Fyra pärlor på systemet

Redan under 500-talet så skålade grekerna för god hälsa och välgång för sina vänner, nära och kära. Det var ett sätt att försäkra sig om att vinet som de skulle dricka inte på något sätt skulle vara förgiftat.

Att förgifta vin med någon typ av gift var ett vanligt sätt att lösa olika sorters sociala problem – att bli av med en fiende, tysta ner olämpliga personer, att motverka en framtida besvärlig skilsmässa och så vidare. Det har senare dock blivit en symbolhandling för vänskap, att värden häller upp vin från en kanna eller karaff och smakar av vinet före sina gäster. Värden godkänner vinet för att sedan höja sitt glas till en skål. Gästerna svarar på skålen med att likaså höja sitt glas för att sedan smaka på vinet.

Romarna, som för övrigt var mycket imponerade av grekerna och deras manér och traditioner, löste sina interpersonella problem på liknande sätt. Det är därför inte så märkligt att konsten att skåla blev populär vid de romerska sammankomsterna. Termen toast kommer sig av den romerska traditionen att lägga bitar av rostat bröd i vinet. Detta förfarandet tros ha sin grund i att man på den romerska tiden dessvärre ibland var tvungna att dricka dåliga viner.

Mycket senare, sade Falstaff, “put toast in’t” när han frågade efter en kanna med vin i Shakespeare’s Merry Wives of Windsor. De förkolnade bitarna reducerar faktiskt aciditeten i vinet, som gör att det blir aningen mer angenämt att dricka. Under romarnas era kom det latinska tostus, vilket egentligen betyder rosta eller sota, att bli namnet på själva drinken.

På 1700-talet så skålades det för god hälsa även då personen ifråga ej var närvarande, detta gjordes speciellt för kändisar och vackra kvinnor. En kvinna som blev objekt för speciellt många skålar kallades således för ’toast of the town.’ Under 1800-talet så blev skålandet det rätta att göra. Charles Panati rapporterade att en brittisk hertig skrev 1803 att ‘every glass during dinner had to be dedicated to someone,’ och att avhålla sig från att skåla var ‘scottish and rude, as if no one present was worth drinking to’. Ett sätt att effektivt förolämpa en middagsgäst var att ej skåla för han eller henne, det var som hertigen skrev “a piece of direct contempt”.

Björnstierne Antonson utsågs till årets sommelier i Sverige 2003. Han skriver om vin varje vecka på Affärsvärlden.se.

nullnullnullnull