Hälften så stort, dubbelt så bra

För tio år sedan stod ABB på topp, mätt i omsättning, rörelsemarginal, storleken på eget kapital eller antal anställda. Koncernchefen Percy Barnevik och ABB jämfördes med Jack Welch och amerikanska General Electric.

I dag spelar ABB i en lägre division. Nu ska vi jämföra ABB med franska Schneider Electric eller amerikanska Rockwell Automation. ABB har tvingats byta inriktning, halverats i storlek och faktiskt återgått till det som var kärnan i verksamheten en gång i tiden, alltså kraftöverföring och produkter som förbättrar produktiviteten i olika industrier.

Renodlingen har tagit tid men fått effekt. I dag är ABB ett företag som är mer logiskt uppbyggt, inte längre ett svåröverskådligt elektrotekniskt konglomerat
ABB har koncentrerat sig på två affärer, dels kraftteknik, alltså transformatorer, brytare, ställverk, högspänd likström, nätövervakning och liknande; dels automation, alltså motorer, drivsystem, robotar och annat som styr och kontrollerar olika processer. Det finns synergier mellan de två områdena, som ofta har samma kunder. Sett över tiden är det nästan alltid dessa två affärer som gått bäst i Asea/ABB.

Både Asea och Brown Boveri, som slogs ihop till ABB 1988, började sin verksamhet i slutet på 1800-talet med tekniken att överföra elektricitet på längre avstånd. Kunderna fanns i industrin, i Sverige främst i Bergslagens gruvor och stålverk. Verksamheten vidgades. Det blev kraftgenerering, alltså generatorer och turbiner för stora kraftverk, samt tillverkning av tåg. Senare tillkom byggsystem, verksamheter inom olja, gas och petrokemi och en stor finansiell rörelse.

I dag är allt detta borta. Med kraftgenereringen och tågen försvann de jättelika kontrakten och därmed de stora förskotten och tidvis starka kassaflödena, men också risken för stora förluster. Övriga verksamheter har också varit problematiska. Den finansiella rörelsen gick bra så länge moderbolaget hade god kreditvärdighet. Sedan blev det svårare.

De problem som ABB har haft är välkända. Koncernen blev för vildvuxen och svårkontrollerad därför att fokus låg på volymtillväxt, främst genom förvärv. Några av förvärven gick rejält snett, främst amerikanska Combustion Engineering, tillverkare av kärnkraftverk och ångpannor. I CE fanns en dold miljöbomb. Den briserade 2001 när en lagändring i USA gjorde det möjligt att stämma företag som tillverkat eller sålt produkter med asbest.

ABB har fått över 100 000 stämningar och avsatt 1,4 miljarder dollar för att möta framtida krav och har hittills betalt ut 900 miljoner dollar till skadesökande. Totalt skulle därmed notan hamna på 2,3 miljarder dollar. Det är nästan dubbelt så mycket som köpeskillingen, men avsevärt lägre än de bedömningar av skadestånden som gjordes för några år sedan.

Asbestproblemen sammanföll i tiden med sämre konjunkturer, en misslyckad lansering av en stor gasturbin, pensionsavtalen med de tidigare cheferna Percy Barnevik och Göran Lindahl och ett katastrofalt återköp av aktier som förvärrade den redan pressade finansiella situationen. Det mest gick snett för bolaget.

Utvecklingen av det egna kapitalet är bästa sättet att se den dramatiska utvecklingen i bolaget. Som mest hade ABB ett eget kapital på drygt 6 miljarder dollar, nämligen 1996.
Det sjönk ihop till som minst en dryg miljard, år 2002. Då var slutet nära. Året efter fick ABB ett kapitaltillskott på 2,5 miljarder dollar. Utförsäljningar och vinst 2005 gör att det egna kapitalet nu är uppe i 3,3 miljarder dollar. Det är inte mer än vad ABB hade när bolaget bildades för 18 år sedan!

På aktiemarknaden toppade ABB i början av 2000, när börsvärdet var drygt 40 miljarder dollar, i dag är bolaget värt hälften så mycket trots fjolårets kursfördubbling. Ägarna har alltså förlorat väldiga belopp på ABB.

