Här är miljardärerna som flyr Norge: ”Rik har blivit ett skällsord”

När Astrid Lindgren 1976 upptäckte att hon betalade 102% i marginalskatt fattade hon pennan och skrev den självbiografiska sagan “Pomperipossa i Monismanien” som publicerades i Expressen. Det var en känga riktad direkt till dåvarande finansminister Gunnar Sträng.

”Jo då, fick hon (Pomperipossa) höra, i Monismanien fanns det hur många procent som helst, och om man la ihop inkomstskatten och de sociala avgifter som Pomperipossa skulle betala, eftersom hon var egen företagare, så blev det 102%.”

Nu har sagan om Pomperipossa fått nytt liv – i Norge.

”Pomperipossa er tilbake”, skrev Mathilde Fasting i norska Di-motsvarigheten Dagens Næringsliv inför att årets statsbudget skulle klubbas i Stortinget.

Fasting, som är ekonom och idéhistoriker, är verksam vid Civita som är en liberal tankesmedja i Oslo. Skatter på ägande, och i synnerhet förmögenhetsskatt, har varit en het potatis i Norge under flera år, berättar hon för Affärsvärlden.

”Det fanns ett tryck på Erna Solberg och den tidigare borgerliga regeringen att göra något åt saken. Man gjorde justeringar, minskade vissa satser och värderingar men förmögenhetsskatten avskaffades inte”, säger hon.

När Arbeiderpartiet (Ap) och Senterpartiet (Sp) med stöd av Sosialistisk Venstreparti (SV) tog makten 2021 började man succesivt höja skatterna på ägande och för rika norrmän.

”Så fort den nya centeralliansen tog över tog man bort alla rabatter som införts och i de parlamentariska förhandlingarna tryckte så klart SV på för högre skatter”, säger Mathilde Fasting.

Men de förmögna norrmännen har inte svarat med ilskna debattinlägg. De lämnar landet som Ingvar Kamprad, Björn Borg och andra förmögna svenskar gjorde på 1970- och 80-talen när Sverige fortfarande tillämpade förmögenhetsskatt.

Bara sedan förra sommaren har minst 40–50 förmögna norrbaggar valt att lämna landet för att i stället bosätta sig i Schweiz.

Flyttlassen visar heller inga tecken på att upphöra, berättar Håkon Hansen, som är chef på banken DNB, med ansvar för kapital- och förmögenhetsplacering.

“Under de senaste månaderna har vi varje vecka blivit kontaktade av kunder som överväger att flytta, eller som redan är i processen att flytta från Norge. Under vissa perioder har vi blivit kontaktade av flera kunder varje dag”, säger han.

”Handlar om skatt på pengar jag inte har”

Norge är ett av få europeiska länder som fortfarande har kvar förmögenhetsskatten. Nästan alla europeiska länder har avskaffat den. Sverige gjorde det 2007 och Frankrike 2018.

Den nya rödgröna regeringen i Norge nöjde sig inte med att höja förmögenhetsskatten från 0,85 till 1,1% utan såg också till att utdelningsskatten på aktier justerades upp från 32 till 38%.

Den kombinationen har skapat en progressivitet som är central för att förstå varför rika norrmän nu lämnar landet. Eftersom förmögenhetsskatten dras på fasta tillgångsvärden måste man för att ha råd att betala skatten realisera olika tillgångar. Därmed åker man på en dubbel skattesmäll med ett skattetryck på nära 1,4%.

”Det handlar inte om att inte betala skatt. Det handlar om att betala skatt på pengar jag inte har”, kommenterade till exempel Fredrik Haga, VD för det snabbt växande kryptoföretaget Dune Analytics, nyligen läget för Financial Times.

Norges nya förmögenhetsskatt

• Exemplet bygger på en aktieförmögenhet netto om 100 miljoner NOK.
• Företaget betalar bolagsskatt och ägaren (den förmögna) betalar förmögenhets- och utdelningsskatt.

Beloppen baseras på det minsta beloppet som måste tas ut från företaget för att täcka den totala skattenotan för förmögenhetsskatt och utdelningsbeskattning

Orimlig sits, enligt Scandic-ägaren

Trygve Hegnar, ägare och chefredaktör för de norska affärstidningarna Finansavisen och Kapital och som också har ett stort aktieinnehav i den svenska hotellkedjan Scandic, menar att de här snabba och aggressiva skattehöjningarna skapat en orimlig situation för framgångsrika entreprenörer.

