Goda tider för advokaterna i Skåne

Setterwalls Malmökontor är i själva verket resultatet av en utbrytning, även den från just Lindahl. Setterwalls Malmökontor bildades år 2000 då dåvarande Lindahl i Malmö bröt sig loss och anslöt sig till Setterwalls. Året därpå bildades Setterwalls Göteborgskontor genom att Linklaters i staden (vilket i sin tur ursprungligen var Lagerlöf & Leman) bröt sig ur och bildade Setterwalls Göteborg.

I dag hävdar dock flertalet tunga representanter för branschen att en utbrytning av det slag som skedde med Lindahl i Stockholm inte skulle kunna ske i Malmö. På de stora byråerna är Malmökontoren alltför beroende av Stockholm för att skåningarna ska ha anledning att säga tack och hej.

Lindahl i Malmö är efter fjolårets utbrytningar byråns verkliga huvudkontor. Johan Herrström är managing partner i Malmö samt styrelseordförande i Lindahl Sverige.

– Malmökontoret är i dag det största inom Lindahl, men vi kommer att återetablera Lindahl i Stockholm, säger han.

Beroendet av Stockholm kommer av att det är i huvudstaden de allra flesta internationella uppdrag hamnar. Därutöver har stora svenska klientföretag sina huvudkontor i Stockholm och det är där de stora affärerna görs. Uppdragen kan sedan spridas ut på regionala kontor utefter den kompetens som efterfrågas.

Johan Herrström vill dock inte kännas vid att bortfallet av Stockholm skulle ha haft en negativ påverkan på affären i Skåne. Malmökontoret har växt tvåsiffrigt i procent det senaste året och tar till och med marknadsandelar, hävdar han. Han vill dock inte specificera vilken omsättning Lindahl har vid kontoren i Malmö och Helsingborg.

– På kort sikt har bortfallet av Stockholm inte påverkat övriga kontor inom Lindahl negativt. Vi har ju tvärtom vuxit i Malmö och vi har inte tappat några kompetenser totalt sett. På lång sikt är det däremot viktigt att ha en representation i Stockholm. Vi har ett kontor där, där vår stab arbetar. Stockholmskontoret bemannas dagligen av våra advokater när de är i staden. När det gäller att skapa ett nytt kontor med delägare i Stockholm hoppas jag kunna återkomma om det inom kort, fortsätter han.

Byråns tonvikt på företagsaffärer och corporate finance har legat helt rätt i tiden de senaste åren och advokatbranschen på den här nivån styrs mer av kompetens, nätverk och inarbetade kundrelationer än av regional närhet. Alla är medvetna om att Sveriges finansiella centrum finns i Stockholm. Den som vill vara med och spela i elitserien måste ha ett namn i Stockholm, även om man åker hem till näset (Skanör/Falsterbo) när arbetsdagen är slut.

Av en totalmarknad för affärsjuridik i Sverige på cirka 9–10 miljarder kronor står Skåne, med Malmö som centralpunkt, för cirka 1,5 miljarder. De fyra stora byråerna Mannheimer Swartling, Vinge, Lindahl och Setterwalls delar en omsättning på i runda tal 200 miljoner kronor var av den kakan. Mindre byråer delar på resten. Bland dessa finns Moll Wendén, Maqs och Trägårdh. Dessa uppgifter är inte helt belagda, men det är den bild som framkommer vid samtal med de olika byråerna.

Beroendet av affärer som uppstår i Stockholm är dock för det mesta något som de skånska affärsjuristerna kan leva med. Uppdrag sipprar ned från huvudstaden och alla byråer, utom Mannheimer Swartling, har egna bolag för de regionala kontoren, där de regionala advokaterna är delägare enligt 3:12-reglerna i skattesystemet. Utdelning från det regionala bolaget tickar alltså in med 20 procents skatt. Lönerna ligger ungefär på samma nivå som i Stockholm, samtidigt som levnadskostnader och huspriser ligger betydligt lägre i Skåne.

Den skånska marknaden kännetecknas dessutom av en aning mindre hetsig konkurrens. Ett Malmökontor har lite längre kundrelationer än motsvarigheten i Stockholm. Per Lidman, managing partner på Setterwalls i Malmö, berättar:

– Stockholmskontoren har fler utländska advokatbyråer som klienter. Detta eftersom utländska företag som gör affärer i Sverige ofta först vänder sig till advokater i sitt hemland. De utländska byråerna är då de som har kontakten med ursprungskunden, medan svenska byråer bli underleverantörer av juridiska tjänster. I Malmö har vi också sådana uppdrag, men min uppfattning är att de är färre. Det innebär också att medan man i Stockholm är mer beroende av ad hoc-affärer så får vi i Malmö ett större fokus på längre kundrelationer där vi gör lite mer av allt för en klient, säger han.

