Goda tider för börsen

KRÖNIKA. Den 21 juni i år sattes rekord. Förra onsdagen noterades nämligen inte mindre än fyra bolag på Nasdaqs svenska handelsplatser: två av dessa var noteringar på handelsplatsen First North, två på den riktiga Stockholmsbörsen.

Hittills i år har Stockholmsbörs­en tagit emot 48 nya bolag, varav 15 på huvudlistan. Totalt har bolagen dragit in runt 15 miljarder kronor i kapital i samband med emissionerna. I fjol tillkom 21 nya bolag på huvudlistan och 54 på First North. Därtill listades 24 bolag på konkurrerande småbolagshandelsplatsen Aktietorget. Stockholm är kort sagt Europas hetaste marknad för börs­noteringar.

Det är förstås roligt för alla de bolag som får in nya pengar och därmed ges förut­sättningar att fortsätta växa. Det är också trevligt för börsen som bolag: Nasdaq Stockholm. Resultatet efter skatt för den svenska börsen i den amerikanska Nasdaq­koncernen ökade från 566 till 855 miljoner kronor mellan 2014 och 2015. Att resultatet fortsatt öka är ingen djärv gissning.

Det är långt ifrån den utveckling man spådde när de nya europeiska konkurrensreglerna trädde i kraft år 2007.

Stockholmsbörsen som etablerades år 1863, verkade länge på en liten, lokal marknad och ägdes av börsens kunder: bankerna och fondkommissionärerna. I takt med att verksamheten datoriserades växte intresset att privatisera och internationalisera börsen. Dåvarande börschefen Bengt ­Rydén var starkt pådrivande, inspirerad av den hårt konkurrensutsatta amerikanska marknaden.

Stockholmsbörsen noterades i början av år 1993 och alternativa handelsplatser, som Aktietorget och SBI, fick då etablera sig.

I samma veva tillät den svenska börsen att utländska aktörer anslöt sig som fjärrmedlemmar. Det ökade konkurrensen för svenska banker och fondkommissionärer, men ­resultatet blev ett kraftigt inflöde av utländskt kapital och växande volymer. Det uppvägde mer än väl de negativa effekterna.

Tajmingen för börsens öppnande mot omvärlden var nästintill perfekt. Den svenska finanskrisen i början av 1990-talet hade dämpat stämningen, men det första året som börsen var privatiserad, exploderade omsättningen. Mellan åren 1990 och 1997 ökade handelsvolymerna 20 gånger och det samlade börsvärdet fem gånger.

Börsen som alltså tidigare varit lokal och agerat i en skyddad miljö, stod plötsligt inför en helt annan verklighet. Stockholmsbörsen tvingades ligga i framkant tekniskt, bli ­effektivare och mer kundorienterad. Utgångsläget var därmed gott när resten av Europa nästan 15 år senare gick samma väg.

När EU:s värdepappersdirektiv Mifid trädde i kraft år 2007 räknade många med att det skulle ställa till det för Stockholmsbörsen. För även om Sverige på papperet hade konkurrens, rådde i praktiken ett ­monopol. Banker och mäklarfirmor antogs bli de stora vinnarna medan börserna utsågs till förlorare.

Den ökade konkurrensen i Europa fick ­effekt. Enligt en rapport från de rika ­ländernas samarbetsorganisation OECD sker numera 50 procent av den europeiska aktiehandeln utanför Europas traditionella börser, i så kallade dark pools och på MTF:er som Chi-X och Turquoise.

Och den ökade konkurrensen har pressat priserna för att notera sig och att vara noterad.

Men den svenska börsen har varit hyfsat förskonad.

Flera finansiella aktörer talade om att ­utmana börsen utan att det blev något av. Ett större initiativ gjordes när flera banker och fondkommissionärer slog sig samman och bildade Burgundy, men investeringen blev en flopp. Några år efter Burgundys nedläggning stämde Konkurrensverket Stockholmsbörsen för att ha satt käppar i hjulet för utmanaren. Men då var det för sent.

Istället blev OMX en av de stora vinnarna på Mifid. OMX småbolagslista Nya Marknaden, som hade startats år 2006, anpassades efter de nya reglerna, och blev First North.

Nu när bolagen strömmar till kapitalmarknaden är det Stockholmsbörsen och First North som attraherar flest bolag. Risken är förstås att bolag som är illa genomlysta och kanske inte hör hemma i offentligheten ­noteras. Årets nykomlingar på First North har i genomsnitt backat med 14 procent.

Men Nasdaq säger inte nej. För den multinationella börsoperatören innebär fler bolag mer pengar. Och i en hårt konkurrensutsatt värld kan man inte annat än konstatera att Stockholmsbörsen lyckats väl.