Guldläge för råvaror

Investera inte i Kina, utan investera i det som Kina behöver. Så löd budskapet från fondförvaltare och placeringsstrateger runt om i världen under högkonjunkturåren. Och det som Kina behövde var naturligtvis råmaterial och insatsvaror av olika slag. I dag, med överkapacitet och alltför stora lager av de flesta produkter, är det rådet rätt irrelevant. Ändå har råvaruindex stigit med cirka 15 procent sedan nyår. Bolag som Boliden och Lundin Mining har blivit lika osannolika som tydliga börsvinnare.

Hur förklarar man detta? Och är det dags att som placerare gå in i råvarutillgångar?

Svaren är knappast enkla och nuläget är svårt att överblicka. Ser man till den fundamentala efterfrågan så är den inte mycket att hurra för. Metallagren fortsätter att öka trots att produktionen dragits ner. Förklaringen är att efterfrågan faller ännu snabbare.

Samtidigt ska sägas att lagren fortfarande är mindre än de var innan Kina-boomen gick in i sin hetaste fas 2003-2004. Enligt Handelsbanken Capital Markets uppgick kopparlagren på metallbörserna runt om i världen till 1,5 miljoner ton 2002. Sommaren 2008 var lagren nere i en kvarts miljon ton och har sedan dess stigit. De är dock inte i närheten av nivåerna från åren strax efter millennieskiftet.

Kopparpriserna har också vänt uppåt och stigit cirka 30 procent sedan december i fjol. Även oljepriserna har stabiliserats. Jörgen Kennemar, råvaruanalytiker på Swedbank, har höjt sin prognos för 2009 till 48 dollar per fat efter att, i början av året, ha räknat med 45 dollar. Hans bedömning för 2010 är ett världsmarknadspris på 55 dollar per fat. Men stabiliseringen sker på en nivå som ligger två tredjedelar under den som rådde så sent som i juli i fjol, och den har blivit möjlig enbart tack vare hårda produktionsbegränsningar i Opecländerna. Att oljan fått bottenkänning är en viktig förklaring till vändningen i råvaruindex.

Men utvecklingen är ändå svårförklarlig.

– Egentligen ska metaller gå ner i pris när vi har fallande inflation och hot om deflation, konstaterar Per Lindström, mäklarchef på råvaruspecialisten UB Fondkommission.

Det finns av allt att döma tre förklaringar till uppsvinget. Den första är tron på att en balanspunkt mellan utbud och efterfrågan snabbt ska vara etablerad. Förhoppningen grundas bland annat på att många gruvprojekt nu läggs på is eftersom finanskrisen gjort att det blivit snart sagt omöjligt att få fram kapital. I tillväxtekonomierna har konjunkturen också fortsatt hygglig fart, vilket håller uppe efterfrågan.

Den andra förklaringen är att hedgefonder och andra finansiella placerare har börjat köpa råvaruinstrument. I slutet av mars ändrade till exempel Goldman Sachs sin rekommendation för råvaruandelen i kundernas portföljer från undervikt till neutral. De finansiella placerarnas intresse speglar sannolikt också en tro på uppköp och fusioner. Enligt analysfirman Raw Materials Group är det troligt att kassastinna kinesiska investerare utnyttjar läget att komma över råvarutillgångar billigt. I höstas köpte kinesiska Chinalco 12 procent i gruvjätten Rio Tinto. Hittills i år har statsägda China Development Bank givit brasilianska oljeproducenten Petrobras förmånliga lån på 10 miljarder dollar och China Minmetals lade ett fientligt bud värd 1,7 miljarder dollar på zinkproducenten OZ Minerals.

Den tredje förklaringen är rädslan för att de massiva stimulanserna av världsekonomin inte bara ska blåsa liv i konjunkturen utan dessutom göra att vi hamnar i det andra diket, det vill säga i ett läge med snabbt ökande inflation. Det historiskt höga guldpriset skulle kunna tyda på att den oron är utbredd. Per Lindström säger att guldpriset “återspeglar en hotande inflationsbomb längre fram”.

Hur det blir med den saken är svårt att säga i dagsläget. Att realtillgångar är värdefulla i ett höginflationssamhälle är en sak. Att vi också hamnar i en situation liknande den på 1970-talet med samtidig inflation och stagnation är mer osäkert. På den tiden var världsekonomin till exempel inte lika integrerad som i dag.

– Hittills verkar återhämtningen i råvarupriserna inte bero på starkare konjunktur utan på förhoppningar om att stimulanspaketen ska få effekt. Men vi vet att det tar tid för dem att slå igenom, säger Jörgen Kennemar på Swedbank.

Ett ytterligare osäkerhetsmoment är att råvarupriserna inte rör sig på samma sätt som under åren 2003-2007. Då steg i stort sett alla råvaruslag i värde. Nu är läget ett helt annat. Guld och järnmalm har haft en stabil utveckling medan metallpriserna över lag fallit med cirka 60 procent från toppen. Prisfallet på livsmedel är däremot bara hälften så stort.

Om råvaror är värda att satsa på eller inte är alltså en öppen fråga. Risken för besvikelser är stor. Något som däremot talar för sektorn är att det på senare år har blivit lättare för privata placerare att gå in i råvarumarknaden. Så kallade CFD-instrument (Contract for Difference) gör att man lätt kan ta positioner relaterade till förväntad värdeförändring. Courtagekostnaden har också kommit ner på nivåer (cirka 0,3 procent) som är i nivå med dem som gäller på aktiemarknaden.

Köper Kina mer?

De största gruvaffärerna 2008

Köpare Nationalitet Köpt andel % Objekt Nationalitet Metall Värde, miljarder USD

Chinalco Kina 12 Rio Tinto Storbritannien Diversifierad 14,3

Rusal Ryssland 25 Norilsk Nickel Ryssland Nickel 7

Zinifex Australien 100 Oxiana Australien Zink 6,3

Anglo American Storbritannien 100 IronX Brasilien Järnmalm 5,5

Sterlite Indien 100 Asarco USA Diversifierad 2,6

Barrick Gold Kanada 40 Cortez Gold USA Guld 1,7

Goldcorp Kanada 95 Gold Eagle Mines USA Guld 1,5

Källa: Raw Materials Group