Fönster mot tv-världen

Det berättas om den katolske biskopen Hans Brask att han en gång fäste en liten lapp under sitt sigill på ett riksdagsbeslut.

Kanske stod det ”härtill är jag nödd och tvungen”.

Kanske stod det ”till denna besegling är jag nödd och tvungen”.

Kanske hände det där inte alls. Om detta tvista historikerna. Men det sägs alltjämt att det var den där lilla lappen – brasklappen – som fick biskopen att undkomma Stockholms blodbad med livet i behåll.

Inne på Telias skinande nya huvudkontor i Solna, intill Mall of Scandinavia och den svenska nationalarenan för fotboll, går just nu historier om en nutida brasklapp.

Det som ska ha hänt är att förvärvschefen Andreas Ekström, uppbragt över den övriga Telialedningens senaste drag, ville skriva en vitbok och för evigt förborga sina åsikter i ett kassaskåp.

När allt hade gått åt helvete skulle denna lapp kunna visas upp för eftervärlden.

På så sätt skulle han kanske slippa undan det väntande blodbadet.

Om detta vill varken lappskrivaren – nu föräldraledig – eller någon annan på Telia tala.

Inte heller vet man om det verkligen hänt.

Men om detta kan man i alla fall säga att det visar vilka starka känslor det finns om Telias senaste drag.

Det var den 20 juli det blev klart. Telia bekräftade då att man tänkte köpa hela Bonnier Broadcasting, med varumärkena TV4, C More och finländska MTV.

Säljare var Bonnier AB och priset hamnade på 9,2 miljarder kronor – den största medieaffären hittills i Sverige.

Nu var det ingen som blev särskilt överraskad just den där sommardagen. Branschtidningen Resumé hade redan två månader tidigare avslöjat att parterna låg i slutförhandlingar, fått aktien handelsstoppad, och tvingat fram ett tillstående från Telia att en affär var på gång.

Men några kilometer bort från Solna, inne på regeringskansliet i Stockholm, betydde det officiella tillkännagivandet ändå en hel del.

Tjänstemännen på näringsdepartementet är i praktiken Telias storägare. Med 37 procent av aktierna är staten överlägset störst i ägarlistan. Tvåan Black Rock sitter på färre än 3 procent av rösterna.

Ändå hade de stillatigande fått se på när Telia-vd:n Johan Dennelind sprätte pengar omkring sig – först 21 miljarder norska kronor på GET och TDC Norge, och nu mer än 9 miljarder kronor på några tv-kanaler, varav en – C More – av sin egen vd förra året kallats för Sveriges genom tiderna mest olönsamma mediebolag.

De kommenterade ju inte rykten.

Men åsikter hade de. Inte så mycket om de första affärerna i Norge, men definitivt om köpet av Bonnier Broadcasting.

Det var, för att citera en insatt person, ”som om en person som aldrig ätit fisk får för sig att skjuta en val”.

De kunde egentligen inte se någonting positivt med affären. Bonniers tv-del var knappast i toppskick, det här var allt annat än värdeskapande och det var förmodligen inte vad Telia borde lägga kraft på.

Så när affären tillkännagavs, och radiotystnaden bröts, mynnade alla invändningar ut i ett uttalande från näringsministern Mikae­l Damberg om att han inte var ”imponerad”.

Att döma av reaktionerna inne på departementet var det ett extremt försiktigt uttalande.

Dessutom ökade nu den så kallade komplexiteten i ägandet. Hela grejen med att TV4 skapades en gång var ju att skapa ett alternativ till de statliga kanalerna.

Nu blev TV4 till stor del statligt ägt.

Det där handlade dock mest om optik. Att staten, via sitt ägande i Telia, skulle kunna kontrollera vad som visas i TV4, upplevdes som lite befängt.

– Om staten som största ägare inte kan stoppa en så här stor affär, hur ska den då kunna styra vilka publicistiska beslut Telia fattar? säger en person med insyn i affären.

Det var ändå de affärsmässiga invändningarna som vägde tyngst. Staten var som andra ägare, sa de. Och staten ville ha cash.

Det fanns ju risk för att Telia skulle generera mindre av den varan nu.

Missnöje inifrån. Missnöje från storägaren. Och missnöje från aktiemarknaden: När nyheten om affären presenterades, bröts den uppgångsfas som Teliaaktien varit inne i under våren.

Var det här en genuint dålig idé? Ett mini-Nuon under uppsegling? Ännu ett snedsteg från en stukad svensk teleoperatör som nyss kommit ur en muthärva i Långtbortistan?

Alla tycker inte det. Faktum är att det finns gott om människor som gillar affären. En av dem är den förre TV4-vd:n Jan Scherman. Han menar bland annat att det kombinerade Telia och Bonnier Broadcasting gör det möjligt att skaffa bättre data om konsumenternas beteende. I dag vet till exempel TV4 väldigt lite om de konsumenter som tittar på kanalen på det gamla klassiska sättet – alltså med vanlig tv och inte via någon play­tjänst. När Telia nu kontrollerar både infrastrukturen och innehållet, finns det möjlighet att skräddarsy reklam på samma sätt som exempelvis Youtube gör i dag, säger han.

