Fräckhet föder framgång

Hårt arbete. Målmedvetenhet och en stark tro på sin idé. Det sägs ofta vara de viktigaste egenskaperna för en entreprenör. Men frågan är om inte det finns ett annat karaktärsdrag som kompletterar allt det där präktiga. Och som skiljer entreprenören från vanliga, ambitiösa arbetstagare: Fräckhet.

Den som inte vågar dra en rövare eller sticka ut hakan ordentligt emellanåt riskerar att få slita hårt för brödsmulor. Här är några som vågade:

Växlingskupp gav överskott

Bertil Hult – EF Education

EF etablerade små kontor i Åbo, Oslo och Köpenhamn i slutet av 1960-talet. Det gick bra och Bertil Hult och hans medarbetare riktade blickarna mot Västtyskland. Där väntade den verkliga framgången.

– Vi var fortfarande små, och jag var nervös varje månad när lönerna skulle betalas ut. Vi klarade det alltid, men med Tyskland vände allt. Vi visste inte hur mycket vi skulle ta betalt för en språkresa i Tyskland. Det fanns inga konkurrenter. Vi bestämde oss för att ta lika många D-mark som vi tog svenska kronor i Sverige. Det blev förstås ett ganska stort överskott.

EF hade fått finansiella muskler.

Med vågens hjälp valdes rätt tamponger

Johan Sandström – Uppfinnare, hylla.se

För Johan Sandström är livet som hyllutvecklare en naturlig fortsättning på studietiden i Umeå. Det var då han märkte att han tyckte om problemlösning. Han tänker främst på alla de slogantävlingar han deltog i under studietiden.

En av hans bästa vinster var en surfresa till Barbados, i en tävling som arrangerades av OB Fleur.

– Den resan ville jag verkligen vinna. Men det var svårt. För att få deltaga i tävlingen var man tvungen att hitta en gömd gulddelfin. Det fanns bara en gulddelfin i vart hundrade tampongpaket och det var uteslutet att köpa så mycket tamponger, säger Johan Sandström.

– Men paketen med delfinerna vägde lite mer än övriga, några gram mer. Jag tog paketen till grönsaksvågen, och köpte således rätt tampongpaket. Sedan ringde jag in och fick höra frågorna. Efter två delfiner hade jag lärt mig svaren. Det var väldigt fint på Barbados.

Tog Hitler till svenska kök

Melker Andersson – Fredsgatan 12

Melker Anderssons började sin gastronomiska resa i Frankrike. Fina krogar. Stjärnkockar. Slit. Melker var med och jobbade på bra krogar och blev kock.

– I Frankrike upptäckte jag förutom maten att chefen verkligen var en Hitlertyp. Folk är livrädda för chefen. Så är det inte i Sverige. Tyvärr, är jag beredd att säga. I ett kök behöver man ja-sägare. “När det verkligen gäller är det bara en sak ni behöver göra”, säger jag ibland till personalen, “göra jobbet, knipa käft och säga ja”. Men i Sverige har folk förbannat svårt att ta order. Det är medbestämmande hit och gnäll dit. Det skulle behövas en mer auktoritär miljö i Sverige.

596 procents påslag lockade kunderna

J. Christer Ericsson – JCE Group

Idén var lika genial som logisk. Att byta ut de tunga skrymmande kättingarna mot smidiga spännband (en idé som J. Christer Ericsson fick under sin tid på sjön, reds anm) innebar inte bara en bättre säkerhet ombord – skadorna som besättningsmännen fick av att kasta de tunga kedjorna över godset var legio – det blev också miljövänligare. Men hur räknade man ut hur mycket man skulle ta betalt?

– Jag gick till biblioteket och lånade en bok i handelslära. Där läste jag att man skulle ta inköpspriset och lägga på 35 procent. Det innebar att de bälten jag köpt för 24 kronor skulle jag sälja för 32,40. Kättingarna kostade 175 kronor och jag förstod inte varför jag skulle sälja mina band 140 kronor billigare. Jag satte priset till 167,25, 25-öringen för att visa att vi räknade ören. Vi var fortfarande 7 kronor billigare än kättingarna, dessutom miljövänliga.

– Om du sitter på en unik grej är det viktigt att ta betalt. Det är en skyldighet att göra det. Det är inte alls att roffa åt sig eller att utnyttja människor, utan något du måste göra för att få in kapitalet, säkra din verksamhet så du kan utveckla nästa produkt eller affärsidé.

Spännbandsaffärerna blev en succé. Christer och hans fru tjänade sin första miljon vid köksbordet och med verkstaden i källaren.

Taxichaffisar köade för klockor på Clock

Ayad al Saffar – Klockgrossisten (Ur & Penn)

Arbetstiderna, mellan fyra på eftermiddagen och elva på kvällen (året var 1987 och Ayad al Saffar arbetare på hamburgerrestaurangen Clock, reds anm), gav honom tid på dagen att sälja sina klockor. Ayad vandrade mellan mindre butiker på Söder och Kungsholmen i Stockholm och krängde klockor.

– Det gick rätt bra. Det största problemet var att jag bodde i Vaxholm, hos mina svärföräldrar. Sista bussen gick klockan tolv varje natt. Vi slutade på Clock klockan elva och skulle städa, och ungefär två gånger i veckan missade jag bussen och fick ta taxi ut. Men det kostade mig aldrig nåt, eftersom jag alltid sålde minst en klocka till taxichauffören. Jag betalade inte en taxiresa under hela tiden i Stockholm. I stället fick jag ofta på eftermiddagarna på Clock besök av taxiförare som kom med beställningar.

Marknad på Heden i Göteborg. Där blev det succé. Ayad kunde sälja. Han gjorde försäljningskonsten till en show, en upplevelse. “Vad kostar klockan?” frågade kunden. “300 kronor.” Kunden tog fram plånboken. Ayad: “Vänta ett tag, ska du inte pruta? Du kan väl inte ge 300 för en klocka.” Kunden föreslog 290. Ayad uppmanade honom att pressa priset mer: “Kom igen nu. Bättre kan du!”

– Sen när kunden sa nåt, kanske 200 spänn, då sa jag: “Men står du här och förolämpar mig. Tror du jag har snott klockorna eller?” Alla tyckte det där var jätteroligt, och folk köpte klockor som galningar.

* Samtliga texter, förutom den om Johan Sandström, är publicerade i den nyutkomna boken “Framgång, 20 svenska entreprenörer om vägen till toppen” (kan köpas på affarsvarlden.se/framgang). Texten om Johan Sandström är hämtad ur en tidigare artikel i Affärsvärlden.