”De flesta människor har inte ett kassavalv i källaren att ösa pengar ur som Joakim von Anka. Det betyder att de här personerna måste ta ut pengarna från de företag som de äger tillsammans med andra, eller låna pengar för att kunna betala, och vad många glömmer är att det också ligger en bolagsskatt på 22% ovanpå det”, säger han.

Ole Gjems-Onstad, jurist och professor emeritus i skatterätt vid Handelshøyskolen BI i Oslo, påpekar att förmögenhetsskatten går på en persons nationalitet. Det blir nästan som ett straff för att man råkar vara född i Norge, menar han.

”Det blir en extra likviditetsbelastning att ha norska ägare och det är ett argument som allt oftare hörs. Principiellt kan man inte försvara ett skattesystem som belönar norska företag med utländska ägare. Det tycker i alla fall inte jag”, säger Ole Gjems-Onstad.

”Flera hundra på väg”

Tidigare om åren har rika norrmän som skeppsredaren John Fredriksen flyttat till London och Svein Støle, grundaren till finansbolaget Pareto, till Schweiz.

Men det var när Aker-miljardären Kjell Inge Røkkes flyttlass gick till Schweiz förra sommaren och angav de nya skattehöjningarna som skäl som det började röra på sig.

”Ett av hans argument var att det inte skulle vara försvarbart för Aker att betala ut en utdelning i en storleksordning som skulle täcka Røkkes skattebetalning”, konstaterar Ole Gjems-Onstad.

”Jag tror att Røkkes flytt markerade ett skifte. Det kom som en chock för många ledande politiker. Røkke har nämligen många gånger uttryckt sitt stöd för Arbeiderpartiet och stod dem rätt så nära. Det blev mer okej att flytta när han hade gjort det”, fyller Mathilde Fasting i.

Ole Gjems-Onstad gör en snabb överslagsräkning på hur mycket skatt Røkke hade varit tvungen att betala om han blivit kvar i Norge.

”Hans förmögenhet uppskattas till cirka 50 miljarder norska kronor vilket betyder att han hade fått betala ungefär två miljoner kronor om dagen i skatt. Även om Kjell Inge tycker om att åka skidor kan det den summan bli lite väl dryg för en dag i den norska fjällen.”

Lista: Förmögna norrmän som lämnat

Kjell Inge Røkke, 63

Investerade i fiskebåtar i USA på 1980-talet. Den kanske mest känna norska näringslivsprofilen. Kontrollerar energiföretaget Aker.
Beskattningsbar förmögenhet: 17,8 mdr NOK.

Jørgen Dahl, 53

Grundade säkerhetsföretaget Sector-Alarm 1989. Köpte 2019 Norges dyraste villa för 219 miljoner kronor.
Beskattningsbar förmögenhet: 2,3 mdr NOK.

Kristoffer Reitan, 24

Professionel golfspelare. Son till Magnus Reitan, grundare av det norska livsmedelsimperiet Reitan
Beskattningsbar förmögenhet: 2,4 mdr NOK.

Viktoria Reitan, 22

Dotter till Magnus Reitan. Professionell DJ. Aka “bby ivy”.
Beskattningsbar förmögenhet: 2,4 mdr NOK.

Odd Johnny Winge, 46

Grundare av bland annat videokonferensföretaget Acano som 2015 köptes upp av Cisco för cirka 6 miljarder kronor.
Beskattningsbar förmögenhet: 388 miljoner NOK.

Jens Rugseth, 60

Grundade it-företaget Link Mobility som 2018 såldes till Abry Partners för 3,4 miljarder kronor.
Beskattningsbar förmögenhet: 598 miljoner NOK.

Odd Reitan och Camilla Astrup. Foto: Lise Åserud / NTB

Camilla Astrup, 58

Änka efter äventyraren Arne Næss jr. som tidigare var gift med artisten Diana Ross. Dotter till Sigurd Haraldssøn Astrup, ägare av fastighetsbolaget Eiendomsselskapet Norge.
Beskattningsbar förmögenhet: 287 miljoner NOK.

Källa: Dagens Næringsliv

Inte bara superrika

Och det verkar inte heller finnas några tecken på att flyttströmmen är på väg att upphöra. Håkon Hansen konstaterar som sagt att DNB har bråda dagar att svara på frågor om att flytta till Schweiz.

Men det är svårt att få en överblick över hur många som faktiskt har flyttat eller är på väg att packa väskorna. Det har uppskattats att minst ett 40-tal personer och 29 miljarder kronor har följt i Røkkes spår, men enligt en artikel från Finansavisen nu i maj kan det röra sig om flera hundra personer.