– Det är ett slagskepp de skaffar sig.

För Telias del finns det nu också möjlighet att knyta kunderna närmare till sig med olika erbjudanden. Kanske kan Teliakunder få titta på TV4 utan reklam? Kanske ingår något fotbolls- eller hockeyerbjudande? Syfte­t är att minska den så kallade ”churnen”, alltså kundavhoppen.

– Det är det dyraste för alla som jobbar med prenumererade tjänster. I ett långsiktigt perspektiv bygger Telia nu en struktur som är mer framtidsstark, säger Jan Scherma­n.

För Bonnier Broadcastings del ger den nya ägaren möjlighet att buda på fler eftertraktade tv-rättigheter. De senaste åren har koncernen blivit överbudad i några uppmärksammade fall. C More har bland annat förlorat allsvenskan i fotboll från och med säsongen 2020.

Men om det nu är innehåll som Telia vill ha, varför tog de omvägen via Bonnier Broadcastin­g? Varför inte bara gå ut och köpa rättigheter? Den lösningen har bland annat British Telecom valt, genom att själva köpa rättigheter till Premier League-matcher och därefter värva kända kommentatorer.

Jan Scherman tror att Telia delvis har en överdriven respekt för att innehåll och rättigheter kräver expertkunnande och publicistiskt kunnande.

Stefan Billing, analytiker på investmentbanken Kepler Cheuvreux, pekar på att framför allt TV4 har ett beprövat kunnande och en bevisad förmåga att skapa programformat.

– Jag tycker att det är en ödmjuk inställning. Det är trots allt ett hantverk som ska göras. Och TV4 har varit duktiga på att förvalta sin ställning.

Stefan Billing menar också att Bonnier Broadcastings kanaler ser allt mer lovande ut, i sin egen rätt.

– De har inte minst blivit bättre på att marknadsföra varandra, så kallad cross-promotion, säger han.

Ett genialt drag? Eller 9 miljarder kronor i sjön? Åsikterna om Telias storaffär går isär, och en stor anledning är att det här är okänd terräng. Den affär som mest påminner om denna är den amerikanska teleoperatören AT&T:s köp av Time Warner – med varumärken som HBO och CNN.

Det har inte ens gått ett halvår sedan affären slutgiltigt godkändes i en amerikansk domstol, så juryn är – som amerikaner brukar säga – fortfarande ute och överlägger.

Men redan nu går det att se tecken på hur AT&T vill använda sitt nya innehållsvapen. Den som betalar 70 dollar i månaden för abonnemanget AT&T Unlimited & More får möjlighet att se 31 olika kanaler i den nyutvecklade appen Watch TV.

Det riktigt intressanta – eller oroväckande för vissa – med att AT&T nu äger innehåll är att företaget skulle kunna höja överföringshastigheterna för Watch TV och sänka dem för exempelvis Netflix.

Det låter som om det skulle vara olagligt – och det var det också, fram tills i december förra året. Det var då den amerikanska myndigheten Federal Communications Commission röstade för att upphäva de regler om nätneutralitet som styrde bland annat tele- och bredbandsoperatörerna.

Nätneutralitet innebär att all internet­trafik ska behandlas likvärdigt, och syftet har bland annat varit att främja den fria konkurrensen på internet.

I kampen mellan strömningstjänsterna HBO och Netflix kan alltså HBO plötsligt få en fördel.

Redan nu gynnas AT&T:s egna kanaler i viss mån. Den som tittar på Watch TV i AT&T:s mobilnät gör inte slut på den begränsade mängd data som varje abonnent har. På det sättet är den indirekta kostnaden redan nu lite högre för Netflixtittande än HBO-tittande.

Intressant nog är det Telia som tummat mest på nätneutraliteten av alla operatörer i Sverige. Under våren 2016 lanserade företaget två tjänster som gick ut på att användarna antingen kunde surfa hur mycket de ville på sociala medier – eller lyssna hur mycket de ville på Spotify.

I december 2016 beslutade Post- och telestyrelsen att Telia bröt mot den förordning som reglerar nätneutralitet inom EU. Telia överklagade till förvaltningsrätten, men förlorade även där. Först för någon vecka sedan meddelade Telia att man skulle backa från sina erbjudanden.

I en framtid där nätneutraliteten i EU går samma öde till mötes som i USA, är det inte svårt att tänka sig att Telia kan ge TV4 Play snabbare överföringshastigheter än SVT Play eller Viaplay.

Hittills har diskussionen om Telias köp av Bonnier Broadcasting handlat mest om huruvida köpet är bra eller dåligt för Telia. Frågan är om den riktigt intressanta frågan inte är huruvida det är bra för det innehåll de har köpt.

Om internet på lite längre sikt lämnar sin ”fria” epok kan en operatör av Telias storlek ge TV4 och C More stora fördelar. Värdeökningen på de kanalerna tillfaller då Telia.

Det är mycket som ska ske innan det händer. Det är också en framtid som många är rädda för. Men utvecklingen i USA gick snabbt, och kan göra det även i Europa.

Det är i alla fall en förklaring till varför så många bedömare kan ha så olika åsikter om affären.

Telias framtid beror helt enkelt på internets framtid.