För en vän av bekvämlighet, och för den som skulle ha möjlighet att välja region och kontor att vara partner i, låter det som en no brainer att välja Skåne. Långa klientrelationer, modest konkurrens, extra uppdrag som trillar in från Stockholm, samma lön, egen utdelning och lägre privata kostnader. En Malmöbyrås intäkt per jurist är dessutom generellt högre.

Ändå har Malmö svårt att konkurrera i jakten på talangfulla jurister. Orsaken är det som just nämndes – det som kännetecknar den skånska affärsjuridiken summeras i ett intryck av att det är lite mer stillastående. Det ses helt enkelt som sexigare att vara konsult inom affärsjuridik i Stockholm, där konkurrensen är hårdare, rörligheten mellan byråer är större och incitamenten att flytta på sig möjligen är större.

Per Lidman skriver under på denna beskrivning. Samtidigt betonar han med emfas att en skånsk affärsjurist inte på något sätt levererar tjänster som har lägre kvalitet eller tillgänglighet än de som levereras från Stockholm.

Konkurrensen i form av att klientbolagen anställer egna jurister och gör jobbet själva tilltar i Skåne. Medan detta redan har varit en tydligare trend i Stockholm under en tid, understödd av en långvarig högkonjunktur, har utvecklingen blivit mer påtaglig även i den södra delen av landet.

– Den skillnaden mellan Stockholm och resten av landet har börjat suddas ut. Men samtidigt växer hela den hela svenska juridikmarknaden strukturellt. Advokat­tätheten ökar, men ligger fortfarande lägre än i många andra länder, säger Per Lidman.

Närheten till Köpenhamn nämns allt som oftast som en tillgång när det gäller Skåne. De skånska advokaterna har fått en hel del uppdrag i samband med att danska bolag söker sig till den svenska börsen, eftersom den danska aktiemarknaden inte är mottaglig för mindre bolag. De danska bolag som söker svenskt riskkapital flyttar inte sällan sitt huvudkontor till den svenska sidan av Öresund. Det finns dessutom täta band mellan Skåne och Köpenhamn inom life science-industrin och fastighetsbranschen.

Men inga etableringar av svenska byråer sker i Köpenhamn, lika lite som några svenska byråer etablerar sig i något annat land överhuvudtaget. Tvärtom har finska och norska byråer gjort insteg i Sverige. Förklaringen är sannolikt att i Norden är det Sverige som är huvudmarknaden och därmed attraktivt för byråer från våra grannländer att komma in på. Samtidigt är marknaderna för advokattjänster mindre utanför Sverige och dessa marknader är väl inarbetade av byråer i respektive land.

– Det är väldigt individberoende. Man kan inte bara öppna en byrå med nytt folk som inte är etablerade på marknaden. Det krävs att man hittar och knyter till sig tongivande individer som har en egen kundstock. Ett exempel är finska Hannes Snellman som värvade en handfull etablerade advokater från bland andra Setterwalls, säger Per Lidman och fortsätter:

– Vi har bra samarbeten med byråer i Köpenhamn som vi värdesätter högt. Det skulle slå tillbaka mot oss om vi gav oss in där för att konkurrera. Det handlar om reciprocitet (ömsesidighet, reds anm), säger han.

Jan Dernestam, managing partner och vd på Mannheimer Swartling, ger en liknande bild.

– Det finns så otroligt bra byråer i våra grannländer och vi har bra samarbeten med många av dem. Vi har dem hellre som nära vänner än börjar konkurrera med dem. Stora byråer som vår kommer inte att etablera sig i grannländerna. Där­emot kan jag tänka mig att vi kan få se nordiska sammanslagningar bland mellanstora byråer de närmaste åren, säger han.

Mannheimer Swartling är annars en udda fågel i sammanhanget. Byrån har inte några partnerägda regionala kontor. Jan Dernestam påpekar till och med att det är en av byråns tio viktigaste strategiska punkter att hålla gränserna mellan kontoren helt utsuddade.

– På Mannheimer Swartling är alla partners i ett enda nationellt bolag. Vi delar lika på resultatet oavsett vilket kontor man är baserad vid. Det kallas pure lock­step och det här är en väldigt stark kulturfråga hos oss. Vi vill inte ha intern konkurrens om uppdrag, vilket annars kan uppstå om byråns delägare är partners i olika bolag, säger Jan Dernestam.

Som följd av den här inriktningen har Jan Dernestam svårt att se några skillnader överhuvudtaget mellan marknaden i Stockholm och resten av landet. Ett uppdrag hamnar där kompetensen råkas finnas, hos den advokat som har närmast kontakt med klienten eller fördelas helt enkelt beroende på arbetsbelastning.

– Men det är klart, när det gäller att få nya klienter finns en regional aspekt där närhet och nätverk spelar en viss roll, säger han.