Håkon Hansen berättar att det är osäkerheten om eventuella framtida skattehöjningar såväl som belastningen för företaget som får människor att överväga om det inte är säkrast att lämna Norge.

”Skatten måste betalas med likvida medel och då måste de antingen sälja tillgångar eller låna på dem för att få likviditet. Det upplevs också som utmanande för många av dem som nu flyttar att behöva ta upp stora personliga lån för att betala skatt”, säger Håkon Hansen.

Men det är långt ifrån endast de ”superrika” som överväger att flytta. Förmögenhetsskatt dras även på belopp om några miljoner kronor, vilket är en förklaring till telefonköerna hos DNB.

”Tröskeln behöver inte vara särskilt hög. En förmögenhet på 5, 10, 20 miljoner räcker. De resonerar som så att det är kanske bäst att flytta för jag kommer inte ha råd om det blir ytterligare skattehöjningar”, uppgav skatteexperten Thor Leegaard nyligen till Dagens Næringsliv.

Mathilde Fasting konstaterar att människor vill skydda sina pengar.

”Det kan handla om personer som har ett antal miljoner norska kronor som man vill skydda eftersom den här skatten dränerar tillgångarna lite i taget år efter år.”

”Vanligtvis antas det att siffrorna bör vara betydligt högre innan förmögenhetsskatten leder till att man flyttar. Men vissa som flyttar har redan starka kopplingar till utlandet. I så fall kan förmögenhetsskatten vara den sista utlösande faktorn”, påpekar professor Ole Gjems-Onstad.

”Nu ska vi ta de rika”

Den här skatteoffensiven kommer inte som en blixt från klar himmel. Frågorna om social och ekonomisk ojämlikhet stod innan valet högt upp på listan över viktiga frågor för en majoritet av befolkningen.

Ole Gjems-Onstad och Mathilde Fasting berättar om ett alltmer polariserat debattklimat där vänstern dikterat villkoren.

”Som en borgerlig debattör hamnade du nästan alltid i ett läge där det framställs som att de borgerliga bara vill ha skattelättnader för de rika även om det handlade om en diskussion om fördelningspolitik”, säger Mathilde Fasting.

Att regeringspartierna är beroende av svenska Vänsterpartiets norska systerparti, SV, har haft stor betydelse för politiken. Förutom skattehöjningar på ägande har regeringen även drivit igenom en skatt på större laxuppfödare, en vindkraftsskatt och en exitskatt – för att nämna några.

”SV ligger bakom en stor del av den här vänstersvängen och de är nöjda med att kunna sitta bredvid och låta regeringen ta kritiken, samtidigt som de kan behålla sitt inflytande”, säger Mathilde Fasting.

”Det har funnits få företagsekonomer, eller andra, som varit med i debatten och sagt ifrån om att den här politiken inte är bra”, fortsätter hon.

Rik har nästan blivit ett skällsord säger Ole Ole Gjems-Onstad och i debatten talar man inte om företagare eller värdeskapare.

”Tvärtom har det talats om ’hälsoprofitörer’ som utnyttjar det norska sjukvårdssystemet och man lägger stor vikt vid att de här entreprenörerna skapat sina förmögenheter i Norge. Ofta nämner man inte att de har bidragit genom att skapa arbetstillfällen och betala mycket skatt i absoluta tal”, fortsätter han.

Ett lågvattenmärke nåddes förra sommaren menar många. Då höll den norska LO-ordförande Peggy Hessen Følsvik ett sommartal som många rika norska entreprenörer uppfattade som en krigsförklaring.

”De rikaste står i skuld till vanligt folk. Nu är det ’payback time’. Nu ska vi ta de rika”, sa hon.

”De kan betala”

Men det finns så klart många som inte håller med om att skattetrycket är särskilt högt eller skadligt för den delen.

Jarle Møen, avdelningschef och professor i ekonometri vid den Norska Handelshögskolan, anser visserligen att nivån på förmögenhetsskatten borde justeras, men att den på det hela är korrekt och fyller sitt syfte.

”De som betalar förmögenhetsskatten har en hög soliditet, god likviditet och tillgång till lånekapital. Om de har bra investeringsprojekt på gång finns det ingen anledning att tro att de projekten inte skulle förverkligas”, säger han till Affärsvärlden.

Han anser inte heller att de miljardärer som flyttar kan klaga på att de måste sälja av tillgångar för att kunna betala förmögenhetsskatten.

”Under ett normalt år täcker avkastningen förmögenhetsskatten. Om investerare har ett dåligt år är det upp till dem om de vill sälja. Men om du har en stor förmögenhet är du fullt kapabel att hantera det.”

