Finansplats med dubbla ansikten

Ska den gyllene triangeln mellan Stureplan, Nybroplan och Norrmalmstorg i Stockholm bli ett nytt City of London eller ska Frihamnen och området kring Stockholmsbörsen bli ett svenskt Canary Wharf? Ska Stockholm konkurrera med Luxemburg och Dublin om det internationella finanskapitalet, ska Stockholmsbörsen bli ett självklart val för nord- och östeuropeiska bolag som vill börsnoteras eller ska Sverige rent av bli ett skatteparadis?

Frågorna kan ställas mot bakgrund av de senaste månadernas retorik från politiker och intresseorganisationer när det gäller den svenska finansbranschen.

Finansmarknadsminister Mats Odell, hann knappt börja innan han tillbringade en heldag hos kända svenska finansiella aktörer. Odell lyssnade på Aktiespararnas Elisabeth Tandan, Carnegies Stig Vilhelmson och Cevians Christer Gardell för att bara nämna några exempel. Handelskammaren har samtidigt gjutit nytt liv i den gamla visionen “Finansplats Stockholm”. Härommånaden hölls ett stort seminarium på Handelskammaren där bland andra Mats Odelldeltog.

Den svenska finansbranschen är just nu glödhet, och inte bara hos politikerna och proffstyckarna. Stockholmsbörsen har de senaste åren blivit en av världens främsta aktiemarknader, med en uppgång över fyra år i sträck. Banker och mäklarfirmor gör storvinster på haussen och även mindre aktörer växer så det knakar.

Lilla Sverige har samtidigt blivit en av världens främsta hedgefondnationer. Enligt uppgifter från förra månaden från världens största leverantör av statistik för hedgefonder, Hedgefund Intelligence, är Sverige Europas tredje största hedgefondförvaltare både sett till antal fonder och förvaltat kapital. Det går dessutom numer knappt en vecka utan att några förvaltare, mäklare eller analytiker hoppar av från sina jobb och drar i gång ett eget fondbolag.

På samma sätt tillhör de svenska private equity-bolagen de aggressivaste i Europa. Företag som EQT, Industrikapital och Nordic Capital är i den absoluta Europatoppen när det gäller stora bolagsaffärer.

Även Stockholmsbörsens ägare OMX har expanderat. Efter flopparna runt år 2000 med den virtuella börsen Jiway och budet på Londonbörsen, har OMX köpt upp börserna i Finland, Baltikum, Danmark och Island. Svenskarna har därmed tagit ledningen över konsolideringen av börser i hela Norden.

De senaste åren har också sett åtskilliga nyintroduktioner av kvalitetsbolag på börsen. Inte minst tack vare private equity-bolagen har Stockholmsbörsen kunnat skaka av sig ryktet från it-åren att de enda bolagen som gör entré där är de som inte får pengar någon annanstans.

Nyintroduktionerna och storaffärerna har kraftigt ökat behovet av rådgivare, och även här har en imponerande nyföretagsamhet kunnat ses, i form av flera små nystartade corporate finance-lådor. Lägg därtill statens ambition att sälja ut ett antal jättebolag, så kan man sluta sig till att svenska corporate finance-avdelningar väntar sig ytterligare guldår framöver.

Kort sagt är det fest på den svenska finansmarknaden just nu.

Statistik från SCB visar att bankerna, som trots högkonjunktur och börsuppgång, fram till och med 2005 fortsatt effektivisera verksamheten och skära ner på personal, anställde kraftigt under 2006. Banker och andra kreditinstitut gick från 50 726 anställda år 2005 till 52 601 år 2006. Enligt Leif Karlsson, informationschef på Finansförbundet anställer mäklarbranschen kontinuerligt.

– Den kris som var för några år sedan bland mäklare och analytiker är definitivt över. Finansbranschen har anställt i ett par års tid nu och det fortsätter de att göra, säger han.

Dessutom tillhör finanssektorn en av Sveriges mest effektiva branscher, vilket noteras av politikerna.

– Redan i dag är finanssektorn en av våra mest produktiva industrier, där omkring 2 procent av landets arbetskraft bidrar med 5 procent av bruttonationalprodukten. Ändå är det bara lite drygt hälften mot vad finanssektorn betyder för till exempel Storbritannien, säger Mats Odell till Affärsvärlden.

