Gubben med guldbyxorna

– Tjejen som just kom in är flykting från Mongoliet. Och där står William och Helena, de är bland de bästa i sina årsklasser, säger Nisse Sandberg och nickar mot närmaste pingisbord.

Vad gör Affärsvärlden i en sliten pingishall i Vällingby? Vi kommer till det. Låt oss först reda ut hur en pingisklubb hänger ihop med både världsfred och guldbolagsaffärer.

För Nisse Sandberg, pingisentusiast och mannen bakom framgångsrika Jordanfonden (som inte är någon fond i ordets rätta betydelse utan snarare en informationstjänst), är saken självklar. Till att börja med så finns det, enligt Sandberg, knappt något bättre sätt att verka för förbrödring än pingis.

– Pingis är ett internationellt fredsarbete på hög nivå. Vänner krigar inte. Om ungdomar spelar pingis med ungdomar från andra länder så blir de vänner.

Det är dock dyrt att låta barn och ungdomar från en Stockholmsförort resa till träning och turneringar i andra länder. Korvförsäljning och lotterier räcker inte långt. I början av 1990-talet var det extra kärvt för ekonomin inom pingissektionen i Ängby Sportklubb. Då kom Nisse Sandberg på ett sätt att kombinera sina två största intressen. Han skulle använda sina kunskaper om och kontakter med aktiemarknaden, främst inom olje- och guldsektorn, för att stödja klubben. Med sin bakgrund som partner inom Lundin Petroleum och nära bekant med “pappa Adolf” som han kallar grundaren Adolf Lundin, hade Nisse Sandberg skaffat sig bra ingångar i branschen.

I dag kostar ett kombinationsmedlemskap i Ängby SK och Jordanfonden 2 460 kronor för privatpersoner och 18 000 för företag.

– Vi har ungefär 200 privata medlemmar och minst 25 företag som medlemmar. Det drar in mellan 1 och 1,2 miljoner kronor till klubben per år.

Vad får man för medlemsavgiften?

– Man blir mejlbombad. Det blir väl runt 15 mejl per dag med artiklar, skildringar från våra resor till bolagen och sådant som mötesreferat från parlamentet i Iran. Jag ger inte konkreta köp- eller säljråd men tanken är ju att medlemmarna ska kunna göra lönsamma affärer med hjälp av informationen.

Affärsvärlden träffar alltså Nisse Sandberg i pingishallen i Vällingby idrottshall. Där håller han till så gott som dagligen, när han inte jobbar på sitt kontor i bostaden några minuter därifrån eller är på resa. Han är klädd i kavaj och bär slips. Men inte av vanligt businessnitt. Kavajen är rödvit, slipsen likaså.

Fin slips!

– Tack. Ja, den har min svärmor virkat, hon är 90 någonting och bor hemma hos oss. Det här har jag fått av Semafo, säger han och visar på det företagsmärke som pryder slipsen.

Semafo är ett av Nisse Sandbergs absoluta favoritbolag i dagsläget.

Hur går det för bolaget?

– Sanslöst bra. Vi sopar mattan med alla andra guldletarbolag. Aktien har gått från 78 cent i november 2008 till över 10 dollar häromdagen.

Precis som i många andra av de bevakade bolagen är Nisse Sandberg och hans medarbetare i Jordanfonder delägare i Semafo. Ägarandelen för Sandberg och hans familj är 1 procent av Semafo, som är värt 2,8 miljarder kanadensiska dollar. Jordanfondens medlemmar äger tillsammans mellan 4 och 5 procent.

Fördelarna med att vara delägare är att Nisse Sandberg kommer i nära kontakt med ledningen och får information som annars skulle vara svår att få. Dessutom bekostar bolagen flygbiljetter samt möjliggör besök i till exempel guldgruvorna.

– En biljett till Burkina Faso skulle annars kosta 47 000 kronor. Och du kommer inte in hos de här bolagen om du heter Kalle Svensson och saknar inbjudan.

Ytterligare en fördel är att bolagen kan tänka sig att besöka Sverige för att presentera sina verksamheter för potentiella investerare.

– Vi ringer upp bolagets ledningar och ber dem komma, då kommer de snällt hit.

Den som följer Nisse Sandbergs råd och köper aktier i ett bolag bidrar också till att öka värdet på hans egen aktieportfölj.

Så du snackar upp aktierna i dina egna bolag, kan man säga.

– Ja, men om jag gör en tavla eller skulle försöka lura folk skulle jag vara död på marknaden.

Och död är han inte. Intresset för Jordanfonden är stort och att döma av Affärsvärldens kontakter har såväl medlemmar och utomstående bedömare stort förtroende för Jordanfonden. Nisse Sandberg kallas “småspararguru” och anlitas ofta som rådgivare i varierande sammanhang.

Men alla investeringar han och en hel del av fondmedlemmarna gjort har inte varit framgångsrika. Några rejäla förlustaffärer har det också blivit. Som i Morphic, som Nisse Sandberg var med och byggde upp men där det, enligt honom själv, klev in “folk som litade mer på kristallkulan än på fundamenta”.