Under ledning av Jürgen Dormann, vd 2002-2004, och Fred Kindle, vd från 1 januari 2005, har ABB kommit på fötter igen. Fjolåret blev det första vinståret sedan 2000. Numera är det fokus på lönsamheten. Den rörelsemarginal på 8 procent som ABB klarade i fjol har företaget aldrig tidigare varit i närheten av. Toppåren i mitten på 1990-talet blev det som mest drygt 6 procent. Marginalen var nästan konstant under 5 procent. Den var till och med högre under Asea-tiden på 1980-talet.

Målet för det nya ABB är att klara minst 10 procent 2009. Det borde gå, kanske redan 2007. Konkurrenter med samma inriktning som ABB, franska Schneider Electric och amerikanska Rockwell Automation, gör det redan. Alla tre har bara kraftteknik och automation på programmet. ABB och Schneider har nästan exakt samma geografiska fördelning av sin försäljning, Rockwell har en betydande del i USA.

Både Schneider och Rockwell hade i fjol en rörelsemarginal på 14-15 procent. Schneider har fler produkter än system jämfört med ABB vilket drar upp dess marginal, Rockwell har mer automation än kraftteknik vilket ökar dess marginal. Marginalen i ABB dras ner av att det fortfarande finns icke-kärnverksamhet kvar på grund av asbestfrågan, främst Lummus Global, konstruktör av raffinaderier och produktionsanläggningar.

ABB kan heller inte riktigt matcha konkurrenter som Siemens och Honeywell, i de verksamheter där man konkurrerar. Siemens är ett konglomerat som sysslar med det mesta, inklusive allt som ABB lämnat. Honeywell är primärt en leverantör till flygindustrin.

Även om Percy Barnevik, Göran Lindahl och Jörgen Centerman är persona non grata för många i ABB-sammanhang så har de ändå gjort viktiga insatser för ABB. Percy Barnevik, vd 1980-1996, insåg tidigt att ABB måste finnas i Östeuropa, Kina och Indien. Det har ABB stor glädje av i dag. Här finns de snabbast växande marknaderna. Göran Lindahl, vd 1997-2000, har varit en nyckelperson för framväxten av affärsområdet kraftöverföring. Och Jörgen Centerman, vd 2001-2002, insåg att automation var ett viktigt område att satsa på.

Det finns fortfarande kvar svenskar i ABB-toppen. I tre av de fem divisioner som ABB arbetar med från årsskiftet är svenska medborgare chefer. Det gäller den största divisionen, Automation Products (Tom Sjökvist), Power Systems (Samir Brikho, född i Libanon) och Robotics (Anders Jonsson).

____________________________

AKTIEN
Rimlig värdering
(Vänta)
Kursen för ABB-aktien har fördubblats på ett år. Uppgången är motiverad. I år kan vinsten per aktie hamna kring 4 kronor per aktie. Det ger ett p/e-tal på 22. Schneider och Rockwell, de två företag som det är lämpligast att jämföra med, värderas inte riktigt lika högt, p/e 18-20, trots att lönsamheten är högre. Men ABB förväntas få en snabbare vinsttillväxt, både 2006 och 2007, vilket kan försvara en viss premie. ABB-aktien får betraktas som fullvärderad just nu. Ett lyft till en ännu högre nivå går inte att försvara.

Fortfarande finns en viss osäkerhet kring asbestfrågan. ABB är dock nära ett beslut från myndigheterna i USA om en slutlig lösning, som skyddar ABB från ytterligare skadeståndskrav i framtiden.Rimlig värdering
VÄNTA. Kursen för ABB-aktien har fördubblats på ett år. Uppgången är motiverad. I år kan vinsten per aktie hamna kring 4 kronor per aktie. Det ger ett p/e-tal på 22. Schneider och Rockwell, de två företag som det är lämpligast att jämföra med, värderas inte riktigt lika högt, p/e 18-20, trots att lönsamheten är högre. Men ABB förväntas få en snabbare vinsttillväxt, både 2006 och 2007, vilket kan försvara en viss premie. ABB-aktien får betraktas som fullvärderad just nu. Ett lyft till en ännu högre nivå går inte att försvara.
Fortfarande finns en viss osäkerhet kring asbestfrågan. ABB är dock nära ett beslut från myndigheterna i USA om en slutlig lösning, som skyddar ABB från ytterligare skadeståndskrav i framtiden.