Flåset i farstun

Investor och Wallenbergarna har inte fått så mycket uppmärksamhet som de brukar det senaste året. Visst rapporterades om Peter Wallenbergs bortgång i vintras och att Johan Forssell tog över vd-stolen i sfärhögkvarteret. Men utan att ha någon vetenskaplig grund vill jag ändå hävda att familjen Wallenberg har legat i medieskugga bakom Industrivärden och Handels­banksfären sen förra hösten.

Det har de säkert trivts med, och där hade de kunnat förbli ett tag om det inte hade varit för Christer Gardell. Hans intåg i Wallenbergföretaget ABB i somras skapade förväntningar i media om en smaskig maktkamp. Det är inte konstigt. Så brukar det bli när Gardell dyker upp i ägarlistorna oinbjuden, vilket han för övrigt alltid är. När Investor köpte aktier för ytterligare 2,5 miljarder kronor någon månad senare tycktes saken klar. Snart skulle skiten träffa fläkten. Men så har det inte blivit och varför framgår av reportaget på sid 14.

Investor och Gardell förde samtal om ABB i våras och Wallenbergarna förstod att han köpte in sig. Och eftersom de själva visserligen är störste ägare, men ändå inte rår på den tjänstemannastyrda kolossen, så tycker de inte att det är bara dåligt. Att de själva också köper beror delvis på att de vill öka sin exponering mot verkstad, och ABB är det enda undervärderade bolaget i sektorn som de har i portföljen. Men det är också ett uttryck för att de tror att de nu äntligen kan börja driva förändring i ABB. Och för det behöver de inte nöd­vändigtvis ta in Gardell i finrummet. Det kan räcka att ha honom flåsande i farstun.

Hålet i mitten

Socialdemokraterna och alla borgerliga partier utom Centern har tappat stöd sedan valet, enligt senaste Sifomätningen. De enda som har ökat kraftigt är Sverige­demokraterna. Det är ett mysterium att inget parti lägger sig någonstans i mitten av spektrat ­mellan ”öppna era hjärtan” och ”stäng gränserna”.