Flygaren och den lille prinsen

Han halvligger i skuggan av ett klipputsprång långt från ära och redlighet i den nordafrikanska öknen. Bakom en sanddyn en bit bort sticker stjärten på hans havererade flygplan upp.

Så kommer plötsligt en liten pojke fram till honom. ”Rita ett lamm, är du snäll”, säger pojken. Han tittar förvånat upp med febriga ögon, men så tar han fram en penna och ritar snabbt ett ulligt lamm. Så här:

Varje läskunnig fransman vet precis varifrån den här scenen kommer. Den är ur boken Lille p rinsen av den legendariske flygaren, författaren, tecknaren och uppfinnaren Antoine de Saint-Exupéry. Boken är något så egendomligt som en barnbok för vuxna.

Men vad ska nu den lille pojken med en teckning av ett lamm till? Jo, lammet ska äta upp de otäcka baobabplantorna. För det ­gäller att ta baobabskotten medan de är små, annars växer de upp till stora skrämmande träd med rötter som knotiga händer. Får de väl fäste tränger rötterna sig in överallt, och till slut sliter de hela planeten i stycken.

Baobabträden symboliserar ondskan i Saint Exupérys vemodiga saga. Problemet är att skilja gott från ont, för baobabträdens och rosornas frön är lika intill förväxling. Tänk om lammet av misstag äter upp Lille Prinsens älskade ros?

Antoine de Saint-Exupéry föddes i Lyon den 29 juni 1900. Han kom från en aristokratisk familj vars förmögenhet inte längre var vad den varit. Ursprungligen ville han bli marinofficer, men han kuggades i inträdesprovet till militärhögskolan. Efter att ha studerat arkitektur ett tag beslöt han sig för att byta bana och i stället satsa på flygning.

Våren 1921 fick han sitt flygcertifikat. Två år senare klarade han livhanken med nöd och näppe sedan han kommit i spinn och störtat på flygfältet Le Bourget utanför Paris.

Efter ett halvårs konvalescens gjorde han ett tappert försök att leva ett mer jordbundet liv. Han förlovade sig med en präktig borgarflicka, men i den borgerliga världen passade det sig emellertid inte att kuska runt bland molnen, så hans svärfar in spe ordnade ett jobb åt honom som tillsyningsman på ett tegelbruk. Antoine stod inte ut, efter ett par månader slog han upp förlovningen och flydde.

Första postflygrutterna

Han utbildade sig till mekaniker och fick sedan jobb som postflygare. Han var en av de franska piloter som under 1920-talet öppnade de första reguljära postflyg­rutterna till Nordafrika och Sydamerika. Sina erfarenheter skildrade han i böckerna Vol de Nuit och Terre des Hommes. Snart var han berömd som författare, och vann en rad litterära utmärkelser. Men inte nog med det. Han beviljades också tretton patent för flygtekniska innovationer, däribland landnings- och navigationshjälpmedel och en fiffig apparat för att låta piloten äta under färd.

Under ett försök att sätta hastighets­rekord på rutten Paris–Saigon fick han motor­haveri och tvingades nödlanda i ­öknen öster om Kairo. Tillsammans med sin andrepilot irrade han omkring i öknen i tre dagar tills förbipasserande beduiner av en slump upptäckte dem och räddade dem.

Postflyget gick i konkurs och han försörjde sig en tid som journalist. Han skrev resereportage från inbördeskriget i Spanien och han besökte Moskva.

1940 lämnade han krigets Europa och begav sig till USA. Här skrev han Le petit prince – Lille p rinsen, hans milda uppgörelse med förljugenheten, kriget och ondskan som han hade upplevt på nära håll runtom i världen.

Boken publicerades första gången i New York våren 1943 med illustrationer av författaren själv. Men då var Saint-Exupéry redan på väg tillbaka till Europa för att delta i kampen mot nazismen som stridspilot. Han fick själv aldrig uppleva bokens framgång.

Den 31 maj 1944 lyfte han från Korsika för ett uppdrag över Medelhavet. Han kom aldrig tillbaka, och hans plan återfanns aldrig. En vecka senare landsteg de allierade i Normandie.

Ryktet spred sig

Men Lille p rinsen väckte faktiskt ingen större uppmärksamhet till att börja med. Det sägs att dess stora berömmelse började med att det franska nationella kulturinstitutet Alliance Française började använda den som textbok i undervisningen i franska för utlänningar. Själv läste jag den i gymnasiet i Uppsala.

Lille prinsens rykte spreds snart över världen och den översattes till alltfler språk. Idag är den en grundsten i det franska kulturarvet. Den är översatt till över 80 språk och Antoine de Saint-Exupéry och Lille Prinsen fick en hedersplats på de franska 50-francsedlarna tills de ersattes av euron år 2002.

Boken kommer med jämna mellanrum ut i nya utgåvor. Man kan ofta hitta den i bokhandlarna på flygplatser runt om i världen. Och flygplatsen i författarens hemstad Lyon heter naturligtvis Lyon-St Exupéry.