Folkets operachef

Skymningen har intagit kuststaden Genua i italienska Ligurien. På uteserveringarna intas den sedvanliga aperitivon – drinkar med tilltugg – i gatlyktornas gula sken. Några stenkast från fontänen i mitten på torget Piazza Da Ferrari ringlar en kö av uppklädda människor. De väntar på att släppas in i den undanskymda entrén till Teatro Carlo Felice, stadens operahus. Snart strömmar de in i den moderna byggnaden och de tvåtusen sammetsröda sätena i salongen.

– Salongen är uppbyggd som en piazza, en plats för folket. Det är en symbol för att musiken som framförs här ska vara till för alla, säger Giuseppe Acquaviva, konstnärlig ledare på Teatro Carlo Felice, i sitt kontorsrum i den 16 våningar höga teaterbyggnaden.

Det öppna fönstret släpper in den ljumma vårluften och bruset från bilarna nedanför. Utsikten består av takåsar och den industriella hamnen.

Teatro Carlo Felice öppnades 1828, då Genua var en av Europas viktigaste hamnstäder. I dag är det bara en liten del av den yttre fasaden som finns kvar av det ursprungliga operahuset. Det totalförstördes under andra världskriget och först i slutet på 1980-talet inleddes bygget av en ny, modern opera, som invigdes den 18 oktober 1991.

– Carlo Felice är en av de viktigaste teatrarna i Italien. Dels för att vi har en av de bästa och mest tekniskt avancerade scenerna, vilket gör att vi kan sätta upp allt här. Dels för att vi har otroligt duktiga människor som jobbar i huset, såväl inom det tekniska som orkester och kör, säger Giuseppe Acquaviva.

Ovanför hans skrivbord hänger ett porträtt av kompositören Giacomo Puccini. Målningen är Giuseppe Acquavivas privata och han tog med sig den från hemmet i hamnstaden Livorno, 20 mil söder om Genua, när han tillträdde år 2011. Innan dess hade han varit konstnärlig ledare för Puccini-festivalen i Toscana i tio år.

Italienska klassiker av just Puccini men också Verdi, Rossini och Donizetti hör till de återkommande operorna på Carlo Felices repertoar – för att de är populära, men också för att de berättar historien om det italienska folket.

Inte oväntat är Puccini Acquavivas personliga favorit. Varje säsong har han med minst en Puccini-opera på repertoaren och dirigerar den då i regel själv. I juni i år väntar Madama Butterfly.

– Puccini var en av de viktigaste kompositörerna under 1800- och 1900-talet och lade grunden till den dramatiska musiken. Den var han en mästare inom, säger Giuseppe Acquaviva.

Sedan han började på teatern har han velat bredda det musikaliska utbudet. Utöver det traditionella opera-balett-symfoniorkester har han infört musikaler som ett återkommande inslag, men också låtit scenen användas till crossover-musik. Bland de musiker som de senaste åren har stått på Carlo Felices scen finns pianisten Giovanni Allevi som gör jazz och pop, violinisten David Garrett och gruppen New Trolls som blandar klassisk musik och rock. Initiativet är både ett sätt att mer kostnadseffektivt utnyttja huset och att vara en teater för alla – även de yngre. Acquaviva har själv två barn, 9 respektive 13 år gamla, och att fånga upp ungdomarna är en av hans hjärtefrågor. På Teatro della Gioventù, en kvarts promenad från Carlo Felice, sätts det varje år upp tre till fyra produktioner anpassade för en yngre publik, med biljettpriser på 6 till 10 euro.

– Jag tror att det är viktigt att barn introduceras till klassisk musik tidigt. Opera anses av de flesta vara något för gamla, för experter eller för rika. Men det stämmer inte.

– I dag är det faktiskt billigare att som ung se en opera i Genua än att gå på pop-konsert, bio eller äta på pizzeria.