Gardera med Ericsson 100

Den stora handeln med derivat i olika former sker mellan institutioner och som en del av en löpande portföljförvaltning. På senare år har dock mer konsumentinriktade produkter vuxit kraftigt. Ett av de populäraste och mest omtalade instrumenten som riktar sig till privatpersoner är warranter, en sorts enkla köpoptioner.

Men omsättningen på warrantmarknaden har svängt mycket och förra året föll volymerna rejält efter rekordåret 2000. Från att ha omsatt en knapp miljard kronor 1995 omsatte warranterna hela 33 miljarder år 2000. Sedan föll börsen och många brända småsparare lämnade marknaden. Effekten på warranthandeln blev enorm. Omsättningen rasade ifjol till 13 miljarder kronor.

Ständigt nya produkter

Trots det fylls tidningarna dagligen av annonser om nya produkter som är på väg att lanseras. Och antalet noterade warranter är snart uppe i 2 000 stycken – så pass många att dagstidningarna bara redovisar dem som det sker någon handel i. Det verkar paradoxalt. Men det är det inte. Skälet är att warranthandeln, som få andra finansiella marknader, drivs av bankerna. De har allt intresse av att hålla uppe volymerna och ger därför hela tiden ut nya warranter.

Först en förklaring. En warrant ger rätten att köpa eller sälja en aktie till ett i förväg fastställt pris vid ett visst datum. Därmed är warranten ett sätt att spekulera i att en aktie går upp utan att behöva binda särskilt mycket kapital. Nackdelen är att hela insatsen kan gå förlorad. Parallellen till Solvalla eller måltipset ligger rätt nära och det är nog en viktig förklaring till att produkten blivit så populär bland börsens småspelare.

Det är de snabba och tvära kasten på aktiemarknaden som komplicerat bilden för warrantplaceraren. De som köpte warranter i Ericsson när kursen stod i exempelvis 150 kronor äger kanske warranter som ger en rätt att köpa Ericssonaktier i höst till 200 kronor. Warranten är naturligtvis värdelös, eftersom Ericssonaktien inte kommer att stå i 200 kronor i höst eller ens i 150 kronor.

Bankerna vill dock fortsätta att tjäna pengar på handeln och om ett antal warranter är värdelösa, så ger de istället ut nya warranter med lägre lösenkurser. Och de flesta aktierna har ju fallit på börsen, vilket tvingat bankerna att konstruera nya warranter. Just bankerna spelar en nyckelroll när det gäller warranter. Till skillnad från optioner, där priserna sätts av marknaden, är det bankerna som ställer priserna, det vill säga köp- och säljkurser, även om handeln sker via börsens transaktionssystem. Handelsbanken dominerar den svenska marknaden när det gäller handeln med warranter. UBS Warburg och Société Générale är tvåa respektive trea.

Den massiva marknadsföringen har spelat en stor roll i etableringen av warranter. Att köpa warranterna är betydligt lättare än att exempelvis handla med optioner. Det krävs ingen speciell dokumentation och avgifterna (courtaget) är inte alls särskilt höga.

Warranter är en riskfylld produkt. Precis som på travet kan hela insatsen gå förlorad. Men potentialen är också betydande. Följande fördelar är värda att lyfta fram:

o Ett bra sätt att vara med på aktiemarknaden utan att binda kapital.

o Hävstången är stor.

o Billigare och enklare än optioner.

o Kan utnyttjas för diverse strategier i en bred aktieportfölj.

o Stort utbud.

Nackdelarna är dock minst lika stora:

o Hela insatsen kan förloras.

o Dålig prissättning.

o Dålig genomlysning.

Rätt använda är det inget fel på warranterna. Det är en produkt som alla andra, som kan användas som komplement till andra placeringar. Äger man en bred portfölj med mycket räntebärande papper kan man lägga ett par procent av portföljen i olika warranter för att snabbt och enkelt ge den mer prägel av en aktieportfölj. Då får man en möjlig hävstång med en begränsad och kontrollerad risk.

Tyvärr används produkten sällan på det viset idag. Förmodligen är de mest idoga köparna tiotusentals småsparare som saknar en bred aktieportfölj. För dem fyller warranter antagligen samma funktion som Solvalla – vilket verkligen inte varit avsikten med produkten.