Fondmatchen

Den svenska fondmarknaden domineras fortfarande av de svenska bankägda fondbolagen med Robur i spetsen. Men för två år sedan blev utländska förvaltares fonder tillgängliga i Sverige genom återförsäljare, och nu är det dags för den verkliga sammandrabbningen med de lokala förvaltarna.

Räkna med att de utländska fondförvaltarna kommer att marknadsföra sina fonder ytterligare, för att övertyga privatspararna om att de är konkurrenskraftiga alternativ på den svenska fondmarknaden.

Märklig taktik

Det kan dock tyckas vara en märklig taktik som några av de utländska fondjättarna lagt upp. Samtidigt som de förbereder rejäla offensiver i Sverige har flera av dem valt att stå utanför PPM, premiepensionsmyndigheten, och därmed för tillfället möjligheten att förvalta de svenska pensionspengarna.

Två av de amerikanska jättar som valt bort PPM men som ändå har starka expansionsplaner i Sverige är Fidelity och MFS, Massachusetts Financial Services. Världsettan Fidelity, som globalt sett förvaltar kapital till ett värde av 1.000 miljarder dollar, är till exempel på väg att stärka sin lokala närvaro i Stockholm. Inom ett år kommer kontoret att ha utökat med minst tio personer.

»Vi måste visa att vi har något att bidra med. Att vi satsar helhjärtat och kan vinna de nordiska spararnas förtroende. Det går inte att komma inflygande bara för att svenskarna ska placera sina premiepensionspengar«, säger Mike Nikou, Nordenchef på Fidelity.

Han hävdar att nettoinflödet till de egna fonderna har varit mycket gott det senaste året, så gott att Fidelity överväger att offentliggöra hur stor del av fondförmögenheterna som hänför sig till Norden. Detta som ett led i att visa att giganten inte ägnat sig åt tomt prat.

Det något mindre företaget MFS (förvaltar 150 miljarder dollar globalt) som samarbetar med Intervalor sedan två och ett halvt år tillbaka, är liksom Fidelity förteget om sin nuvarande position på marknaden. Men företaget har en liknande strategi – egen analys och insyn i bolag kräver en större satsning på lokal närvaro.

Sex nya fonder

»Den skandinaviska marknaden spelar en nyckelroll för våra expansionsplaner i övriga Europa«, säger Peter Simmons, Europachef för MFS International, som just nu vill öka närvaron i hela Skandinavien och även i Tyskland. Förutom de elva befintliga Luxemburgregistrerade fonderna ska sex nya fonder skapas för att attrahera såväl privatpersoner som institutionella placerare.

Ett sätt att bryta in på marknaden är att sänka minimiavgiften och marknadsföra sig via återförsäljare och media.

»Vi sänkte kravet från 1.000 till 100 dollar hos återförsäljarna för att komma in på den svenska marknaden. Det var ett stort steg för oss«, konstaterar Peter Simmons.

De utländska förvaltarna kräver ofta en lägsta insättning kring 10.000 kronor för att spara i deras fonder, vilket är en hög barriär för fondsparare i allmänhet. De utländska förvaltarna är också kända för höga avgifter.

»Samtidigt får alla placerare tillgång till samma kvalitet på analysen, oavsett om placeraren investerat 10.000 eller 100.000 dollar, om det är en stor stiftelse eller en liten internetmäklare«, säger Peter Simmons.

Stort fondintresse i Sverige

Att de utländska fondjättarna så gärna vill få in en fot i Sverige inte så konstigt. Svenskarna är ett av världens mest fondsparande folk.

»Den allmänna kunskapen om den finansiella marknaden och intresset för aktier är större här än någon annanstans«, säger Peter Simmons.

Inte heller går det att se några tecken på avmattning. Färsk statistik från Fondbolagens förening visar att nettoinflödet till den svenska fondmarknaden under perioden januari- maj var 34,7 miljarder kronor. Fortsätter pengarna att strömma in i fonderna i samma takt resten av året, kommer nettoinflödet att bli drygt 40 procent större än förra året, mätt i årstakt.

Det individuella pensionssparandet är på väg upp i hela Västeuropa. Insikten sprider sig om att många av dessa länders pensionssystem, som inte reformerats som det svenska, inte kommer att klara av de påfrestningar som väntar om några decennier. Det gäller för fondjättarna att hitta de bästa sätten att dra fördelar av detta.

Trots detta bojkottar alltså båda de nämnda förvaltarna det svenska premiepensionsvalet. De 4,3 miljoner svenskar som ska placera sin premiepension till hösten kommer inte att kunna välja någon fond hos Fidelity eller MFS.

»Vi inser vad det kostar att låta bli i ett läge då vi vill göra oss kända på den nordiska marknaden, men vi ifrågasätter vilket mervärde som vi skulle kunna tillföra systemet«, säger Peter Simmons.

För det första känner de utländska förvaltarna tveksamhet inför systemets administrativa krav på bland annat daglig rapportering till PPM. För det andra anser de inte att det är mödan värt rent kostnadsmässigt. Under våren har flera fondbolag klagat på att de får för dåligt betalt för att förvalta de svenska pensionspengarna.

Men slaget om pensionspengarna är långt ifrån förlorat. Dels kan de som avstått nu hoppas på bättre villkor till nästa år och återkomma då. Dels uppstår en annan chans då de fyra nya AP-fonderna ska börja upphandla förvaltningstjänster externt i höst. Från årsskiftet kommer de fyra buffertfonderna att sitta på cirka 140 miljarder kronor vardera. Av dessa pengar ska, enligt de nya placeringsreglerna, 10 procent förvaltas externt. Och det är inte orimligt att tänka sig att globala fondförvaltare skulle kunna komma ifråga.

»Det är klart att den förvaltningen är av stort intresse för oss, och vi har en global närvaro och god avkastning genom åren«, säger Peter Simmons, som då kan ställas inför frestelsen att behandla ett stort institutionellt uppdrag annorlunda än ett litet.

Satsar på lokal verksamhet

Fidelity nämner sin storlek, kapacitet och kunskap som främsta redskap i kampen om de stora kontrakten.

»Vi kommer att följa det här noga, samtidigt som vi satsar på att bygga upp en lokalanpassad verksamhet«, säger Mike Nikou, vars bolag än så länge klarat sig bäst på hemmaplan. I USA står de sju största förvaltarna för 93 procent av marknaden. Men nu börjar det se bättre ut även på bortaplan. Enligt Business Week tidigare i år, har amerikanerna nu tagit 8 procent av den europeiska fondmarknaden. Störst är Merill Lynch och Fidelity med 180 respektive 110 miljarder dollar i förvaltat kapital, enligt Business Week.

Det återstår att se om den europeiska inbrytningen lyckas. Det är ingen tvekan om att ökningen i förvaltat kapital i de Luxemburgregistrerade fonderna har ökat närmast exponentiellt från låga nivåer de senaste åren.