Rikard Azelius är managing partner på Vinge i Skåne. Ett kontor med 17 partners. Han anser att det lokala delägarskapet är viktigt för att alla ska vara på tå när det gäller att generera nya affärer och klienter. Samtidigt är det också viktigt med ett nära samarbete med Stockholmskontoret för att klienterna ska få rätt kompetens.

– Vi kan verkligen inte luta oss tillbaka och tro att Stockholm ska generera alla affärer. Vi har i tio års tid jobbat hårt för att skapa långsiktiga relationer med våra lokala klienter. När transaktionsmarknaden går ned, vilket den ju lär göra förr eller senare, ska vi ha robusta klientrelationer där vi kan bidra med den kompetens som behövs i ett annat konjunkturläge, säger han.

Vinges Malmökontor har växt fem år i rad och omsatte 196 miljoner kronor ifjol, och i år är Rikard Azelius förvissad om att det blir över 200. Setterwalls omsatte 199 miljoner förra året vilket var oförändrat jämfört med året innan.

De mindre byråerna i Malmö omsätter mellan 20 och 60 miljoner kronor. En av dem är Sigeman & Co. En av grundarna och partner i bolaget är Johan Sigeman. Han bildade bolaget tillsammans med fyra andra när de hoppade av från Mannheimer Swartling 1991. Byrån har i dag åtta partners, 17 anställda och omsatte 26 miljoner kronor i fjol.

– Vi ville helt enkelt pröva våra vingar på egen hand och bygga en verksamhet efter eget huvud samtidigt som vi eftersträvade lite mer av balans i livet. Det var en utmaning i början men sedan har det rullat på, säger han och fortsätter:

– Konkurrensen är tuff här i Skåne. Det hjälper att ha specialistkompetens, men marknaden är för liten för att man ska kunna vara helt nischad. Man måste klara av lite av allt. Vi har en tyngdpunkt på energi, fastigheter, arbetsrätt och offentlig upphandling. Men vi har också tvist och processrätt.

Han pekar på att det helt avgörande för att driva en mindre regional byrå är långvariga förtroendefulla kundrelationer.

– De stora byråerna har ett försprång från början med sina etablerade namn. Ingen styrelse ifrågasätter valet av till exempel Vinge eller Mannheimer när ett bolag ska köpa juristtjänster. Vi måste hela tiden bevisa att vi kan vår sak för en ny klient, säger Johan Sigeman.

Maqs intar en mellanställning mellan de stora och de mindre regionala byråerna. Omsättningen i Malmökontoret var 86 miljoner kronor i fjol, fördelat på 18 partners och 45 anställda.

– Vi har haft en positiv utveckling. Vi ska anställa jurister inom obestånd och tvistelösning nu. Det gäller att ha rätt kompetens för rätt konjunktur. Under en period har vi haft mycket transaktioner och entreprenadrätt. Men för att vara rustade för sämre tider har vi även arbetsrätt, obestånd och tvister. På så sätt säkrar vi uppdrag i alla konjunkturfaser, säger Johan Schubert, managing partner på Maqs i Malmö.

En Malmöbyrå som för snart två år sedan i ett slag dubblade sin storlek är Trägårdh. I slutet av 2017 gick byrån ihop med Glimstedts kontor i Lund. Antalet anställda i de två byråerna var då cirka 25. Fusionen startade en positiv spiral. I dag har byrån 40 anställda, har sju partners och omsatte i fjol 65 miljoner kronor.

– Tack vare sammanslagningen har vi kunnat attrahera större kunder. Vi är dessutom mer attraktiva som arbetsgivare vilket har underlättat rekryteringen. Det senaste året, efter sammanslagningen, har vi haft en extremt stark utveckling, säger Charlotte Andersson, som tidigare var partner i Glimstedt Lund och nu är partner i Trägårdh.

Före fusionen var Trägårdh en ren Mal­­möbyrå och Glimstedt helt baserat i Lund. Det är bara en mil mellan städerna, men på många plan är avståndet betydligt större. De båda städerna är två skilda advokatmarknader, vilket Trägårdh nu överbryggar.

Ola Sellert, även han partner i Trägårdh, pekar på att de båda byråerna hade en stark ställning inom obeståndsrätt, en position där byrån i stort sett nu är befriad från konkurrens i södra Skåne. Det man satsat på efter fusionen är att växa inom vad de kallar den friska juridiken.

– Visst har det varit bra för oss att växa. Vi kan nog bli 50 medarbetare. Men så mycket större än så vill vi inte bli. Annars äventyrar vi den företagskultur vi byggt upp som en personlig byrå med platt organisation både för kunder och anställda, säger han.

Charlotte Andersson uttrycker sig på ett sätt som summerar bilden av det skånska juristlivet:

– Det kollegiala klimatet är lite mjukare här än i Stockholm. Det kan upplevas som lite tråkigare, och lite snällare. Det märks till och med när vi möter advokater på andra sidan i tvistemål.