Nisse Sandberg kan inte räkna sina resor genom åren. Men kanske är de fler än någon annan svensk investerare har gjort. De har haft stor betydelse för hans liv, inte bara ur ett affärs- och pingisperspektiv.

– En bieffekt är att jag träffade min fru, Sally (dopnamn Kyong-Soon), på en resa. Hon är ex-prinsessa från Sydkorea, släkt i rakt nedstigande led med den sista kejsaren i den gamla Shilla-dynastin. Det har öppnat många dörrar till affärer i Asien.

Mellan maj och september i år har han besökt Kina, Ecuador, Korea, Burkina Faso och Bahrain, antingen för att undersöka investerarmöjligheter eller som supporter vid pingisturneringar. I juni gick resan till Semofas gruvor i Burkina Faso.

Hur gör du för att ta reda på om ett bolag är värt att investera i?

– Jag ställer alla de där läskiga frågorna. Vi är fyra personer som åker, vi mosar igenom rubbet. De där resorna är terror för kroppen. Sömn? Nä, knappast…

– Jag undersöker vad det finns för politiska uppkopplingar, betalningsförmåga, hur de behandlar sina medarbetare och annat.

Vilka faktorer är viktigast för bedömningen?

– Man kollar om det är någon tant som börjat sälja pilsner i sin hydda.

Med det menar han att det är viktigt att se till helheten. I Burkina Faso får Semafo byn invid gruvan Mana att växa och utvecklas. Bankväsendet växer för att arbetarna ska kunna skaffa lönekonton. Infrastrukturen byggs ut. Elnätet och konsumtionen likaså. Det är där som baren i hyddan kommer in i som bedömningsunderlag.

– Ja, för om det plötsligt går att skaffa ett kylskåp och försörja sig på att sälja importerad öl till gruvarbetarna så är det ett gott tecken.

Enligt Nisse Sandberg motsvarar Semafos omsättning halva statsbudgeten i Burkina Faso och bolaget är därmed en betydande aktör. Till exempel har Semafo byggt en solkraftsstation, men det skapar även andra arbetstillfällen. En grupp kvinnor som tidigare varit arbetslösa har, enligt Sandberg, börjat tillverka tvålar för försäljning, med stöd från Semafo.

Som i alla bolag är kvaliteten på bolagsledningen en avgörande framgångsfaktor. Fast bedömningen av nyckelpersonerna i till exempel Semafo sker på andra grunder än vad svenska investerare är vana vid.

– Det som gäller för att lyckas i Burkina Faso är att ledningen måste tala perfekt franska, men inte vara fransmän eftersom de ogillas där. Semafos vd, Benoit la Salle kom dit från Montreal, först på ett politiskt uppdrag för att göra något åt arbetslösheten. Så han är perfekt för jobbet.

Även om Nisse Sandberg har svårt för att lämna ämnet Semafo nämner han flera guldbolagsfavoriter på Affärsvärldens förfrågan.

Kandensiska Avion Resouces, som prospekterar guld i västafrikanska Mali, exempelvis.

– Bolagsledningen är visserligen inte 100 procent rumsren, man får räkna fingrarna efter att ha hälsat. Men efter att ha rotat runt där tycker jag att verksamheten är högintressant.

Olympus Pacific, som producerar guld i Vietnam, är en annan storfavorit.

– Bolaget är intressant för det har även en ny gruva på gång i Borneo (Malaysia), där de just dubblat sitt ägande. Det kommer att lyfta bolaget rejält.

Hur ser du på guld som råvara? Kommer det höga priset att hålla i sig?

– Ja, fast guld är en valuta, inte en råvara, som jag ser det. Det nyproduceras ungefär 1,5 procent mer guld per år. Medan ökningen av nytryckta sedlar är betydligt större. Så guldet kommer att fortsätta gå upp, det är axiom. Jag har utomordentligt svårt att se hur guldet skulle kunna gå ner på lång sikt.

—

Nisse Sandbergs guldskola

Så hittar du guldkornen bland mindre kända prospekteringsbolag på otillgängliga platser:

1 Stirra dig inte blind på kassaflödet, sådana här bolag kan vara bra trots en svag kassa. Viktigare är att sätta sig in i hur stora de sannolika guldreserverna är, hur väletablerat bolaget är i sitt område, ledningens förmåga att kommunicera med politiker och andra makthavare, hur väl man behandlar sina medarbetare. Kort sagt att göra en grundlig riskanalys. Denna typ av bolag är extremt exponerade för katastrofer och skandaler.

2 Hitta uppköpsobjekten. Stora guldprospekteringsbolag som Barick, Kinros och Free Port McMoran dammsuger marknaden på mindre bolag. Guldpriset har ökat intresset för att investera i guldletning på tidigare svåråtkomliga och riskfyllda platser.

3 Hur mycket guld finns det i området? Det är den grundläggande frågan. Nisse Sandbergs favorit bland fyndigheter har sitt ursprung i Ghana. Därifrån går “fingrar” upp i så kallade green stone belts. Green stone är en bergart som innehåller mycket guld.

4 Produktionen ska vara i gång.