FÖRSVARET: Skrota försvaret!

Det finns inte i dag, har inte funnits på flera decennier ochlär inte inom överskådlig tid finnas någon stat som både kan ochvill invadera Sverige med vapenmakt. Även om så vore, är detsvenska försvaret inte rätt rustat för en sådan uppgift. Däremotär vi i dag förhållandevis väl rustade att möta det förra kriget.Det militära våld som, med något större sannolikhet, kan drabbaSverige är terroraktioner, och våldshandlingar i spåren av inreoro, revolutioner och uppror i något grannland. Mot dessa hotlämpar sig pansarbrigader, u-båtar och avancerade jaktplandåligt.

HANDEL VÄRSTA VAPNETDe mest sannolika säkerhetspolitiska hoten mot Sverige finns påhandelspolitikens och informationsteknologins områden. Ävenflyktingproblem, som kan bli resultatet av andras inbördeskrigeller svältkatastrofer, är ett möjligt hot, liksom enkärnkraftsexplosion i Baltikum. Mot dessa typer av hot ärSverige illa rustat.

En allt viktigare uppgift för det svenska militära försvaret äratt delta i internationella fredsbevarande eller fredsskapandeoperationer. Inte heller för detta har Sverige valt deneffektivaste lösningen.

En utgångspunkt för nästa försvarsbeslut borde vara atttraditionella krig är hopplöst omoderna. Som yttersta medel föratt lösa konflikter är krig inte bara moraliskt vedervärdigt.Det är också ineffektivt, dyrt och i de flesta fallkontraproduktivt.

För den stat som vill påtvinga en annan stat sin politiska vilja,komma åt råvaror eller mer osannolikt i dag, land ellermänniskor, är det betydligt enklare, snabbare och billigare attanvända ekonomiska eller elektroniska medel. Antingen genom atthelt enkelt köpa det man behöver eller tvinga till sig det medhandeln som vapen.

Det är just den exploderande världshandeln, som mer än mycketannat gjort krig mellan utvecklade stater i det närmastotänkbara. Det är inte längre bara råvaror som olja, malm ochsäd som länder måste köpa utifrån för att överleva. Nu måste manimportera industrins insatsvaror, mediciner, komponenter,elektronik, datorprogram, befruktade hönsägg och tusentalsformer av information för att det moderna samhället skallfungera. Blott mängden som importeras gör också att krislager,nödtrafik och surrogat inte längre förslår. Sårbarheten ökardramatiskt när alla blir allt mer beroende av alla andra för sindagliga försörjning.

Därmed inte sagt att krig är avskaffat. Men i takt med det ökadeberoendet länder emellan minskar risken för krig dramatiskt.Detta är inte den enda, men en viktig förklaring till att frednästan utbrutit på jorden. Knappast under någon period har detregistrerats så få mellanstatliga väpnade konflikter som underdet senaste året. Indien och Pakistan beskjuter fortfarandevarandra i konflikten om Kashmir. Övriga 27 väpnande konflikter,som fredsforskningsinstitutet SIPRI registrerat, har ägt ruminom stater.

För Sveriges del har Sovjets fall, EU:s och NATO:s kommandeutvidgningar och de ökande handelsförbindelserna inneburit attrisken för ett medvetet, planerat militärt överfall får ansessom i det närmaste obefintlig. Självklart kan en galen,odemokratisk upprorsregim i Moskva få för sig att genomföra ettmilitärt anfall och skicka både enstaka förband, robotar ochflyg mot Sverige. Men det bästa och mest kostnadseffektivaskyddet mot en sådan risk är den kollektiva försäkring ochriskspridning som medlemskap i EU och NATO innebär. Då kan allaingående stater hjälpa varandra med det var och en är bäst på.Sverige kan aldrig, jämfört med stormakterna, vara bäst på atthålla tunga, välutrustade och moderna anfallsförband vare sigdet gäller stridsvagnar, örlogsfartyg eller flygplan. Sverigehar i dag knappt råd att sätta upp lätta, halvutrustade,halvmoderna försvarsförband.

Gulfkriget, där den moderna militärtekniken ändå barautnyttjades till en del, visar hur svårt det är för andra änverkliga stormakter att hålla jämna steg med vapenutvecklingen.Smarta bomber mot fiender långt borta, avancerad elektronik ochtotalt luftherravälde är för dyrt för Sverige. Skulle vi behövaden typen av försvar, får vi öppet förlita oss på rika vännerinom Nato. Det har vi redan gjort – i det fördolda, under långtid.

VÄRNPLIKTIGA I ÖVERFLÖDVad vi, på papperet, har råd att ställa upp med är stora mängder,relativt sett svagt utrustade värnpliktiga. I praktiken har viinte råd med det heller och i dag utbildas bara ca 30 000, enminskning under senare år med ca 30 procent! Det innebär attbara drygt 40 procent av alla värnpliktiga män tas ut och ännufärre får den nödvändiga vidareutbildningen i form avrepetitionsövningar.

