Friare tyglar

Marknaden för liv- och fondförsäkringar håller på att stöpas om. Det innebär, bland annat, mer valfrihet för konsumenten.

Sedan årsskiftet gäller en ny försäkringsrörelselag i Sverige. För konsumenterna kan den ge mer lättbegripliga produkter. För de mindre bolagen, exempelvis Handelsbanken Liv och Livia, ger nyordningen möjlighet att knappa in på jättar som SPP, Skandia och AMF.

Flytträtt

Handelsbanken Liv satsar friskt och iscensätter en ombildning av sitt ömsesidiga livbolag till ett vinstutdelande bolag. Samtidigt kommer privatkunderna att erbjudas flytträtt, vilket medför att de kan flytta sitt sparkapital mellan liv- och fondförsäkring inom det nya bolaget eller till konkurrenter.

Av de 270.000 försäkringskunder som får rösta för eller emot en ombildning, krävs att minst 50 procent av de som svarar ska vara för en ombildning, och att inte fler än 10 procent av de röstberättigade kunderna sätter sig på tvären, för att förändringsarbetet ska kunna gå vidare.

EU-anpassning

Och omläggningen kommer att ta tid. Försäkringsbolagen har två år på sig att anpassa sig till den nya, EU-anpassade lagen. Det är skälet till att Handelsbankens kunder måste svara senast den 15 december, trots att själva ombildningen ska ske först den 1 januari 2002.

Att Handelsbanken – som oftast brukar vänta ut konkurrenterna innan man vidtar förändringar – är tidigt ute den här gången, beror på att dess livbolag är ett av de få som ser ombildning som en naturlig väg att gå.

»Vi har ett lagom stort bolag, har en stark och intresserad ägare och vi tror på marknadsekonomins drivkrafter«, säger Göran Holgerson, vice VD i Handelsbanken Liv, som inte oväntat bedyrar att ombildningen ska bli en god affär för såväl bank som kunder.

Tricket

Tricket vid en dylik ombildning är att få försäkringstagarna att avstå från en del av avkastningen till aktieägarna. Ägaren får avkastning på insatt kapital, medan kunden får igen sin del av den kollektiva riskbufferten, tar mindre risk och får mer att välja på.

»Med vår modell fördelas totalavkastningen enligt följande princip: 90 procent till kunden, men lägst den garanterade värdetillväxten, som för närvarande är 3 procent, och 10 procent till ägaren«, säger Göran Holgerson. Han medger att det är en pedagogisk utmaning att förklara för kunderna att 90 procent är mer än 100 procent. 100 procents avkastning går i ett ömsesidigt bolag till kollektivet av försäkringstagare.

När ett ömsesidigt bolag växer är enda sättet att finansiera expansionen att skära emellan, vilket den sjunkande kvoten återbäring gentemot totalavkastning delvis är ett tecken på.

De senaste 15 åren har totalavkastningen i branschen i genomsnitt varit 14,6 procent medan återbäringsräntan har varit 12,2 procent. Med andra ord har 85 procent av totalavkastningen delats ut.

Ökad valfrihet

Den kvoten har sjunkit. De senaste fem åren har totalavkastningen varit 18,1 procent, medan återbäringen varit 11,9 procent. Kvoten har sjunkit till 65 procent, och SHB är inte klassens ljus med sina 59 procent de senaste fem åren. I det skenet framstår 90 procent som en hög siffra.

Framöver kommer återbäringen att stå i direkt relation till hur mycket den enskilde försäkringstagaren betalat in i en försäkring. Avkastningen kommer alltid att vara 90 procent av tillgångarnas värdetillväxt, dock garanteras kunden en lägsta nivå.

I samband med att försäkringskapitalet räknas upp den 1 januari år 2002 fördelas den kollektiva riskbufferten mellan försäkringstagarna enligt följande. Av de 140.000 kunder med sparförsäkring som har varit med i leken sedan 1995 eller tidigare får full pott, eftersom livbolaget har valt 1995 som utgångspunkt. Den som köpte en försäkring 1993 får således sju sjundedelar, medan den som kom in 1998 får fyra sjundedelar. För dem med riskförsäkring blir det en kontant utbetalning motsvarande cirka ett års premie.

»Det blir aldrig millimeterrättvist, men att vi valde 1995 som basår beror på att då var den kollektiva konsolideringen noll«.

Omodern struktur

Risken för att kunder flyr i spekulativt syfte är liten, spår livbolaget. För den spekulationsbenägne skulle kunna ta sitt kapital, som växt från 100.000 kronor till 125.000 kronor över en natt och flytta till nästa bolag som väntas göra motsvarande ombildning.

