Galet geni eller genial galning?

Få uppfinnare har omgetts med så mycket mystik som Nikola Tesla. Mannen som alltid gick klädd i svart, och som alltid beräknade en matportions volym i kubikcentimeter innan han åt. Som aldrig rörde en kvinna. Som led av bacillskäck och fobi för örhängen. Det galna geniet eller kanske den geniale galningen som lämnade efter sig kryptiska anteckningar om att han funnit en ny energikälla.

För serberna i Belgrad är han hur som helst idol. På gatan Krunska, en kvarts promenad öster om Belgrads centrum, ligger Teslamuseet. Det är en präktig villa från förra sekelskiftet som på det jugoslaviska kungadömets tid tillhörde en minister.

Prästsonen Nikola Tesla föddes 1856 i den lilla serbiska byn Smiljan inte långt från Knin i nuvarande Kroatien. Området var under denna tid en del av Militär­gränsen, en remsa land vid det Habsburgska imperiets gräns mot Turkiet som stod under speciell kejserlig förvaltning.

Stipendiat

Det visade sig tidigt att den unge Nikola inte bara hade läshuvud, utan dessutom ett närmast fotografiskt minne. Han fick stipendium från militärgränsförvaltningen för att studera vidare, och 1880 begav han sig till Prag för att skriva in sig vid universitetet.

Tyvärr visade det sig att han inte hade examen i grekiska, så han var inte behörig att studera fysik. En farbror till Nikola lyckades emellertid ordna ett jobb åt honom på det nybildade telefonbolaget i Budapest. Tesla sattes i arbete med att försöka förbättra telefonväxeln. Detta lyckades över all förväntan, och nu var Teslas lycka gjord.

Det sägs att det var under en promenad i stadsparken i Budapest som Tesla fick idén till induktionsmotorn. Med hjälp av två faser växelström, förskjutna 90 grader, skulle det gå att skapa ett roterande magnetfält från fyra stationära elektromagneter.

Detta skulle möjliggöra en elektrisk motor helt utan vare sig släpringar, kommutator eller kolborstar. Vilken järnklump som helst skulle tvingas rotera med fältet på grund av de virvelströmmar som uppstod i klumpen. 1884 byggde Tesla sin första fungerande prototyp.

Tesla var inte den enda uppfinnaren som insett möjligheten att skapa ett roterande magnetfält. Ett år senare hade en italienare vid namn Galileo Ferraris kommit på ungefär samma sak.

Både Tesla och Ferraris använde sig av tvåfas växelström. Men 1888 konstruerade Michail Dolivo-Dobrovolskij och Dobrowolsky vid AEG i Tyskland och Jonas Wenström vid svenska Asea induktionsmotorer för tre faser, vardera förskjutna 120 grader. Det visade sig snart att trefassystemet hade så många fördelar att Teslas tvåfasmotor bara blev en parentes i utvecklingen.

År 1882 fick Tesla ett erbjudande att resa till USA och jobba för Thomas Edison. Men två så bestämda herrar fick inte plats i samma företag. Efter mindre än ett år skildes deras vägar och Tesla startade eget. Tajmingen var dålig. Den ekonomiska krisen 1886, som kulminerade i en kaotisk förstamajdemonstration i Chicago där sju poliser och fyra arbetare sköts till döds, knäckte bolaget.

Strömmarnas krig

Redan året därpå var han i farten igen. Tesla Electric Company öppnade uppfinnarverkstad i New York. Tesla kom på god fot med Edisons konkurrent, industrimagnaten ­George Westinghouse. Denne köpte upp alla Teslas växelströmpatent. Tesla var plötsligt miljonär!

Edison blev rosenrasande, och nu inleddes strömmarnas krig, kampen mellan lik- och växelström. Edison hävdade att växelström var livsfarlig, och uppfann för att bevisa detta den elektriska stolen, vilken omgående togs i bruk i fängelset Sing Sing.

Tesla, å andra sidan, höll elektriska shower där han inför publik lät hundratusentals volt högfrekvent växelström passera sin kropp i en skur av gnistor. Tesla hade nämligen funnit att om spänning och frekvens var tillräckligt höga skedde elektronflödet enbart på en ledares ytskikt. Ingen ström gick genom hans vävnader.