För bara tre veckor sedan kom resultatet av den årliga rankningen av världens främsta finanscentra, the City of Londons Global Financial Centres Index, GFCI. Den blev en krass påminnelse om att snacket om Stockholm som internationell finanshuvudstad, trots den goda konjunkturen just nu, än så länge inte är så mycket mer än just snack.

Enligt GFCI, som rankar konkurrenskraften i 46 av världens finansiella centrum, hamnar Stockholm på en 29:e plats. Den svenska huvudstaden hamnar därmed strax före Helsingfors (32), Oslo (33) och Köpenhamn (34), men efter städer som Zürich (5), Genève (10), Dublin (22), Amsterdam (23), Luxembourg (26) och Madrid (28)

Enligt en liknade rankning 1994, som gjordes av det brittiska databasföretaget Technometrics, intog Stockholm en 8:e plats bland Europas finansiella centra och en 22:a plats i världen. Då låg Stockholm före både Amsterdam, Dublin och Luxemburg. Enligt den senaste ranknigen är vi som sagt 29 i världen och bara 12:a i Europa.

– Jämför man med jämnstora länder ligger Sverige bra till, men vi måste ha högre ambitioner än en 29:e plats säger Ulf Franke, vice vd på Stockholms Handelskammare

Han är också ordförande i det ovan nämnda lobbyprojektet Finansplats Stockholm.

Enligt Handelskammarens egen definition är målet för projektet att göra Stockholm till norra Europas ledande finansiella centrum. Genom att bygga vidare på styrkorna och åtgärda svagheterna kan Stockholm öka sin internationella konkurrenskraft.

– Vi ska kunna attrahera finansiell verksamhet från andra delar av östersjöområdet. Vi siktar på att skapa förutsättningar för att finansbranschen ska kunna växa, men också på att skapa förståelse och kunskap om att finansbranschen är en viktig tillväxtbransch, säger Ulf Franke.

Något specifikt mål om hur Stockholm som finansplats i framtiden ska se ut eller vilka områden Sverige bör satsa på har inte Ulf Franke.

– Projektet är mer generellt, säger han.

Frånvaro av konkretion har kännetecknat visionen av Stockholm som internationellt finanscentrum länge. Projektet har faktiskt levt i olika former i snart tre decennier. De senaste årens försök är det tredje eller fjärde att få någonting att hända i frågan.

Drömmen går tillbaka till sent 1980-tal. Vid den tidpunkten hade Köpenhamnsbörsen inlett ett samarbeta med den danska regeringen om att stärka Köpenhamn som finansiellt centrum. Med en naturlig inkörsport till Europa tyckte danskarna att deras huvudstad borde vara ett mer uppenbart centra än Stockholm.

“Det ska fan förlora täten gentemot Köpenhamn” tänkte Stockholmsbörsens dåvarande chef Bengt Rydén och försökte, tillsammans med Nordbankens dåvarande vice ordförande Jacob Palmstierna, riksbankschefen Bengt Dennis och en del andra kända finansnamn, arbeta för att Stockholmsbörsen skulle bli en billig, transparent, effektiv och konkurrenskraftig börs.

Projektet rann ut i sanden, men återuppväcktes ett par år senare av vice finansminister Erik Åsbrink. Bengt Rydén fick huvudansvaret, men ingen ville vara med och finansiera.

– Ideén dog och därefter orkade jag inte längre engagera mig, säger Bengt Rydén i dag.

Det hindrar honom inte från att några år senare för första gången offentligt nämna begreppet “Finansplats Stockholm”. Det är i en TT-intervju 1996 och Stockholmsbörsen har då börjat sin klättring mot den topp som skulle nås år 2000. Då har Bengt Rydén främst en sammanslagning mellan OM, Stockholmsbörsen och så småningom VPC i sikte.

Stadens egen näringslivslobby, Stockholms Handelskammare, ville ta idén längre än så. Organisationen drog på ordentligt. Tillsammans med OM, penningmarknadsinstitutet PMI, Stockholms Fondbörs, VPC, Bankföreningen, Fondhandlareföreningen, Stockholms stad och Stockholms läns landsting startas projektet Finansplats Stockholm.

