Våg av VD-byten på börsen: ”Har det blivit ett jobb för stålmannen?”

Hon har knappt hunnit bli varm i kläderna som VD för ett av Stockholmsbörsens profilbolag. 54-åriga Laurinda Pang tillträdde topposten i Sinch först i april förra året. Men efter att minst 24 börs-VD:ar förkunnat sin avgång under våren, ser hon snart rent erfaren ut bland företagsledarkollegorna.

Det våras alltså för ny energi och nya idéer på börsen? Så kan man tolka att nio VD-stolar på OMXS30 inom kort är fyllda av personer som axlar rollen för första gången.

Eller så innebär det stora maktskiftet att svenskt toppledarskap förlorar i kontinuitet och erfarenhet. Att en flock gröngölingar kommer att styra över 37% av OMXS30:s totala börsvärde, motsvarande nära 3 500 miljarder kronor.

LedarskapArtikel

Färre kvinnliga VD:ar för börsjättarna: ”Vi är tillbaka på ruta ett”

Ser man bara till OMXS-rekryterna måste sägas att flera av dem inte är helt gröna, utan att det snarare handlar om ett generationsskifte. I ett antal av toppbolagen rör det sig om internrekryteringar av personer med mångårig erfarenhet. Michael Green har haft flera ledarroller på Handelsbanken, H&M:s Daniel Ervér är även han en insider, och Investors nye Christian Cederholm har varit verksam länge i Wallenbergsfären.

Jobb för stålmannen?

Men trendmässigt blir VD-sejourerna allt kortare, och erfarenhetsbasen därmed tunnare. Det gäller särskilt i Sverige, som har en avsevärt kortare snittid i rollen än globalt och för Europa. Och allra kortast tid stannar svenska kvinnor.

“Det blir ett allt mer kravfyllt jobb. När jag träffar VD:ar eller ser dem i media är det ju uppenbart hur slitna de är, vilket är litet oroväckande. Man undrar om det är en hållbar roll överhuvudtaget, eller om vi har en situation där bara ett fåtal ‘elitidrottare’ klarar pressen. Har börs-VD blivit ett jobb för stålmannen?” säger Catharina Mannerfelt, partner på chefsrekryteringsfirman Alumni.

2019 hade en svensk börs-VD:s genomsnittstid på posten sjunkit till internationellt mycket låga 4 år. Idag ligger siffran på 5,1 år, efter vad som förmodas vara en pandemi- och Ukraina-effekt. De som Affärsvärlden pratat med förväntar sig unisont att snittet inom kort kommer att sjunka tillbaka till förpandemiska nivåer.

Stop-start på börsen

“En fördel med snabba byten är att bolagen kan optimera den VD-profil man söker utifrån behoven vid en viss tidpunkt. Men man tappar kontinuitet”, säger Mannerfelt.

Konkret innebär det att verksamheten tappar tempo när varje ny VD behöver ett halvår på sig att förstå förutsättningarna och bygga ett team. Att rappa på är svårt, eftersom det kan leda till resursslöseri i form av okunskap hos nya chefen om det som redan finns internt.

Vad innebär det för börsen som helhet att så många nya VD:ar ställer sig vid rodret på en gång?

“Man kan tänka sig att det blir tystare de första kvartalen, med färre initiativ från företagsledningarna under tiden VD:n skapar sig en bild. Men sen är det sannolikt att de sprutar ur sig initiativ under mottot ‘nu jävlar kör vi’, för att se handlingskraftiga ut”, säger Catharina Mannerfelt.

Hon pekar på att det kan finnas ett uttalat uppdrag från styrelsen till den nya VD:n att till exempel gå från kostnadskontroll till “gasa”.

“Det flesta är överens om att konjunkturen bottnar mot slutet av året och stämmer det så måste bolagen agera idag för att stå redo. Jag ser att man söker offensiva VD-profiler, där förmågan att skapa nya servicelösningar, internationell tillväxt och kommersialisering prioriteras”, säger hon.

Att avhoppsvågen kommer just nu är inte konstigt, tycker Mannerfelt.

