Framtid i off-white

Ännu en tjuvstart för det svenska konjunkturlyftet? Frågan är relevant, trots att samsynen bland ekonomiska bedömare om att uppgången redan är här i princip är total.

För sedan hösten 2001 har det allra vanligaste scenariot bland prognosmakarna varit att svensk ekonomi står inför ett konjunkturlyft. Och varenda gång har de sedan tvingats backa från sina profetior.

För 2004 är dock läget något annorlunda. Hösten 2003 var förväntningarna lågt ställda på tillväxten under 2004, men de har sedan dess successivt skruvats upp. I dag ligger konsensusprognosen för årets tillväxt på 2,5 procent, och för 2005 räknar man med 2,4 procent.

Bilden för det här året ser dock ljusare ut än vad den är. Hela 0,6 procentenheter av tillväxten förklaras av att 2004 innehåller fyra arbetsdagar fler än fjolåret.

Internationellt ser det lovande ut. Senast var det Internationella valutafonden (imf) som skrev upp världsmarknadstillväxten till 4,6 procent för i år och 4,4 procent för nästa år. Det är den ljusaste konjunkturprognosen på tio år och normalt sett mumma för ett så exportberoende land som Sverige.

En ytterligare positiv faktor, framför allt för hushållen, är att riksbanken har tuggat ner räntan rejält, trots att det kommit mer positiva konjunktursignaler. Är riksbanken trogen sitt inflationsmål finns det dessutom utrymme för ytterligare räntesänkningar. Men direktionsmedlemmar har på sista tiden tonat ned hoppet om sådana. Däremot dröjer det länge än innan riksbanken åter kan motivera en räntehöjning.

Det har dessutom kommit signaler från regeringen att skattesänkningar kan bli aktuella under nästa år genom att man tar ytterligare ett steg i kompensationen för egenavgifterna.
De här faktorerna har fått en del bedömare att börja fundera på om det inte är dags att skruva upp förväntningarna på den svenska tillväxten i år och nästa år. Men det finns skäl som talar emot ett dramatiskt förbättrat svenskt konjunkturläge.

Det främsta skälet är en fortsatt trög tillväxt i emu-blocket. Här skruvade imf till och med ner tillväxtprognosen till 1,7 procent för 2004. Även det kan visa sig vara väl optimistiskt, eftersom imf efterlyser en räntesänkning som aldrig tycks komma.

Ett annat skäl till att man inte bör vara alltför optimistisk är att den svenska arbetslösheten stiger i rask takt. I mars landade den på 5,8 procent, en rejäl uppgång jämfört med fjolårets 4,6 procent för samma månad. Och utsikterna för arbetsmarknaden verkar fortsatt dystra. Antalet nyanmälda lediga platser fortsätter att minska i rask takt, minus 17,6 procent jämfört med fjolåret, samtidigt som varslen ligger kvar på hög nivå. Det enda skälet till att den öppna arbetslösheten inte väntas fortsätta att öka i lika snabbt takt är att Arbetsmarknadsstyrelsen (ams) åter har börjat öka åtgärdsvolymerna.

Det tycks därmed säkrast att ännu inte vänta sig för mycket av tillväxten för i år. Förhoppningsvis räcker den ändå till för att prognosmakarna ska visa sig få rätt.