Greenspan sänker. Än sen då?

När det gäller Greenspan är marknaden åter helt inställd på en sänkning, den tionde i ordningen i år.

Det enda debatten gäller är om det blir ett klipp med 0,25 eller 0,5 procentenheter. Får man tro den amerikanska marknaden är oddsen 50-50. Hur kraftig rörelsen än blir innebär ytterligare en sänkning att Greenspan mer eller mindre har skurit räntan med två tredjedelar, från 6 till 2 eller 2,25 procent från dagens 2,5, på tio månader.

Men en del bedömare menar att Greenspan spelar mindre roll just nu. Det finansmarknaderna väntar på är vilka finansiella stimulanser som klubbas igenom när USA:s motsvarighet till vår riksdag fattar beslut om budgeten, som kan bli klar denna vecka. De finansiella stimulanspaketen handlar mer om reda pengar i fickan än en räntesänkning gör.

Den republikanska regeringen har lagt fram förslag på stimulanser motsvarande 70-100 miljarder dollar, däribland kraftiga skattesänkningar för företagen. Senaten är helt med på att landet behöver en ekonomisk skjuts, men parterna är lite oense om hur stimulanserna ska se ut, senaten vill helst ha mest i form av rena stimulanser, medan republikanerna vill sänka skatterna i första hand.

Såväl stimulanspaketen som räntesänkningarna syftar till att lyfta ekonomin ur nuvarande nedgång. Problemet är att marknadens mer optimistiska aktörer ser en vändning under andra kvartalet nästa år, och de mer försiktiga under andra halvåret. Även representanter för den amerikanska regeringen och Fed talar om att landet står på en stabil bas och spår en vändning nästa år.

Ska man tro prognosmakarna kommer stimulanserna i bägge fallen antagligen lite för sent. Eller också talar man med kluven tunga, man säger utåt att det vänder om nio månader, men sjösätter stimulanspaket som får effekt tidigast om ett par månader och får fullt genomslag vid en tid när ekonomin kanske hade vänt på egen hand.

På börserna, som ligger först i konjunkturcykeln, kan botten redan vara nådd om man får tro de stora aktörerna och anser att den senaste månadens uppgång handlar om mer än enstaka vinsthemtagningar. Men det är förvisso en lös och sank botten.

När det gäller realekonomin stiger det gyttjiga vattnet fortfarande. Förra veckans amerikanska makrosiffror var en katastrof, framförallt sysselsättningssiffrorna, som visade att arbetslösheten steg från 4,9 till 5,4 procent – den kraftigaste ökningen på 21 år.

Men ljuspunkten när det gäller arbetslösheten är att i oktobersiffrorna ligger uppsägningar inom flyg- och hotellindustrin, som kan vara engångseffekter efter 11 september. Arbetslösheten kan också fortsätta att stiga under resten av året till följd av detta utan att det behöver betyda att sysselsättningen är fast i en negativ trend.

Representanter för Federal Reserve har sagt att först i januari har vi ”rena” siffror och först då går det att utläsa om sysselsättningen trendmässigt är på väg att plana ut, öka eller minska.

Skälet till att stimulanserna ändå är så kraftiga är väl dels att man inte vill ta några risker, dels att psykologin är så viktig. Ser man endast till de statliga finansiella stimulanserna är det här också en helt unik möjlighet för Bushadministrationen att driva igenom sin politik, det gäller såväl skattelättnader som militär upprustning.