Erik Åsbrink, som då blivit finansminister, var med på noterna. På hans initiativ lade staten undan en halv miljard för att kunna vara behjälplig med att utveckla Stockholm. Därefter följde åtskilliga år av aktivt arbete för att förverkliga idén. På projektgruppens uppdrag skrevs böcker och tiopunktsprogram för att klargöra vad som krävdes för att ro projektet i hamn.

Omsättningen på Stockholmsbörsen ökade kraftigt under åren som följde. OM-aktien själv steg i höjden och det syntes inte finnas någon hejd på hur het Stockholmsbörsen kunde bli. I början av 2000 startar OM den europeiska börsen Jiway tillsammans med Morgan Stanley och i oktober år 2000 kröns projektet med

OM:s spektakulära bud på Londonbörsen. Sen vänder det. Börsen klappar ihop och banker och fondkommissionärer sparkar folk. Utländska kontor lägger ner, börsomsättningen sjunker, it- och riskkapitalbolag går i graven.

Samtidigt lyser statens engagemang med sin frånvaro. Finansminister Erik Åsbrink har avgått efter en dispyt med Göran Persson och efterträdaren Bosse Ringholm famlar i mörkret. Vad ska han göra med den halva miljarden, som fortfarande inte hade hittat några relevanta mottagarfickor? I augusti 2000 bestämmer han sig för att köpa OM-aktier aktier för 500 kronor styck. Syftet är att öka statens ägande från 6,5 till 10 procent, sannolikt för att förhindra ett eventuellt bud. Men när den halva miljarden är slut har staten ännu inte nått upp till sina 10 procent. Till råga på allt stod kursen högre än den någonsin kommit att göra därefter.

– Det var en mycket olycklig timing, säger Bengt Rydén i dag.

Därefter var det återigen tyst om Finansplats Stockholm. Ända till sommaren 2005, då projektet dammades av av den dåvarande finansmarknadsminstern Sven Erik Österberg.

“Min vision är tydlig. Jag vill stärka Stockholmsregionen som tillväxtmotor i Östersjöregionen genom att förverkliga det som tidigare kallats Finansplats Stockholm”, skriver han i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

I september 2006 gjorde han ett nytt utspel. Då tillsammans med finansborgarrådet Annika Billström. Målet är att göra Frihamnen, med OMX lokaler som bas, till ett nytt finansiellt centrum.

Efter regeringsskiftet i höstas hakade borgerliga politiker på, både på riks- och kommunnivå. Kristina Axén Olin argumenterar nu för ett finansiellt centrum i Frihamnen, medan Mats Odell driver frågorna om Stockholm som finansplats. Allt medan Handelskammaren finns i bakgrunden för att tillsammans med andra involverade parter gemensamt slå vakt om och vidareutveckla de styrkor som finansplatsen redan har.

Ansträngningarna för att stärka Stockholm som finansplats har således pågått i decennier. Men trots att vi inte är några dominanter internationellt, betyder inte det att Sverige som finansmarknad mår dåligt.

– Vi har en börs som väcker stort intresse, utbildning och kvalitet på marknaden är bra, säger till exempel Mikael Ericson, chef för Handelsbanken Capital Markets.

Han tror det dröjer innan Sverige kan klassas som finansiellt centrum, men ser det inte som någon omöjlig uppgift.

– Jag tycker att målet för Stockholm ska vara att det blir en stark arbetsplats för Norden. Vi bör skapa en stark nordisk börs, samtidigt som vi behåller våra nationella börser. Många internationella bolag har en nordisk affärsmodell. Därför är det viktigt att hitta en nordisk kostnadsstruktur som är bra, samtidigt som vi levererar kvalitet. Det förutsätter en nordisk konsolidering. Vi måste hela tiden jobba för att vara en transparant marknad. Om vi långsiktigt arbetar för det, tror jag vi kan öka finanssektorns storlek.

– Vi är inte där om några år, men vi kan långsiktigt verka för det. EU:s nya konkurrensregler Mifid öppnar upp för nya verksamheter och det blir det ännu viktigare att aktivt verka för en professionell marknad. Det vilar på många, såväl politiker som aktörer på finansmarknaden. Politikernas uppgift blir exempelvis att säkerställa att regelverket är effektivt och agera på utbildningssidan.

