Försäkringsbolagen Uppgången motiverad

Haussen i Skandia och Trygg är motiverad. Men den beror inteenbart på strukturspekulationer.

Varje säsong har sitt mode. Förra våren var det kraftaktiernasom stod främst på estraden och i vintras var det IT-bolagen. Desenaste veckorna har försäkring varit i blickpunkten. Skandiahar klättrat 40 procent hittills i år och Trygg-Hansa 30 procent.Det riktiga rycket har kommit under maj och juni. En väsentligförklaring står att finna på andra sidan Atlanten, närmarebestämt i den amerikanska delstaten Connecticut. Detta sedan TheHartford Financial Services Group (HIG) särnoterade sinlivdotter Hartford Life den 22 maj. Emissionen gäller endast enliten del av bolaget, mindre än en femtedel. Ändå harmottagandet varit mycket positivt. Aktien värderas väsentligthögre – enligt vissa beräkningar dubbelt upp – jämfört med andraamerikanska livbolag.

Introduktionen av Hartford Life har satt ordentlig fart påfrämst Skandiaaktien, eftersom det alltså verkar gå att få utett högt pris för ett unit-linkedbolag även om det bara blir enminoritetsandel som sätts på marknaden. Spekulationerna hartilltagit om att det hela skall skynda på en eventuellutförsäljning av den svenska koncernens fondsparrörelse,Assurance & Financial Services (AFS). Det är begripligt att mani mäklarbranschen vill dra paralleller mellan Hartford ochSkandia. En välskriven analys brukar ju inte sällan ge utdelningför fondkommissionären ifråga i form av ett lukrativt corporatefinanceuppdrag.

Exemplet Hartford ger en fingervisning om hur positivtaktiemarknaden ser på bolag med starka positioner och godavarumärken inom det expansiva fondspararsegmentet. Hartford Lifeär USA:s största aktör inom så kallade variable annuities ochindividual annuities (olika typer av pensionssparande medfondanknytning som ganska väl motsvarar produktsortimentet inomAFS). Bolaget hade en premieintäkt på motsvarande 35 miljarderkronor i fjol och redovisade en vinst på tvåmiljarder. Tillgångarna uppgick till över 600 miljarderkronor. Särskilt intresseväckande är också att det bara är enmindre del, cirka 18 procent av aktierna, som slussats ut påmarknaden. Här finns klara samband med Skandia, som ju inteskulle kunna tänka sig att släppa mer än en mindre del av sittguldägg.

Dessutom visar det sig alltså att aktiemarknaden uppskattarrenodlingsmomentet. HIG är ett försäkringskonglomerat medverksamhet inom en mängd olika delbranscher – varav långt ifrånalla har någon tillväxtprofil. Noteringen av Hartford Life gernu en direkt koppling till fondsparsektorn. Här kan man ävenjämföra med holländska Aegon, som fått stort gensvar från börsenpå sin omorientering motsparmarknaden. Hartford verkar dock knoppas av när marknaden är påtopp eller i närheten därav. Fondsparmarknaden i USA har vuxitkraftigt de senaste 15 åren. Även om unit linkedprodukter verkarväxa snabbare än andra sparformer, är det inte givet attefterfrågetrenden håller i sig. Det är alltså inte säkert attAFS kan värderas lika högt.

Dessutom är det tvivelaktigt om en särnotering av AFS har rycktnärmare de senaste veckorna. Skandia ger inga ytterligare beskedi frågan än de ledningen givit tidigare, nämligen att en sådanaffär inte diskuterats i styrelsen, men att AFS:s legalastruktur skall stöpas om så att en särskiljning skall kunna varamöjlig. Koncernchefen Lars-Eric Petersson har förklarat att dettaarbete inte beräknas bli klart förrän in på 1998. Hartfordhistorienduger alltså knappast som ensam förklaring till uppvärderingen avförsäkringsaktierna under försommaren. Men det finns andraorsaker. En sådan är förstås strukturomvandlingen i denfinansiella sektorn. Den rullar på, även om det sker tillackompanjemang av mindre rubriker än i vintras. Man skallantagligen inte ta alltför allvarligt på de uttalanden som tillexempel Trygg-Hansachefen Lars Thunell gjort, där han betonaratt det nu är det interna arbetet med de egna kunderna somgäller. Ingen VD vill ha den oro i organisationen som kommer avlångvariga och vidlyftiga spekulationer om fusioner och uppköp.