“Antingen lånar du mot din förmögenhet, tar ut extra utdelningar eller gör några justeringar. Men det är inte så att vi får dem att gå i konkurs eller att de inte klarar av det här”, säger Jarle Møen.

Han påpekar att Norge under en lång tid haft fördelaktiga skatteregler för till exempel personer som flyttat till Schweiz. Man har kunnat bo i landet några år och sedan skattefritt kunnat flytta sina tillgångar.

”Det betyder att man bara behövt betala bolagsskatt på tillgångarna och sedan kunnat realisera dem utan att behöva betala en väldigt hög skatt.”

Därför tittar den nya regeringen på att införa en så kallad exitskatt.

”Reglerna är inte helt klara men de som nu flyttar till Schweiz kommer inte att kunna realisera obeskattade tillgångar som man tjänat ihop i Norge på det sätt man tidigare kunnat”, säger Jarle Møen.

De senaste månaderna har fler och fler förmögna norrmän låtit sina barn och arvingar flytta till Schweiz med företagets värde i form av B-aktierna, medan föräldrarna kunnat stanna kvar i landet med A-aktier som ger fler röster och större makt.

Jarle Møen anser att det är ”ekonomiskt fel” och att reglerna bör stramas åt.

Nya affärer i Schweiz

Schweizflyttarna verkar dock inte ha slagit sig till ro med sina pengar. För Dagens Næringsliv berättar flera om hur de letar efter nya affärsmöjligheter på kontinenten.

”Alla etableringar har tidigare skötts från Norge, men i framtiden är det inte garanterat. Nu kan utbyggnader ske var som helst i Europa”, säger IT-entreprenören Jens Rugseth till tidningen.

Det är en sak att rika personer lämnar Norge med sina pengar, enligt Håkon Hansen. Det är en förlust men den går så klart att hantera. Det är värre med den ”entreprenörsdränering” som pågår. Här riskerar Norge att förlora många nya inkomstbringande framtida arbetstillfällen, menar han.

”När utflyttningen får en stor omfattning är det ogynnsamt för Norge. Det kan leda till att riskkapital och förmågan att skapa nya företag finner andra vägar än till Norge, och att investeringar i Norge minskar både på kort och lång sikt, förutom att skatteintäkterna minskar.”

Trygve Hegnar anser att det är ett självskadebeteende.

”Det är orättvist. Det är som att straffa människor för att de är framgångsrika. Det är definitivt skadligt för Norge.”

Politisk splittring

Men nu växer kritiken. Det är inte rimligt med en politik som leder till den massutflyttning av rika entreprenörer, hörs från alltfler håll.

”Jag tror att de har börjat att förstå att den här migrationen är ett problem. Särskilt efter att Røkke flyttat får regeringen mer och mer kritik, men samtidigt är man beroende av SV för att få igenom sin politik”, konstaterar Mathilde Fasting.

Och regeringspartiernas opinionssiffror sjunker nu som en sten. Om det var val idag skulle Erna Solbergs moderata systerparti Høyre ta hem en jordskredsseger.

Det har fått regeringssamarbetet att knaka i fogarna. Nu är man sugna på att profilera sig. Senterpartiets partiledare Ola Borten Moe gick till exempel nyligen ut och kritiserade de höga skatterna på ägande.

”Vi tar ställning för det privata ägandet i Norge. Det måste stärkas eftersom det faktiskt spelar roll var ägandet är lokaliserat. Så stor andel som möjligt av de privata investeringarna ska ske i Norge.”

Arbeiderpartiet och statsminister Jonas Gahr Støre har dock inte hittills visat några tecken på att vilja lägga om skattepolitiken och SV:s partiledare, Kirsti Bergstø, tvärvägrar.

Ole Gjems-Onstad förstår inte hur Arbeiderpartiet kan förlita sig så mycket på Sosialistisk Venstreparti och dess vänsterpolitik.

”Alla vet att regeringsskiften sker för att väljarna i mitten byter sida. Jag tror att detta kan ligga bakom regeringens svaga ställning i opinionsundersökningarna. Folk känner en oro över en så massiv utflyttning av viktiga personer. Norge har trots allt inte så många värdeskapare.”

Vilken är din personliga åsikt om det som pågår?

”Jag tycker att detta är en form av självskada där de ansvariga politikerna förnekar de olyckliga konsekvenserna. Men Norge har en stor oljeförmögenhet som gör att man inte behöver förhålla sig till verkligheten på samma sätt som i andra länder.”