedan dess har Handelsbankens motsvarande verksamheter inte varit sig lik. Löner och kostnader är höga. Inom M&A, företagstransaktioner, konkurrerar banken med internationella giganter som JP Morgan, Goldman Sachs, Deutsche Bank med flera. Här kan man helt enkelt inte bli bäst eller motivera de höga kostnaderna.

Affärsvärldens källor tror därför att det kan ske förändringar inom Handelsbanken Capital Markets där banken avvecklar M&A-verksamheten och andra delar där man inte kan konkurrera internationellt. Till saken hör att Carina Åkerström med sin bakgrund från kontorsrörelsen inte har så stor erfarenhet från financing och kapitalmarknad och därmed inte är motiverad att göra den stora uppryckning som krävs. Hon har däremot med framgång varit ansvarig för bankens svenska storföretagskunder, vilket bedöms bli ett fortsatt prioriterat område.

Som en konsekvens av att banken inte prioriterat finans- och kapitalmarknad har beroendet av fastighetsmarknad och bostadsfinansiering ökat. Det är emellertid ett område där konkurrensen blir allt hårdare genom nya aktörer och bolånefonder som lågprisalternativ.

Med Carina Åkerströms bakgrund blir det väl fortsatt fokus på bostadsfinansiering, är en återkommande kommentar. För att kunna konkurrera här krävs det att man har låga kostnader, då kampen om marginalerna är stenhård. För att nå dit måste verksamheten snabbare digitaliseras och kostnader skäras, vilket stått klart länge i banken och där man redan under förre vd:n Anders Bouvin inlett effektiviseringsprogram som väntas spara motsvarande 1 600 tjänster.

Problemet med att spara tjänster är för Handelsbanken att naturlig avgång inte räcker långt. Med Oktogonens generösa vinstdelningssystem är det få äldre som slutar. Personalomsättningen i banken är därmed extremt låga 4 procent jämfört med 10 för Swedbank och 13 procent för SEB. Handelsbanken ligger också efter konkurrenterna i digitaliseringsprocessen, inte minst Nordea som kommit längre med att skapa kostnadseffektivare system.

Om den svenska kontorsrörelsen kan se fram emot en någorlunda trygg tillvaro, åtminstone så länge som Pär Boman är ordförande och Carina Åkerström vd, så lever de utländska kontoren inte lika säkert, speciellt då inte om de ligger i Finland.

Den finska marknaden präglas av stenhård konkurrens på både privat- och företagssidan, så banken får här inte ut några bra marginaler, framför allt inte på privatmarknaden, förklarar en källa för Affärsvärlden. Runt en tredjedel av verksamheten riktas mot privatmarknaden och resten mot företag. Resultatet per anställd i Finland är knappt hälften av den i Sverige och lönsamheten på allokerat kapital bara 10,9 procent mot 15,1 för den svenska delen. Lönsamheten i Finland är därmed sämst av bankens alla marknader, till och med lägre än i den yngsta, Nederländerna. I ett försök att förbättra lönsamheten skars nio av 45 kontor bort i fjol så att antalet anställda minskade med 7 procent mellan första och sista kvartalet i fjol.

Med 29 kontor och 300 anställda är Nederländerna snart lika stort som Finland och räntabiliteten på allokerat kapital redan 30 procent bättre. Här har Handelsbanken koncentrerat sig till att bygga ut privatmarknaden dit över hälften av utlåningen nu går.

Storbritannien är ett större frågetecken, inte minst i ett Brexitperspektiv. Marknaden är nu den största utländska i banken resultatmässigt med en vinst på 2,7 miljarder kronor i fjol. Därmed är den marginellt större än Norges vinst på 2,5 miljarder, men då har Norge bara en tredjedel så många anställda, så med det måttet är Storbritannien klart underpresterande även om dess räntabilitet på allokerat kapital är högre. Medan de norska kostnaderna bara är 35 procent av intäkterna är de i Storbritannien hela 57 procent och resultatet per anställd under en tredjedel av den i Sverige och Norge. Utrymme för förbättringar finns uppenbarligen här.

Carina Åkerström kommer inte vara sysslolös i arbetet med bankens kostnadsproblem, men enbart skära kostnader eller att, som i senaste kvartalsrapporten, återta reserveringar till Oktogonen, är ingen hållbar väg framåt. Utöver ökad satsning på digitalisering och fortsatt utveckling av kontoren har hon inte gett någon antydan om sin färdriktning för framtiden. Hon har dock utomordentliga förutsättningar att lyckas. Hon har ett starkt stöd av sina medarbetare, de som Affärsvärlden talat med ger bara lovord. Hon har ett starkt stöd av sin ordförande Pär Boman och av sin vice ordförande Fredrik Lundberg. Båda är kända för sin handpåläggning. För Per Boman står mycket på spel; en tredje misslyckad vd-rekrytering blir en för mycket. Förlorar hon faller han.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.