“Många av de som lämnar har varit i sin roll genom både pandemi och Ukraina-kris. Oavsett sektor har folk fått slita hund.”

Patrik Hammar, Sverigechef för rekryteringsfirman Heidrick & Struggles ser samma mönster:

“Många har velat stanna och göra ett bra jobb under en svår tid men nu när det lättat något ‘passar man på’ att kliva av.”

Trend mot tufft

Att kraven ökat på börs-VD:ar är den vanligaste förklaringen till varför både kvinnor och män stannar kortare tid i rollen. Men “krav” är ett försök att beskriva flera större förändringar.

“Det har blivit ett mer komplext ekosystem att hantera. Digitalisering och teknologiskiften kommer tätare och driver upp tempot. Samtidigt ska hela ESG-agendan implementeras. Plus att VD:ar blir alltmer exponerade mot media och granskade på ett annat sätt”, säger Patrik Hammar.

Catharina Mannerfelt, som arbetat med VD- och styrelserekryteringar under 20 år, säger att varken bolagen eller branschen uttryckligen adresserat den ökade pressen på toppledarna. Att till och med stålmän (och stålkvinnor) riskerar att slitas ut.

Trycket märks på hela ledningsgruppen och även styrelser. Alla arbetar mer än för 8-10 år sedan.

“Men pucken stannar förstås ofta hos VD. Nya hot och möjligheter kräver fler beslut, samtidigt som ständig uppkoppling innebär att det inte blir några lugna söndagsmiddagar precis”, säger Mannerfelt på Alumni.

“Är de dåliga ska de bort”

Det svenska snittet på 4-5 år som börs-VD är lågt ur ett internationellt perspektiv. Globalt är genomsnittet 6,9 år och i många länder, som Frankrike, Kanada och Irland närmar sig siffran 9, enligt Hedrick & Struggles globala undersökning Route to the top 2023, där över 1000 bolag synats.

Cevians medgrundare Christer Gardell, som även varit börs-VD på Custos, för fram reglerna för bolagsstyrning som en orsak till den svenska situationen:

”VD:arna sitter mindre skyddade i Sverige. Aktivt ägande är mycket mer utbrett här”, säger han.

I bland annat USA kan VD, och ofta även styrelseordförande, luta sig mot fler lagar och regler för sin anställning.

“Det är svårare för ägare att driva på för ett byte där”, säger Gardell.

På frågan om gröngölingar är ett problem eller inte, så vill han inte ställa erfarenhet hos en VD i motsatsförhållande till ung energi. Som investerare söker han rätt personlighet i toppen på de bolag han är engagerad i.

”Individens kvaliteter är helt avgörande. Alla är väldigt olika. Det finns trötta 40-åringar och det finns hungriga 60-åringar”, säger han, men landar ändå i att ny kraft kan kompensera för kontinuitets-förlusten:

”Det är rätt vanligt att en VD är bra de första tre till fem åren för att sedan krokna. De kan få svårt att ifrågasätta tidigare beslut. Eller blir defensiva och förändringsobenägna”, säger Gardell.

Sina egna år som börs-VD minns han som “formativa och fostrande“. Men att “ständigt vara i kostym” och ha en “fullsmetad kalender” är inget han saknar idag.

Hur rollen förändrats sedan dess, och kanske borde ändras framöver, har han som ägare och allmän pragmatiker ingen åsikt om, bara:

”Är de dåliga ska de bort.”

“VD-skapet är en livsstil”

En annan erfaren VD, Sagax medgrundare David Mindus fick också frågan om de många VD-bytena i en nylig intervju med Afv.

Att avhoppen skulle bero på en tuffare VD-rollen tuffare genom åren, tycker han inte är en självklar analys.

”För egen del jag har haft VD-uppdraget sedan 2004 och tycker inte att jag märkt någon större förändring. Hur den utvecklats över tid är omöjligt att säga”, enligt Mindus.

Delvis lär hans bild formas av det faktum att han själv är störste ägare i fastighetsbolaget, och därmed inte utsätts för tryck från det hållet.