Dessutom har försvaret inte bruk för en stor del av dem somfaktiskt har kallats in under de senaste decenniet. Det innebäratt tiotusentals unga män utbildats ett helt år i onödan.Förutom att det rör sig om slöseri med samhällets resurser ärvärnpliktssystemet på väg att skapa en kris för den i Sverigestarkt omhuldade folkförsvarstanken. I ett könsjämlikt samhälleär värnplikt bara för män i längden inte ett hållbart system förtvångsuttagning av arbetskraft, oavsett hur vällovligt syftet är.När dessutom bara cirka hälften tas ut skapar det en ytterligareojämlikhet männen emellan.

Den allmänna värnplikten har alltså blivit synnerligen särskild.De som är en smula aktiva och förutseende kan i praktiken väljamellan tre alternativ: att slippa helt, att få en bra placeringmed lockande och gratis utbildning, eller att få ettstruntuppdrag utan vidare värde för det civila livet. De som försitt samvetes skull inte vill delta i en utbildning som ytterstsyftar till att döda sina medmänniskor riskerar dock fortfarandefängelse.

Det finns alltså all anledning att ifrågasätta hur ca 42miljarder kronor eller ca 2,5 procent av BNP används varje år.Och varför drygt 90 procent av anslagen för rikets säkerhetanvänds för att bygga upp ett militärt försvar av traditionelltyp och varför anslagen till det civila försvaret hålls så låga.Tvärtemot vad den allmänna debatten ger intryck av, har nämligendet svenska försvaret under de senaste decennierna inte tvingatsspara särskilt mycket. I fast penningvärde ökade anslagen underhela 70- och 80-talen, om än marginellt. Under 90-talet harförsvaret drabbats av rätt beskedliga sparbeting på totaltuppemot tio procent.Det mått som ofta används för att mätasnålblåsten är däremot försvarets andel av BNP som sjunkit frånca 3,3 till ca 2,5 procent. Det ser mycket ut, men säger mer omsamhällsekonomins utveckling än försvarets.

Att staten velat spara på det traditionella försvaret ärförståeligt. Och efter Sovjets fall har ÖB, försvarspolitikeroch industriföreträdare fått allt svårare att motivera anslagentill det traditionella försvaret. Bristen på konkret fiende harblivit besvärande och inte helt uppvägts av det gäckande u–båtshotet. I kraven på anslag har det gamla rysshotet ersattsav kraven på Sverige att delta i olika former av internationellaoperationer.

I anslagsdebatten konstaterar ESO-rapporten från 1994 att ÖBalltid har kunnat lägga fram tänkbara krigsscenarier som visatatt nuvarande försvarsresurser är för små.

Man kan se försvarets nya inriktning mot internationelltsamarbete i det perspektivet. Det finns risk för att Sverigesökande engagemang används i budgetsyfte och då för att stärkaden etablerade militära organisationen.

Trots stora materiella brister beslöt ÖB och regeringen attskicka svenska pojkar och flickor till det forna Jugoslavien iform av stridsförband. Svenska armén tvangs då låna utrustningutomlands för att klara de stridsuppgifter som kunde bliaktuella. Att råda bot på sådana brister, leder ofta till nyaanslagskrav.

I vad som nästan blev en utpressningssituation lyckadesflygvapnet i våras få regeringens tillstånd att delta medViggenplan i en PFP-övning (Partnership For Peace, Natospaneuropeiska organisation) tillsammans med Natoflyg i Norge.Det skall ses som en förberedelse för att kunna skicka svensktflyg till utländska oroshärdar – trots att svenska plan är rättilla rustade för detta. Men ett ökat deltagande kan motiveraökade anslag och fortsatta investeringar i att göra JAS Gripenhelt Natoanpassat och försett med exempelvislufttankningsutrustning.

Om Sverige skall delta i internationella operationer borde virimligen skicka det vi är, eller borde vara bäst på. Dit hörinte stridande förband och avancerade stridsflygplan. Sverigeborde istället delta med vad som är långt mindre glamoröst, menmer effektivt och mer anpassat till våra inhemska behov ochkompetenser: sjukhus, underhållsförband, ingenjörstrupper, polisoch övervakningspersonal.

BILDTEXT:En modern variant av Bernadottes Vita Bussar som kan användasför att rädda människor vid kriser och flyktingkatastrofer kanvara långt bättre för svensk säkerhet än många stirdsvagnar ochett traditionellt invasionsförsvar.

Med fortsatta satsningar på traditionella vapen är det svenskaförsvaret på väg in i dimman. Mot de mest sannolika hotenförslår inte skyttesoldater.

FAKTARUTA: Försvarsmaktens uppgifter idag

Försvarsmaktens viktigaste uppgift är att kunna möta ett väpnatangrepp – varifrån det än kommer.

– Försvarsmakten ska verka fredsbevarande bland annat genom attha en betryggande förmåga att motstå ett strategiskt överfall.

– Vid angrepp över landgränsen eller havet/ luften skallangriparens anfallskraft brytas.

– Om en angripare lyckas bryta vårt organiserade motstånd skallförsvaret fullföljas i alla former som folkrätten medger.

– Försvarsmakten skall ha god förmåga att upptäcka och ingripamot kränkningar.

– Om det säkerhetspolitiska läget ändras ska Försvarsmakten inomhögst ett år kunna ändra inriktning. I ett längre perspektivskall försvarsmaktens effekt kunna ökas väsentligt.

– Försvarsmakten ska kunna ställa resurser till FN:s ellerOSSES:s förfogande.Källa: Försvarsmakten