Visserligen växer sparmarknaden snabbt, men utbudet avfinansiella tjänster är ändå för stort. Det vore förvånande ominte Skandia eller Trygg figurerar i en affär modell störreunder de kommande två-tre åren. Aktiemarknaden gör sannolikträtt när den justerar bolagens värderingar utifrån derationaliseringsvinster som i så fall skulle uppkomma. Det finnsockså företagsspecifika faktorer som kan förklara högre priserpå försäkringsbolagen. Trygg-Hansa har en ledning som ingerförtroende. Bolaget är lättanalyserat och har en klar och enkelprofil som placeringsobjekt. Initiativet att lösa in aktier förtvå miljarder kronor i våras har gjort att Trygg upplevs somklart aktieägarorienterat. Men det räcker inte. Volymerna är försmå, i alla fall på sikt. Tryggs premieintäkt är bara en tiondelav Skandias. Lars Thunell framhåller att organisk tillväxt viadet nystartade, icke ömsesidiga livbolaget och satsningar somTrygg-Banken har stor potential. I realiteten är det dock baraett samgående av något slag som kan ge företaget möjlighet attrealisera de stordriftsfördelar som finns på sparmarknaden.Fanns inte ett sådant scenario med i bilden skulle p/e-talet påTrygg-Hansa se helt annorlunda ut. Skandia kan emellertid mycketväl klara sig på egen hand – det visar om inte annatkursutvecklingen sedan den tilltänkta affären med Stadshypoteksprack i december i fjol. Även i Skandias fall finns dockstrukturfrågorna med i värderingen. Ett upplägg där bolaget gårihop med en annan större aktör på finansmarknaden innebär attstora kostnadssänkningar kan drivas igenom snabbare än om manskall gneta ihop de kronorna på egen hand

Men haussen i Skandiaaktien beror också på just det internagnetandet som nu – äntligen – inletts. När Petersson tog överfrån Björn Wolrath vid nyår var det med ett uttalat mandat frånstyrelsen att renodla och sälja eller lägga ned de värstaförlustverksamheterna. Det låter inte särskilt kontroversiellt,men i Skandiaorganisationen har kursomläggningen uppfattats somen revolution. Koncernen har ju förlorat stora belopp påfelslagna affärer under de senaste tio åren, främst gäller detinternationell direktförsäkring men även dito återförsäkring. Enav Wolraths sista åtgärder var att lägga nedåterförsäkringsdottern SARC i New York, vilket kostade tvåmiljarder kronor. Petersson inledde sitt VD-skap med ännu ettpar miljarder i reserveringar, denna gång för att finansieranedläggningen av den italienska motorförsäkringsaffären, som viddet här laget har kostat Skandia miljardbelopp. Enligt ledningenskall de avsättningar som gjorts räcka, men det återstår att se.Ännu har inte avvecklingen i Italien slutförts, vilket i och försig inte är konstigt. Försäkringsaffärer är av naturenlångsvansade. Skandia har försökt sälja den italienskaverksamheten men ingen har velat köpa – därav beslutet att lägganed.

Vidare har Skandia stängt sin direktförsäkringsenhet i sydöstraUSA. Det Floridabaserade företaget har också det varit en tristhistoria, och synergierna med verksamheten i övrigt obefintliga.I aktiekursen ligger också förväntningar om att det skall händamer. Den nya ledningen har presenterat en fokuserad strategi,där tonvikten skall ligga på nordisk direktförsäkring ochinternationellt fondsparande. Dessutom har Petersson faktisktlovat att aktieägarnas värdeutveckling skall sitta i högsätet.Sådana löften kostar ingenting, men i Skandia av idag bör mannog ta dem på visst allvar. Det är exempelvis Lars-EricPetersson som ansvarat för den första genomarbetade ägarpolicyn(alltså riktlinjer för hur Skandia skall agera i de bolag därman äger aktier) i svenskt näringsliv.

Det som ligger närmast till hands efter Italien är NIG, denbrittiska bilförsäkringsrörelsen. Denna köptes, liksom denitalienska, på 1980-talet när koncernen expanderade som värst.Konkurrensen på marknaden har varit hård i många år, men nu hartrycket höjts ytterligare. Till och med en hypereffektivdirektförsäkrare (försäkring på telefon) som Direct Line harfått problem med lönsamheten på sistone.

I vintras var Skandia klart undervärderat (se företagsanalysen inr 1/97) och marknaden hade inte riktigt tagit till sig vilkaförändringskrafter som faktiskt hade börjat komma i rörelse. Dethar man gjort nu.

Men det finns ytterligare en faktor som satt fart på SkandiaochTryggkurserna, nämligen att svenska institutioner sannoliktvarit underviktade i försäkring medan de snarast haft för mycketkapital i bankaktier. Här har en anpassning skett. Under vårenhar även många internationella förvaltare rört om i sinaeuropeiska portföljer. Någon utbredd oro är det inte fråga om,ty värderingarna på börserna är inte särskilt extrema. Ändåmärks en tendens, i alla fall i Europa, mot att välja så kalladedefensiva aktier i högre utsträckning.

Försäkringsbolag är ganska säkra kort. Åtminstone gäller dettaderas nuvarande skepnad. För fyra-fem år sedan var stabilitetminst av allt något som kännetecknade de nordiskaförsäkringsbolagen. Nu har emellertid risken i sådanaplaceringar minskat väsentligt. Både Skandia och Trygg hardragit ned sina fastighetsinnehav och några stora doldakrishärdar verkar inte finnas – i alla fall inte mer här än iövriga Europa.

Det talar för att den senaste tidens kursuppgång är motiverad.Nyvunnen stabilitet