Föregångare till Spotify

Ett tekniskt genombrott brukar alltid följas av en hel del förvirring från samhällets sida. Förståsigpåare utfärdar de mest häpnadsväckande profetior om framtiden. Oftast kommer dock profetiorna snabbt på skam, framtiden utvecklar sig inte alls som man tänkt sig.

När telefonen uppfanns spekulerades det mycket över vad den skulle komma att användas till. Tidiga försök visade att ljudkvalitén var sådan att det var svårt att uppfatta tal. Musik hördes däremot tydligt och bra i lurarna. Eftersom det redan fanns ett tillförlitligt telegrafnät, insåg alla att telefonen hörde musiken och inte orden till.

Den stora elektricitetsutställningen i Paris år 1881 bjöd på en spektakulär attraktion. I en av hallarna kunde utställningsbesökarna i stereofoniska hörlurar lyssna till vad som för tillfället försiggick på Parisoperan.

Man hade nämligen installerat mikrofoner på operans scen och dragit ledningar till utställningshallen två kilometer därifrån. Demonstrationer av den nya telefontekniken ägde rum mellan klockan åtta och elva på kvällen och rönte ett enormt intresse. Långa köer ringlade sig mot de attraktiva telefonsalarna där 80 hörtelefoner var i ständigt bruk. Ett par minuter fick varje besökare lyssna innan det var dags för nästa.

Efter utställningen överfördes installationerna till ett vaxkabinett vid Boulevard Montmartre. Där hade man emellertid inte råd att betala de höga avgifter som operan ville ha för sändningsrätten, så mikrofonerna flyttades till en billigare scen, ett musikkafé på modet.

1899 bildades ett särskilt bolag för musiksändningar per tråd: Compagnie de Théâtrophone. En sändningscentral byggdes upp och specialkonstruerade lyssnarapparater sattes upp på hotell och kaféer. Nya mikrofoner installerades på en rad olika teatrar och konsertscener. Dessutom gjorde man det möjligt för vanliga telefonabonnenter i Parisområdet att abonnera på teatrofonen mot en smärre tilläggsavgift. Ett slags tidig Spotify.

Märkligt nog överlevde teatrofonen ända till 1932 trots konkurrens från rundradiosändningar från Eiffeltornet, vilka startade redan 1921. En anledning kan vara att de tidiga radiomottagarna var så oerhört krångliga att sköta. Dessutom hade radion långt ifrån teatrofonens ljudkvalitet – och stereo var det ju inte tal om förrän frekvensmoduleringen kom på 1960-talet.

Men det var inte bara i Paris man sände musik per telefon. Också på Stora Teatern vid Gustav Adolfs torg i Stockholm – Operans föregångare – installerades mikrofoner. Ledningar drogs till det nya telefonpalatset vid Malmskillnadsgatan. Stockholm var vid mitten av 1880-talet världens telefontätaste stad, med mer än 4 000 abonnenter. När Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag höll bolagsstämma kunde man bjuda deltagarna på något så sensationellt som en direktsändning av operan “Afrikanskan” från Stora Teatern.

Den musikaliska telefonförbindelsen med operan var i tjänst så sent som 1925. Därefter bröts den, och apparaturen hittade med tiden vägen till Telemuseum.

Kaianders Sempler, journalist och medarbetare i tidningen Ny Teknik, skriver

en krönika i Affärsvärlden varje vecka.