Folksammanbrott

“Det svåraste inom området redovisning är nog försäkringsbolag. Därför ska vi ägna oss åt det nu, sade den legendariske och karismatiske Handelsprofessorn Sven-Erik Johansson till sina studenter en dag i mitten av 1980-talet. Och så satte han Trygg Hansas årsredovisning i händerna på dem.

Valet av praktikfall hängde säkert ihop med att Sven-Erik Johansson själv reviderade just det bolaget, men han hade onekligen en poäng. I andra sorters bolag är det oftast tillgångarna som är knepiga att värdera. Skulderna, däremot, är som regel helt enkelt så många kronor och ören som bolaget är skyldigt leverantörer och banker.

I ett försäkringsbolag är det tvärtom. Tillgångarna – aktier, obligationer och fastigheter – har ett marknadsvärde medan skulderna är mer svårfångade. Det är ju vad bolaget ska betala till försäkringstagarna i framtiden på grund av skador (sakförsäkring) eller pension (livförsäkring). Skuldens storlek påverkas därför av okända storheter som framtida skadefrekvens eller dödlighet och antaganden om räntan.

Det viktigaste skälet till att försäkringsbolagen – och i synnerhet livbolagen – återkommande dyker upp i närheten av olika skandaler är förstås att deras enorma kassor är en oemotståndlig frestelse för lycksökare och maktspelare. Men ett bidragande skäl är just skuldsidans nebulösa egenskaper som gör det möjligt att nödtorftigt begrava både misshushållning och en och annan oegentlighet.

I ett livbolag är det normalt 15-20 år i snitt tills pengarna ska betalas ut och risken är dessutom ganska liten att förfördelade sparare protesterar när den dagen kommer. Spararna betalar ju priset för vanskötsel och dåliga affärer i form av lägre pension, och det framgår ingenstans hur mycket mer man hade fått ifall bolaget hade skötts på ett bättre sätt.

Skandia ligger sannolikt top-of-mind hos de flesta svenskar om man skulle be folk nämna det bolag som har våldtagit sina kunder mest. Lägenhetsaffärerna, bonusexcesserna och den tveksamma försäljningen av kapitalförvaltningen för några år sedan är onekligen meriterande.

Men frågan är om inte Folksam – alltid med hög svansföring i moralfrågor – ännu mer förtjänar titeln “Svensk mästare i kundmisshandel”. Folksam har en lång tradition av usla affärer och skandaler att falla tillbaka på. Från en fet optionssmäll på 1980-talet, över förluster på 5 miljarder inom kreditförsäkring (med inslag av brottslighet) i början av 1990-talet, till konkursen i Folksam International 2002 och vidare till återtaget av 4 miljarder av spararnas pensionsmedel under livbolagskrisen 2003.

Vilket bolag som är värst är väl delvis en smaksak, men något som talar för att det är Folksam är att livbolaget ligger i bottenskiktet i branschen när det gäller avkastning, medan Skandia ligger i toppskiktet. Enligt Försäkringsförbundets statistik avkastade Folksam Liv 7,1 procent per år i snitt under perioden 1997-2006. Bara SPP var sämre (vi har bortsett från SEB Trygg Liv Nya som har en rudimentär traditionell livförvaltning). Skandia hamnade trea med en snittavkastning på 9 procent per år.

Skillnaden låter kanske inte så stor men över långa tidsperioder blir varje procentenhet viktig. Pensionssparande pågår ofta i 30-40 år. En miljon kronor växte med 382 000 kronor mer hos Skandia i det aktuella fallet. Efter 30 år skulle det, med samma avkastning, ha blivit 5,4 miljoner kronor mer i pension hos Skandia.

Äventyret i Swedbank är ännu ett exempel på att Folksam har annat än kundernas bästa för ögonen. De aktier som Folksam köpte för 3,2 miljarder kronor i nyemissionen i höstas är nu värda 1,7 miljarder. Exponeringen har dessutom ökat sedan Folksam tvingades ta över en del av Sparbankstiftelsernas aktier. Folksam har nu 4,1 miljarder av totalt 12 miljarder i svenska aktietillgångar placerade i en enda bank och det mitt i den värsta finanskrisen på 70 år.

Folksams vd Anders Sundström pratar så tungan blir blå om vilken fin affär det här är för Folksams kunder. Det han inte talar om är sina egna och Folksamstyrelsernas maktambitioner. Han talar inte heller om vilka enorma risker de tar med kundernas pengar. Enligt ekonomisk teori ska den som tar högre risk också belönas med högre avkastning. Så verkar det inte ha varit hittills i Folksam. Faran är överhängande att det inte blir så den här gången heller.