Ge snabbväxarna en ny chans

Vd-kvartetten Nils Nilsson, Gerteric Lindquist, Thomas Berglund och Johan Malmquist har alla högtflygande planer. Securitas vd Thomas Berglund säger att säkerhetsbolaget ska öka vinsten med 25 procent i år. Johan Malmquists långsiktiga mål är att öka Getinges vinst 15 procent per år. Nils Nilsson och Orc Software har årligen expanderat omsättningen med drygt 60 procent sedan 1997. Nibes Gerteric Lindquist ska årligen öka omsättningen med 20 procent framöver.

Målen är olika, ändå har de fyra ovannämnda vd:arna ett problem gemensamt. Nästan ingen tror att de ska lyckas. Bolagens kurser har rasat. Värderingar på 10-14 gånger årets vinstprognoser är i nivå med företag med betydligt mer modesta ambitioner att expandera.

Klyftan mellan placerarnas förväntningar och de fyra bolagens mål är ingen isolerad händelse. De senaste årens religiösa dyrkan av tillväxt som enda vägen till hög avkastning har förbytts i en allmän misstro mot företeelsen.

Punkteringen av telekom- och IT-bubblan var startskottet. Företagsskandalerna i USA spädde på tvivlen. Och när klassiska tillväxtbolag som låsföretaget Assa Abloy och detaljhandels- och postorderframgången Clas Ohlson inte längre motsvarar förväntningarna har tillväxtskeptikerna fått ytterligare vatten på sin kvarn.

Assa Abloy har tonat ned sin snabba expansion till förmån för lönsamhet och Clas Ohlson har redovisat svagare försäljningsökning. Att sedan konjunkturen har vikit och skickat cykliska tillväxtbranscher som media och bemanning ned i en djup vågdal har ökat marknadens övertygelse om att tillväxtsvackan är av det mer permanenta slaget.

Att den som hittar en tillväxtaktie ofta kan behålla den under många år är inget placerarna bryr sig om. Om man inte tillhör skattefrälset på börsen innebär detta placeringssätt annars en klar fördel. Man slipper courtagekostnader och kan utnyttja den skattekredit som uppskjuten reavinstskatt ger.

Affärsvärlden har gått igenom tillväxtbolagen med över 1 miljard kronor i börsvärde. För att platsa på listan måste företagen kunna visa upp en historiskt stark omsättnings- och vinsttillväxt samt ha fortsatta ambitioner att växa.

Granskningen har gett Affärsvärlden en mer positiv syn på deras långsiktiga tillväxtutsikter. Vi tolkar kursnedgången för bolagen mer som ett utslag av lynnigt börshumör.

Att börsmodet kan svänga rejält har marknaden fått rikliga smakprov på den senaste femårsperioden. En psykologisk förklaring är att aktieplacerare i gemen fäster alltför stor vikt vid sådant som inträffat nyligen när de ska bedöma framtiden. Hade man denna läggning i början av 1990-talets kursuppgång och förutsåg utvecklingen blev resultatet en trendlinje som pekade rätt upp i himlen. I dag skulle motsvarande prognos leda ned i avgrunden.

Sannolikt blir det dock svårt för tillväxtföretagen att upprepa de senaste årens imponerande tillväxt. Gruppen har i snitt ökat resultatet med drygt 30 procent per år sedan 1997. Men på sikt är möjligheterna att expandera ändå fortsatt goda, och det är i de flesta fall mer än nog för att leva upp till värderingarna.

I den snurriga börsvärlden anno 2003 är det så att flera tillväxtbolags kurser är attraktiva enbart utifrån utdelningarna.

Det är ett privilegium som normalt är förbehållet företag i mogna branscher utan några attraherande investeringsmöjligheter.

Intrum Justitia ger till exempel en direktavkastning på 5,8 procent, IT-bolagen Orc Software och Teleca avkastar 4,8 procent respektive 2,6 procent, SCA 3,7 procent.

Hennes & Mauritz skickade med sin extrautdelning upp direktavkastningen till 3,3 procent.

Det mest vedertagna sättet att värdera lönsamma snabbväxare är ändå utifrån vinsten. Alla kan enas om att företag som ökar sina vinster i snabb takt ska värderas högre än de med långsam eller vikande resultatutveckling. Ett mått som fångar upp detta är peg-faktorn, kvoten mellan ett företags p/e-tal (kurs delat med vinst) och dess långsiktiga vinsttillväxt.

Den svaga länken är den osäkra uppskattningen av företagens långsiktiga vinsttillväxt. Utifrån bolagens egna målsättningar, branschernas tillväxt och hur ledningarna lyckats har Affärsvärlden ändå gjort ett försök att uppskatta resultattillväxten 2003-07.

En tumregel är att bolag med en peg-faktor under 1, p/e-talet lägre än tillväxten, är undervärderade. Enligt detta resonemang får placerarna mest tillväxt för pengarna i Nibe. Det lilla värmeproduktföretaget säger sig vilja växa med 20 procent per år. Affärsvärlden räknar med försiktigare 18 procent, men bolaget värderas bara till tolv gånger årets vinst.

Enligt tumregeln skulle det vara köpläge i knappt hälften av aktierna i tabellen på föregående sida. Det är i underkant. Med dagens låga räntor skjuter formeln i genomsnitt 20-25 procent för lågt. Tar man hänsyn till detta vore runt tre fjärdedelar av bolagen köpvärda.

Peg-talet tar inte hänsyn till kostnaden för att expandera. Även det faktum att bolagen har olika risk och att små företag normalt värderas lägre än stora ignoreras. Men låga peg-tal är ändå en klar signal.

Det stärker Affärsvärldens positiva tro på tillväxtaktier. Flera har köprekommenderats det senaste halvåret. För långsiktiga investerare talar mycket för att det just nu är ett gynnsamt läge att komma över högkvalitativa tillväxtaktier till vettiga priser. När placerarna återfår förtroendet för börsen och bolagen visar upp stigande vinster kommer aktierna att stiga kraftigt och ge tillväxtbolagen sista ordet.