Fördelarna med att stanna kvar ska finnas, bland annat den ökade valfriheten då traditionell och fondförsäkring finns att tillgå i samma bolag.

»Det kommer att finnas öppningar för nya produkter, och då ägaren, i det här fallet SHB, har möjlighet att ta andra typer av risker som ömsesidiga bolag inte kan ta«, säger Holgersson.

Den traditionella ömsesidiga försäkringsbolagsstrukturen upplevs av de flesta som hopplöst omodern. Verksamheten är svår att förstå, låser in kunderna och är dessutom tjänstemannastyrd. Kunden ska nu få ett ökat inflytande och prissättningen ska bli mer tydlig, argumenterar SHB.

Fråga om storlek

Men om det nu är så fantastiskt att ombilda – varför anammar då inte fler bolag möjligheterna?

Förutom att ingångna avtal ska hållas, vilket är ett argument för att låta saken bero, är det en fråga om storlek. Det är få bolag som har en ägare som kan skjuta till nödvändiga miljardbelopp för att uppfylla gällande solvenskrav.

Enligt SPP har man inte uteslutit möjligheten att ombilda, men då blir det en fråga för den nye ägare som SPP Liv väntar på.

»Det är klart att vi ser över möjligheterna. Vi har bland annat följt utvecklingen i Norge, och fördelarna överväger«, säger Ulf Magnusson, informationschef på SPP Liv.

De flesta stora livbolag kommer att driva sina ömsesidiga bolag vidare. Men de kommer att bilda nya, vinstutdelande bolag dit de gamla kunderna kan ges flytträtt.

»Vi väljer att förbli ömsesidiga, inte minst på grund av vår storlek. Däremot håller vi beredskap för att öppna för flytträtt internt och externt«, säger Jan Fischier, produktchef på Skandia Liv.

Får följa med

Den linjen har också Merita-Nordbankens livbolag Livia valt, trots att många bedömare ansett att Livia också kunde se ombildning som ett realistiskt alternativ.

»Vi har valt en annan väg. Människor har valt ett alternativ från början, och det respekterar vi. Vi sätter upp ett nytt, vinstutdelande bolag, och erbjuder kunderna i det gamla bolaget att följa med«, säger Gunnar Andersson, VD för Livia. Det är sannolikt att kunderna ges även extern flytträtt. Det är ännu oklart hur det blir, men ett nytt bolag kommer att tas i bruk nästa vår, enligt Andersson.

Tanken med den nya lagen var att fler bolag skulle bildas, vilket skulle ge ökad konkurrens på marknaden, till kundernas fromma.

»Det är uppenbart att antalet ombildningar inte kommer att bli så många som lagstiftaren hade hoppats på«, konstaterar Linnea Perttu, vice VD på Försäkringsförbundet.

Konkurrensmedel

En positiv bieffekt är dock att försäkringskunder inte kommer att låsas in i livslånga kontrakt i framtiden. Den flytträtt som Handelsbanken Liv inför för privatkunderna vid ombildningen kommer att anammas på bred front. Detta sker trots att försäkringsrörelselagen vad gäller flytträtt inte är tvingande. Bolagen inför alltså flytträtten frivilligt eftersom de betraktar den som en modern konsumentanpassad rättighet, som blir ett konkurrensmedel.

Däremot lär det dröja innan företagskunderna, med stora volymer tjänstepensionskapital, kommer att få samma rättighet. Allmänt kan sägas att flytträtt ställer till en del trubbel, inte minst för försäkringsbolagens räknenissar i ömsesidiga bolag.

Problemet uppstår när man lämnar kollektivet, vilket påverkar förutsättningarna för att lämna en garanterad avkastning.

Kortare horisont

Likaså måste sannolikt placeringsstrategin ändras mot en mer kortsiktig tidshorisont, vilket kan påverka avkastningsnivån negativt.

»Flytträtt medför ökade kostnader för oss, och då måste vi ta ut en avgift, högre för den som tecknat försäkringen nyligen«, säger Skandias chefaktuarie, Marie-Louise Wenander.

»Det gäller att skydda de försäkringstagare som placerar sina pengar långsiktigt mot dem som kommer och går«. Skandia håller beredskap för att införa flytträtt, men än så länge är trycket från kunderna i det närmaste obefintligt. De kunder som har efterfrågat möjligheten att flytta sitt sparande är lätt räknade. Men det kan ju bero på bristfällig information.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från SciBase