Den höga spänningen fick han fram genom sin egenuppfunna Teslagenerator – The Tesla Coil – en uppfinning som närmast påminner om tändsystemet i en bil: en snabbt oscillerande brytare i primärkretsen gav upphov till spänningsstötar som i sekundärkretsen transformerades upp till miljontals volt och spred kaskader av meterlånga gnistor. Mycket spektakulärt var att det elektriska fältet kring hans apparater trådlöst kunde tända urladdningsrör.

Tesla blev snabbt en celebritet i New York. Han åt på de finaste restaurangerna, bodde på fina hotell och rörde sig i societetens översta skikt. Han gick alltid oklanderligt klädd, i svart paletå, stärkkrage, hög hatt och vita handskar. Och han blev alltmer fåfäng och excentrisk.

Nu koncentrerade han sig på trådlös överföring. År 1898 höll han en show i Madison Square Garden. Inför en häpen publik demonstrerade han en fjärrstyrd elektrisk ubåt som på kommando kunde fås att åka både hit och dit.

Trådlös överföring

Vid den här tiden hade USA blandat sig i befrielsekampen på Kuba och förklarat Spanien krig. Tesla erbjöd ubåten till den amerikanska krigsmakten. Försedd med torpeder skulle den kunna sänka hela den spanska flottan på ett kick, hävdade han. Observatörerna från flottan applåderade artigt men betackade sig för den typen av leksaker.

Jakten efter allt högre spänningar gjorde att Tesla tvingades lämna sitt laboratorium i New York. År 1899 byggde han under stort hysch-hysch upp en ny försöksstation i Colorado Springs. Från en hög mast experimenterade han med trådlös överföring av energi. Hans idé var att luften i atmosfärens högre lager var elektriskt ledande, och att det gick att sända ut energi på en sådan frekvens att en stående våg runt hela jordklotet bildades.

Teslas idéer blev alltmer bisarra. Hans mystiska experiment gav upphov till rykten om att han hade funnit en ny energikälla, en metod att utvinna energi direkt ur universum. I själva verket var arbetet i Colorado Springs bara förövningen till det projekt som senare skulle bli ett praktfullt fiasko: ”The World System”.

Projektet gick ut på att låta all energi från ett nytt kraftverk vid Niagara ledas till ett jättelikt torn för att därifrån trådlöst skickas ut över världen till konsumenterna. En enkel antenn på hustaket var allt man skulle behöva för att ta emot energin.

Inte nog med det. Tornet skulle också fungera som en antenn för fjärrstyrning av maskiner, fartyg och luftskepp världen över, för väderkontroll, som navigationsfyr för sjöfarten och dessutom som sändare och mottagare av rundradio, telefoni och telegrafi. Man skulle till och med, hävdade Tesla, kunna kommunicera genom små trådlösa antennförsedda telefoner över hela världen. Detta var en av de djärvaste planer som världen hört talas om. En idé som fick Jules Vernes fantasterier att te sig som leksaker. Med stöd av finansmagnaten John Pierpont Morgan startade år 1901 bygget av ett 57 meter högt karljohanssvampliknande torn i Wardenclyffe, Long Island.

Samma år, den 12 december 1901, lyckades Guglielmo Marconi mot alla odds sända trådlösa telegrafiska meddelanden över Atlanten. Och det med en apparatur som var betydligt mindre, billigare och effektivare än Teslas.

Återupprättelse

J P Morgan drog in sitt underhåll. Arbetet på tornet upphörde. Teslas pengar var slut, och hans finansiärer hade övergivit honom.

Tesla talade aldrig mer om sitt World System, inte ens när tornet revs. Han ägnade sig aldrig mer åt elektriciteten, utan övergick till att studera hydrodynamik. År 1909 patentsökte han The Tesla Turbine, turbinen utan blad som han hävdade var överlägsen alla andra konstruktioner – men som aldrig kom till praktisk användning.

Den 8 januari 1943 hittades Nikola Tesla död på sitt hotellrum i New York. En städerska hade undrat varför skylten ”Do Not Disturb” hade hängt på dörren i fyra dagar.

Sjuttio år efter sin död har Tesla fått återupprättelse. På platsen för hans torn på Long Island bygger entusiaster ett museum till hans minne, och i Palo Alto i Kaliforniens Silicon Valley planeras ett ständigt internetuppkopplat Teslamonument.

Men om det står ingenting på Tesla­museet i Belgrad. I en monter finns Teslas hatt och vita handskar, och i en mässingssfär på en piedestal vilar hans stoft. På golvet nedanför ligger en fräsch blombukett.