H2GS räknar med ännu högre premier på sitt stål: ”Betalviljan går upp”

I nybyggena vid Torsplan inhyser Harald Mix Vargas flera av investmentbolagets framtidshopp. H2 Green Steel har kontor i två våningsplan, dörr i dörr sitter Nibe-utmanaren Aira och från fönstren kan man se bort till batteribolaget Polarium.

Den här måndagen har H2GS bjudit in till pressträff för att presentera en nyhet som väl bäst kan beskrivas som väntad. Bolaget har säkrat finansiering, främst i form av lån på 48 mdr kr, för att slutföra bygget i Boden.

Svenska banker frånvarande

I princip samma besked gav Vargas-innehavet Northvolt veckan innan. 52 mdr kr i lån hade batteribolaget säkrat efter beviljandet av Riksgäldens gröna kreditgarantier i december. Samma garantier som H2GS fått.

Långivarna känns också igen: Från kommersiella jättar som franska BNP Paribas och Société Générale till EU-ägda Europeiska investeringsbanken.

Svenska banker är dock bara med på ett hörn när två av Sveriges största nyinvesteringsprojekt säkrar 100 mdr kr i nya lån.

“Jag tror det har att göra med tradition. Vi märker att de franska bankerna är väldigt duktiga på projektfinansiering. De är vana vid den här typen av projekt och struktur. I Sverige finns kanske inte samma erfarenheter”, säger H2GS VD Henrik Henriksson till Affärsvärlden.

Han märker också en annan skillnad mellan Sverige och utomlands. På hemmaplan har han den senaste tiden stångats mot kritiska rapporter, som ekonomiprofessorn Magnus Henrekson samlat in finansiering till från flera näringslivstoppar.

På bortaplan möter Henrik Henriksson betydligt färre kritiska röster.

“Det här är väl en väldigt specifik och unik svensk grej”, säger han och lägger till:

“Om vi tittar på det internationella kluster som står bakom det här projektet är det 99-någonting-procent superpositiva signaler. Det finns en otrolig stolthet över det här.”

“Partsinlaga”

Han beklagar att forskarna bakom de kritiska rapporterna inte varit intresserade av att ta del av H2GS underlag.

“Vi hade gärna suttit ner, pratat och delat med oss av den här faktan som vi har. Det har vi försökt göra, men man har inte varit intresserad.”

Resultaten beskriver han som en “partsinlaga”.

“Det vi aviserar idag talar sitt eget språk. De som har lagt ner hundratusentals timmar och miljontals euro i att försöka förstå tekniken, såväl som de legala och kommersiella aspekterna, har valt att stötta det här projektet. Det är vad jag tycker skapar trovärdighet, och den informationen hade vi gärna delat med oss av”, säger han och fortsätter:

“Då tror vi att rapporten – som kanske inte är en vetenskaplig rapport utan mer av en partsinlaga – hade blivit mycket vassare. Nu fattas det en hel del fundamentala saker, vilket gör att vi inte delar slutsatserna.”

Rapportförfattaren David Sundén har motiverat den uteblivna dialogen med de berörda parterna, LKAB, H2GS och SSAB, med att de vill vara oberoende i förhållande till bolagen.

“Vitsen är att vara helt oberoende och inte ta in deras marknadsföringsmaterial. Utan att titta på det här utifrån ett helt nytt perspektiv”, sa han till Affärsvärlden i höstas.

Premien ska bli högre

H2GS fossilfria stål är tänkt att säljas i premiumsegmentet. Det är så det högre priset ska motiveras. Enligt bolaget är premien på bolagets stål 20–25%. Att H2GS hittills inte sålt mer än drygt 1 miljon ton per år, mot den förväntade produktionen på 5 miljoner ton per år på sikt, beror enligt VD:n på att de räknar med bättre premier längre fram.

“Vi har ett väldigt starkt business case med en premie på 20–25%. Men det är inte här vi tror priset kommer vara, utan här”, säger Henrik Henriksson samtidigt som han lyfter handflatan upp i brösthöjd för att markera var priset borde ligga.

“Det finns en anledning till att vi inte har sålt 100% (av potentiell leverans, reds. anm.). För varje kvartal ser vi att viljan att betala går upp”, fortsätter Henrik Henriksson.

Han vill inte uppge någon procentsats för var premien kan landa på, men säger:

“Den premie vi får ut nu är i relation till att vi är ett helt nystartat bolag. Vi har inte byggt fabriken än. När vi skrev de första kontraktet hade vi inte alla miljötillstånd på plats. Vi hade inte finansieringen på plats.”

Att kunderna är villiga att betala en så stor premie beror enligt Henriksson inte främst på hårdare lagstiftning, utan att företagen satt “science based targets”. Det ramverk som tagits fram för att sätta vetenskapliga klimatmål i linje med målen i Parisavtalet.

Han undertecknade själv sådana mål för omkring fem år tillbaka när han fortfarande var VD på Scania.

“Det är väldigt commitment! Framför allt internt med 55 000 anställda som står och skriker ‘Wow, det här ska vi göra!’ Tänk om du kommer tillbaka sen om fem och år säger ‘Nej, vi skiter i det!‘. Så ska du säga det till finansmarknaden, till bankerna som gett dig gröna lån, och till dina kunder – det går liksom inte”, säger han och lägger till:

“När det här slår igenom kommer det bruna stålet bli mycket dyrare och då blir det gröna billigare.”

Säkrat “majoritet” av malmen

Ett återstående frågetecken för H2GS är hur de ska få tillgång till malmen. I den första fasen som bolaget nu har finansiering till väntas den årliga produktionen ligga på 2,5 miljoner ton. Hälften av det har H2GS sålt till kunder som bundit upp sig i sjuåriga kontrakt. I nästa fas, som kräver ytterligare 25 mdr kr i investeringar, ska produktionen växla upp till 5 miljoner ton stål per år.

Efter att ha misslyckats teckna avtal med LKAB om malmleveranser, har H2GS istället skrivit kontrakt med kanadensiska Rio Tinto. Ungefär lika mycket av råvaran ska transporteras med båt över Atlanten från den brasilianska järnmalmsjätten Vale.

Finanschefen Otto Gernandt uppger för Afv att H2GS säkrat “en majoritet” av malmen som behövs i den första fasen. Det har varit ett krav från långivarna.

“Det räcker för att komma igång med produktion i fas 1, och det finns en flexibilitet i kontrakten så vi kan ta in ytterligare om vi skulle vilja”, säger Henrik Henriksson.

“Men vår ambition är fortfarande att ha fyra olika leveransvägar: Kanada, Brasilien, norra Sverige och kanske en till”, fortsätter han.

LKAB:s VD Jan Moström sa nyligen i en intervju att de kan leverera malm, men då först några år in på 2030-talet?

“Ja, men det är väl det som den här studien ska visa vad som är möjligt”, säger Henrik Henriksson som hänvisar till den rapport som H2GS och LKAB betalat Trafikverket för att ta fram.

Enligt Afv:s uppgifter har myndigheten tagit in konsulter från Sweco för att titta på hur en tågplan kan läggas för att transportera malmen från Kiruna till Boden. Rapporten ska ha färdigställts innan årsskiftet, men resultaten har ännu inte presenterats.

Magnus Henrekson sitter i styrelsen för Stiftelsen Affärsvärlden.