FONDER: Bästa och sämsta fondrapporterna 1999

Information är ofta guld värd, åtminstone om den är korrekt. Fondbolagen har därför ett stort ansvar att informera sina kunder, inte bara när de första gången väljer en fond utan även regelbundet därefter.

Därför har Affärsvärlden länge kämpat för att fondbolagen ska ge sina kunder ett så bra faktaunderlag som möjligt. Den svenska fondlagstiftningen kräver att fondbolagen ska informera sina kunder två gånger per år: en helårsrapport senast den sista april och en halvårsrapport senast den sista augusti. Då är det förstås vettigt om fondbolagen verkligen gör något bra av dessa utskick.

För tio år sedan var fondrapporterna från de svenska fondbolagen definitivt inte bra. Till exempel berättade de nästan aldrig om risker och kostnader eller om vilka personer som förvaltade fonderna. Jämförelseindex var sällsynta och texterna ofta ointressanta.

Liten skillnad

Affärsvärlden började därför våren 1991 att sätta betyg på fondrapporterna. Det har vi sedan gjort varje halvår sedan dess. Vår betygsättning har blivit en liten tävling för de människor som tar fram årsrapporterna. Och delvis tack vare denna tävlan är fondrapporterna i dag mycket, mycket bättre.

Detta är nittonde gången som Affärsvärlden sätter betyg på fondföretagens information till spararna. Och det är dessutom första gången som inget fondföretag har under 20 poäng. Och räknar man bort de två nykomlingarna AMF och Enter så ligger alla mellan 23 och 36 poäng (se tabellen härintill). Det har aldrig tidigare varit så liten skillnad mellan bäst och sämst.

Bäst den här gången, precis som för ett halvår sedan, är HQ Fonder med 36 poäng av 40 möjliga. På 84 sidor berättar HQ om sina elva fonder. Med så mycket utrymme finns det gott om plats för både avancerade nyckeltal och undervisning om fondsparandets grunder. Särskilt beröm (och ett bonuspoäng) ger Affärsvärlden för ett inledande avsnitt som heter “Risk och avkastning”.

Tvåa är Skandia, som påbörjade en uppryckning i höstas. En bonuspoäng ger vi även här, för ett par nyskapande diagram som för varje fond försöker beskriva fondernas aktiva risk på två skalor: små eller stora bolag, samt tillväxtbolag eller värdebolag. Skandia var stadig etta i denna granskning under 1994 och 1995 och verkar vara på god väg mot en ny förstaplacering.

Pocketbok

På delad tredjeplats ligger Folksam och Trevise. Folksam tillhör definitivt de mest kreativa när det gäller fondrapporternas utformning. För ett halvår sedan bytte de format från dagstidningsstorlek till pocketbok och denna gång är boken ännu mindre. Folksam får även denna gång två bonuspoäng, dels för en ovanligt bra inledande text som heter “Fonderna i korthet”, dels för sin tecknade “Snabbversion” – äntligen lite humor i en fondrapport!

Det som hindrar Folksam från att vinna är att de håller fast vid sitt beslut för ett år sedan att sluta tala om vem som är ansvarig för vilken fond. Affärsvärlden åsikt är att ett team alltid har en (formell eller informell) ledare. Det är rimligt att kunderna får veta dels vem som i praktiken har huvudansvaret för just deras fond; dels om ledarskapet nyligen har ändrats.

Trevise fortsätter att ge den mest detaljerade informationen i branschen. Det som dock ibland saknas är förklaringar och motiveringar. Ett bonuspoäng får Trevise för en bra lista med intressanta internetadresser. Den enda adress vi saknar är www.afv.se/privat.

Carnegie tillhör de som i år blev klara med sin årsberättelse allra sist, vilket ger en minuspoäng. Med tanke på att vissa fondföretag skickar ut sin information redan i början av februari (till exempel Banco och Robur) är det dåligt att låta kunderna vänta ända till slutet av april.

Didner & Gerge har som vanligt en bättre helårsrapport än halvårsrapport. En bonuspoäng får de denna gång för att förvaltarna låter en professor utvärdera fondens resultat.

SPP har ryckt upp sig efter en svacka för ett halvår sedan. Jämförelseindex är nu nästan alltid både exklusive och inklusive utdelningar och texterna har åter blivit bättre.

Motsatsen gäller Länsförsäkringar som förra året var bäst av försäkringsbolagen på att informera. Fortfarande är rapporten bland de bästa, men texterna har blivit fattigare på motiveringar och förklaringar. Så är det ofta om de ansvariga prioriterar ner informationen: siffermaterialet behåller oförändrad kvalitet medan texterna övergår till att främst upprepa det som står i tabellerna.

Här finns tyvärr inte utrymme att i texten kommentera alla de 24 fondföretag som är med i undersökningen. Tabellen ger dock en bra överblick över de olika konkurrenternas styrkor och svagheter när det gäller att informera. I den förra utvärderingen (se nummer 37/1999 sidan 114) finns en detaljerad genomgång av vad som krävs för full poäng på de sju områden som betygsätts.

Några av de övriga fondföretagen har dock gjort förändringar som måste nämnas. Främst gäller det Handelsbanken, som förra veckan (alltför sent, vilket ger en minuspoäng) skickade ut en årsberättelse fylld av små teckningar. Förutom teckningarna är den mest synliga förändringen är att rapporten följer den ökande skara som har en framvagn med främst texter och en bakvagn med enbart siffror. En förändring som nog inte så många lägger märke till är att Sverigefondernas jämförelseindex har bytts ut bakåt i tiden, vilket är ett oskick som också ger minuspoäng (se separat artikel).

Även SalusAnsvar Öhman har bytt jämförelseindex för sin Sverigefond bakåt i tiden (och får minuspoäng).

Ett tydligt mönster under de snart tio år som Affärsvärlden har satt betyg på aktiefondernas rapporter är att de fondföretag som var bland de sämsta förra gången ofta har förbättrat rejält ett halvår senare. Övriga brukar däremot behålla ett relativt oförändrat innehåll i sina rapporter.

Skakigt

Bäst exempel på detta i år är Catella, som var sämst för ett halvår sedan. Nu har de nästan fördubblat antalet poäng. Och om inte Catellas indexfond Ikano hade haft en betydligt sämre rapport än resten av aktiefonderna så skulle poängen ha mer än fördubblats. Årsrapporten för de övriga fonderna får bonuspoäng både för en ovanligt saklig sida om det nya pensionssystemet och en ovanligt intressant intervju som heter “Tankar om IT”.

Robur fortsätter att ha bland de allra sämsta texterna när det gäller att förklara och motivera vad förvaltarna gjort under året. En bra nyhet som givit bonus är dock ett avsnitt som berättar vilka fonder som bytt förvaltare under året. Förvaltarbyten förtiger de flesta av de andra fondföretagen.

Sammanfattningsvis har informationen från fondföretagen, som sagt, blivit mycket, mycket bättre de senaste tio åren. Man kan fråga sig om den här typen av utvärdering ens behövs längre.

Tappa motivationen

Fast för det första är nog risken stor att många fondföretag skulle tappa motivationen och gradvis försämra sin information om granskningen upphör. För det andra visar ändå genomgången att det på många håll fortfarande finns en hel del kvar att förbättra.