FONDFÖRSÄKRINGSSPARANDE: Dyr valfrihet med fondförsäkring

För fondförsäkringar tas avgifter ut på många olika nivåer,vilket gör sparformen mycket dyr vid en jämförelse med andrasparformer. Dels betalar spararen avgifter tillförsäkringsbolaget i form av premieavgift (köpavgift) samt fastoch rörlig försäkringsavgift (årliga), dels enförvaltningsavgift (årlig) till fondbolaget.Vad betalar spararenför?

Fondförsäkringar går till så att spararen betalar in en premietill försäkringsbolaget, som fördelar premien på spararens valav fonder. Spararen kan sedan, inom vissa gränser, kostnadsfrittbyta fonder inom det fondutbud som försäkringsbolaget erbjuder.Tanken är att spararen genom aktiva val av fonder själv skallkunna välja placeringsstrategi och risknivå (vilket inte ärmöjligt vid traditionell pensionsförsäkring) och på så sättmaximera avkastningen. Affärsvärlden anser dock attsannolikheten är för låg att möjligheten till överavkastningkompenserar de höga kostnaderna. Detta gör att fondförsäkringari första hand är ett alternativ för dem som tycker det är enrolig fritidssysselsättning att följa de finansiella marknaderna.Om man är lite cynisk kan man säga att spararen betalar dyrapengar till försäkringsbolaget för att göra jobbet själv.Alternativet är en traditionell pensionsförsäkring där det finnsanställda förvaltare och analytiker som sköter placeringen,vilket så länge livbolaget är stort blir billigare.

Branschen har delvis redan tagit intryck av kritiken och fleraförsäkringsbolag har sänkt avgifterna under det senaste året.Sänkningarna har även gällt avgifterna till fondbolagen. Wasahar till exempel tagit bort premieavgiften på fem procent. Trygg–Hansa har halverat den rörliga avgiften för den avgiftsmodellsom nedan kallas Trygg-Hansa 1 och tagit bort de fastaavgifterna för båda sina modeller.

Men den kanske mest uppmärksammade förändringen var attSkandiaLink under hösten lämnade sin krångligaavkastningsbaserade avgift för en enkel rak avgift. På tur stårLänsförsäkringar som aviserat planer på att ta bortpremieavgiften, som idag är 1,8 procent.

Men fortfarande visar Affärsvärldens sparindikator attfondförsäkringar ofta är dyrare än andra sparalternativ.Dessutom gör de många avgiftsnivåerna att skillnaderna mellanbilligaste och dyraste försäkringsbolag är stora. Och ju längreplaceringshorisonten är ju större blir skillnaderna liksomavbränningarna i form av skatter och avgifter.

Det syns i tabellen härintill, där vi jämfört Sparindikatorn iPrivata Placeringar i Affärsvärlden nummer 50/96, 3/97 ochveckans analys på sidorna 7-8. Antagandena är ett månadssparandepå 1.000 kronor i 10, 20 respektive 40 år.

Jämförelsen visar att den som sparar i aktiefond får behålla 42procent efter 40 år i det bästa alternativet och 27 procent idet sämsta alternativet. Branschens och statens del av kakanöverstiger alltså två tredjedelar i det sämsta fallet.

BLANDFOND LIKA ILLAResultatet blir inte mycket bättre om spararen väljer enblandfond. Faller valet däremot på en räntefond återstår 55procent efter avbränningar vid det bästa alternativet och 40procent vid det sämsta. Trygg-Hansas båda avgiftsmodeller harblivit konkurrenskraftiga alternativ efter ovan nämndasänkningar, oavsett om spararen väljer en ränte-, bland- elleraktiefond.

Det finns ett samband mellan avgifter och fondutbud. Ju flerfonder ju högre avgifter. Till de billigare alternativen hörLita, som numera tillhandahåller 13 fonder (Wasas samtligafonder). Andra med sparsam repertoar är nykomlingen SPP (sjufonder), Folksam (nio fonder) och Länsförsäkringar (nio fonder).Kontrasten är SkandiaLink som har en uppsjö av fonder (53stycken) från många olika förvaltare. Valmöjligheten kostar ochdärför hamnar SkandiaLink oftast längst ner på listan.Synnerligen dyrt blir det om spararen väljer att knyta någon avS-E-Bankens fonder till försäkringen. Det beror på attSkandiaLink tar ut en Extra SkandiaLink avgift om 0,5 procent påS-E-Bankens fonder.

Bakom denna märkliga extraavgift ligger en schism mellan Skandiaoch S-E-Banken som bottnar i att banken vägrar att betalaprovision (s.k kick-backs) till försäkringsbolaget. Det ärvanligt förekommande att fondbolaget betalar någon form avkompensation till försäkringsbolaget som ersättning förförmedling, marknadsföring och administration.

Det är också rimligt om man betänker att flera storainternationella fondförvaltare via fondförsäkringar kan säljasin fonder i Sverige utan att ha lokal etablering.

Men S-E-Banken som har ett stort etablerat fondbolag med egnakostnader för marknadsföring tycker, förståeligt nog, att det äronödigt att betala SkandiaLink för dubbelarbete. SkandiaLink,som inte vågar tvinga sina försäkringstagare att sälja andelarnai S-E-Bankens fonder, kan genom extraavgiften avskräcka kundernafrån att välja S-E-Banken och samtidigt kompensera sig om de gördet.

SkandiaLink har aldrig stuckit under stolen med att de är dyra.Kostnadsuttagen har SkandiaLink i sin marknadsföring motiveratmed att de lägger ner stora resurser på att hitta extraframgångsrika fondförvaltare.

Affärsvärlden får här tillägga: extra framgångsrika förvaltaresom betalar kick-backs. I och med att SkandiaLink uppenbartvärdesätter dessa kick-backs så högt kan man starkt ifrågasättaförsäkringsbolagets marknadsföring.