Finlandssvenskar på uppköpsjakt

Om ett drygt år, 2009, firas tvåhundraårsminnet av separationen mellan Sverige och Finland. Som av en händelse har företag som kontrolleras av finlandssvenskar, den minoritet som fortfarande talar svenska i Finland, dragit ut på uppköpståg – där flera av affärerna har direkt beröring med svenska företag.

* Häromveckan lade varuhuskoncernen Stockmann bud på klädkedjan Lindex värt 8 miljarder kronor. Stockmann kontrolleras av två institutioner som har till syfte att främja finlandssvensk kultur och finlandssvenskt samhälle.

* Under året har den finlandssvenske bankiren Björn Wahlroos låtit sin finanskoncern Sampo köpa upp 7 procent – det sista köpet så sent som i förra veckan – av bankjätten Nordea. Aktieköp värda cirka 20 miljarder kronor

* I somras köpte verkstadskoncernen Fiskars designgruppen Iittala med bland annat svenska Rörstrand för dryga 2 miljarder kronor. Fiskars har ända sedan 1809 varit i svenskspråkiga händer och kontrolleras av den finlandssvenska motsvarigheten till Wallenbergarna, familjen Ehrnrooth.

De svenskspråkiga har behållit ett oproportionerligt stort inflytande över det finska näringslivet, trots att Finland lämnade Sverige 1809. Under stora delar av 1800-talet var myndighets- och utbildningsspråket fortfarande svenska, trots att landet då var ett ryskt storfurstendöme. Flera stora bruk och andra tillgångar låg i händerna på svenska släkter, vilket gav grunden till en företagssfär som än i dag har en stark position – trots att svenska bara talas av drygt 5 procent i Finland.

Ett skäl till de svenskspråkigas starka ställning är att flera stora förmögenheter, ofta stora aktieposter, donerats till olika stiftelser för främjandet av det svenskspråkiga i Finland. De två största ägarna i Lindexköparen Stockmann är Svenska litteratursällskapet och Föreningen Konstsamfundet, som snart ska lägga upp pengar i en nyemission för att finansiera förvärvet i Sverige.

Det lär inte bli några problem, tillsammans har de tillgångar på upp emot 10 miljarder kronor. Litteratursällskapet tjänade miljarder på Nokiaaktier på 1990-talet och är fortfarande storägare också i bland annat verkstadsbolaget Metso och skogskoncernen UPM Kymmene. Konstsamfundet, å sin sida, äger den svenskspråkiga tidningen Hufvudstadsbladet, liksom en rad finlandssvenska lokaltidningar samt köpcentret Forum snett emot Stockmann på Mannerheimvägen i Helsingfors centrum.

Vd för Konstsamfundet och styrelseledamot i Stockmann är Kaj-Gustaf Bergh, under många år hög chef på SEB. Kaj-Gustaf Bergh var inblandad i en annan finlandssvensk storaffär. Som ordförande i Fiskars var han i månadsskiftet juni/juli med och köpte tillbaka designkoncernen Iittala Group. Koncernen, som omsätter 1,7 miljarder kronor, innehåller bland annat de historiskt finska varumärkena Arabia, Hackman och Iittala samt de svenska Rörstrand, Boda Nova och Höganäs.

Iittala Group var finskägt fram tills för några år sedan, då det såldes ihop med sitt moderbolag Hackman till italienska Ali Group. Italienarna var dock mest intresserade av Hackmans storköksdel Metos, och sålde Iittala till holländska bankens ABN Amros riskkapitalbolag. ABN hade först tänkt att sätta Iittala på börsen, men valde alltså i stället affären med Fiskars.

Det över 350-åriga Fiskars är på många sätt en hörnsten i den finska verkstadsindustrin. Bolaget är mest känt för sin orangea sax, men var redan före Iittalaaffären ett brett industrikonglomerat med en omsättning på runt 5 miljarder och en nettovinst på 750 miljoner kronor. Huvudverksamheten finns i affärsområdet Fiskars Brands, som gör saxarna. De andra delarna är metallföretaget Inha, som bland annat gör fritidsbåtar i metall under namnet Buster, en kontrollpost i noterade verkstadsjätten Wärtsilä samt en fastighetsdel, som förvaltar stora arealer i sydvästra Finland runt orten Fiskars som var hem för det bruk som grundades 1647 och sedermera blev bolaget.

Även här finns en intressant svensk koppling. Ägare till Fiskars bruk 1809 var svenske Bengt Magnus Björkman, Finlands då rikaste man. Inte långt efter att Sverige förlorat den östra rikshalvan övergick ägandet av Fiskars till en driftig apotekare vid namn John Julin, vars släkt än finns i ägarlistan.

Bolaget domineras dock idag som nämnts av familjen Ehrnrooth som kom in i bolaget i mitten av 1900-talet via sin ledande ställning i den då osannolikt mäktiga Föreningsbanken, som ett tag kontrollerade stora delar av finsk industri. Släkten representeras främst av Alexander Ehrnrooth, född 1974, som är vice ordförande.

Föreningsbanken blev sedermera Merita och till slut Nordea efter fusion med andra nordiska banker. Nordea är den bank där den tredje finlandssvenska investeringen har gjorts i form av Sampos och Wahlroos aktieköp. Det var till Föreningsbanken som den unge professorn på Svenska Handelshögskolan i Helsingfors gick på 1980-talet och som han lämnade i början av 1990-talet för att starta eget. Som på så många andra ställen när det gäller finlandssvenskarna går historien igen.

Ordförande i Sampo är Georg Ehrnrooth. I styrelsen finns också Christoffer Taxell, som till vardags är ordförande för Konstsamfundet.

Det är ett misstag att utgå från att finlandssvenska direktörer skulle vara särskilt Sverigevänliga, även om språkkunskapen naturligtvis underlättar för affärer över Östersjön. De är i första hand finnar och flera av företagen är, trots att de ägs av svenskspråkiga, antingen mest finskspråkiga eller internationellt engelskspråkiga.Tre köp från grannen i öst * 29 juni. Fiskars köpter Iittala för 2,1 miljarder kronor. * 1 oktober. Stockmann lägger bud på Lindex för 8 miljarder kronor. * 11 oktober. Klart att Sampo under året har köpt 7 procent i Nordea, för cirka 20 miljarder kronor.