Relativt andra yrkesroller ser dock David Mindus att VD:arna har en högre arbetsbelastning och är mer påpassade. Det kan finnas goda skäl att sluta efter några år, trots att man åstadkommit fin utveckling för bolaget.

“Man kanske vill ha ett mer privat yrkesliv eller få mer tid för sin familj och vänner. VD-skapet är nog något av en livsstil.”

CFO-ventilen

Hur ledarens erfarenhet påverkar bolagens resultat, råder det litet olika åsikter om. I motsats till Gardells tes om kroknande VD-ar hävdar författarna till en studie i Harvard Business Review att chefen inte når sin formtopp förrän efter tio år i rollen. Vid mätning av den finansiella framgången för 750 S&P-bolag syntes ett mönster där de som utsågs till världens bästa VD:ar 2019 i genomsnitt suttit i hela 15 år. David Mindus med sina 20 år som ledare för Sagax kan läggas till högen av stödjande information. Liksom Nibes Gerteric Lindquist, som med sina 35 år som VD drar upp medlet så mycket att vi valt att rensa för honom i statistiken.

Men om nu VD-rollen upplevs som tuffare av de flesta, vad gör företagen åt saken? För att inte “till och med bränna ut stålmännen”, som Catharina Mannerfelt uttrycker det.

Hon säger att få pratar explicit om en lösning av just VD-frågan, men att ledningsgrupperna outtalat utvecklas mot att jobba mer tillsammans, snarare än att representera olika delar av bolaget.

“Alla kliver upp, till exempel har CFO blivit oändligt mycket mer ansvarstagande än tidigare. Rollen har mer av vice VD-karaktär nu, där det ingår affärsutveckling, men också mer ledarskap. Inte bara att utåt mot investerare utan även inåt”, säger hon.

När chefen tidigare satt i ett hörnrum med rapporterande personer som trippade in, sätter man ihop laget på ett alltmer medvetet sätt.

“De offensiva VD:ar som söks nu kan till exempel balanseras av mer förvaltande personer runtom”, säger Mannerfelt.

Street-smart stålman sökes

I takt med VD-rollen utvecklas också rekryteringsprocessen. Patrik Hammar söker kandidater som kan hantera komplex materia och processa stor mängd information. Men förutom den kognitiva förmågan måste man också kunna kommunicera på ett begripligt sätt vart man är på väg.

“Det räcker inte att ha hög IQ. En VD måste vara street-smart också”, säger han.

För att filtrera fram blivande VD:ar har det blivit vanligt att komplettera intervjuer med kognitiva tester, mätningar av uppfattningsförmåga, och allt oftare även fallstudier, där man ser hur de sökande reagerar i olika situationer.

Störst chans att lyckas har internrekryteringar, enligt flera internationella studier. Risken för företagskulturella krockar minskar och tiden i rollen blir statistiskt sett längre.

Även detta kan vara en delförklaring till Sveriges kortare VD-sejourer. Sverige sticker nämligen ut som det land där flest topp-VD-rekryteringar sker externt. Ifjol var siffran 54% i för OMXS30, jämfört med det globala snittet på 32%, och Europas 36%, enligt Heidrick & Struggles data.

Patrik Hammar plockar dock upp på de positiva aspekterna av externa rekryteringar:

“I ett land där talangpoolen är liten men det finns många globala industribolag är öppenhet oerhört viktigt. Jag tror att vår höga andel externrekryteringar tyder på en strävan att inkludera nya perspektiv och i förlängningen stärka bolagets globala konkurrenskraft”, säger han.

Ingen av rekryterarna tror att den nya grupp VD:ar som kommer in på börsen i vår blir mer långvariga än trenden förespår. Förutom den höga kravnivån, kan nya möjligheter efter hundåren locka.

“VD:arna som slutar har ofta väldigt bra förutsättningar att bygga nya karriärer som styrelseproffs. Om du också kryddar styrelseportföljen med internationella uppdrag kan det dessutom bli bra betalt”, säger Catharina Mannerfelt.