Undersökningen från GCFI visar att Stockholm, Köpenhamn och Oslo ligger efter varandra och rapporten konstaterar att de skandinaviska städerna konkurrerar med varandra. Men det är inget Den Danske Banks vd Peter Straarup oroar sig för.

– Jag tror inte att det kommer bli något riktigt slag om var det finansiella centret i Norden ska ligga. Både Stockholm och Köpenhamn är viktiga städer för näringslivet. På sätt och vis har starka städer som London och New York minskat behovet av andra finansiella center. Det finns ingen chans att Stockholm skulle slå några av de städerna. Däremot har Stockholm förutsättningar att bli en finansiell “hub”, Sverige har många stora och viktiga bolag och det finns en naturlig efterfrågan på finansiella tjänster, säger han.

Förklaringarna till att Sverige trots vissa fördelar hamnar långt ner på

GCFI:s rankning är flera. Den mäter fem huvudfaktorer: människor, företagarvänlighet, tillgång till marknaden, infrastruktur och generell konkurrenskraft. Inte på något område hamnar Sverige bland de tio främsta. Specifikt dåligt hamnar Sverige på området skatter, där företagens totala skattesats ligger högt och där inkomstskatterna ligger i den absoluta toppen.

När det gäller de höga svenska skattesatserna är det en konsekvens av politiska beslut. Men internationella exempel visar att förmånliga skattesystem är viktigt för att få fart på finansindustrin.

Luxemburgs finansiella sektor har uppvisat en enastående utveckling de senaste 30 åren. Landet har gått från att vara beroende av sin stålindustri till att i dag vara tätt rankat som finansiellt centrum i Eropa. Sektorn sysselsätter 20 000 personer, motsvarande tio procent av arbetskraften och står för en femtedel av landets BNP, enligt Encyclopedia of the Nations.

Bakom denna utvecklingen ligger framför allt den nollprocentiga kupongskatten som fungerat som en magnet för det internationella kapitalet. Luxemburgs sekretesslagar har också bidragit till explosionen.

Irland är ett annat exempel där sänkta skatter har varit en viktig orsak till att landets finansindustri har vuxit. I Irland ökade antalet anställda i den finansiella sektorn från 2 700 till 17 610 mellan 1996 och 2005. Irland har framför allt lyckats locka till sig det internationella fondkapitalet.

Den globala hedgefondindustrin har vuxit dramatiskt de senaste åren och marknaden uppskattas för ett år sedan till 1 000 miljarder dollar. Irländska företag hade då tillförskansat sig en tredjedel av den marknaden, enligt Finance Dublin, en webbsida med finansiell information, som den irländska staten står bakom. Välutbildad arbetskraft, noll procent skatt på patentinkomster, relativt låg kapitalvinstbeskattning (20 procent) och låg bolagsskatt, 12, 5 procent, näst lägst inom EU, är några förklaringar bakom tillväxten och utländska investerares intresse för Irland, enligt svenska Exportrådet.

Även Storbritanniens finanssektor har gynnats av ett bra skattesystem, för att inte tala om kanalöarna Jersey och Guernsey.

Men att göra sig förhoppningar om kraftigt sänkta skatter för att stärka finansplats Stockholm är ingen idé. Sverige har varken trovärdigheten eller ambitionen. Något som bekräftades av Mats Odells tal på finansmarknadsdagen den 7 februari i år.

“Tro nu inte att vi har siktet inställt på att skapa skatteförhållanden här som liknar de i exempelvis Engelska Kanalen. Stockholm blir aldrig en kanalö. Vår stad kan inte heller i framtiden räkna med att bli särskilt gynnad i förhållande till sina utländska motsvarigheter. Det jag förespeglar er är bättre förhållanden men inte att den svenska finanssektorn skall få ett lågskatteförsprång. Vi kan jämna ut spelplanen genom en förändring av de skatter som slår allra hårdast”, sa han då.

Om det inte är skatter som ska sänkas, vad kan och bör då göras för att förbättra för den svenska finansmarknaden?

Mats Odell pekar på vikten av att inte i onödan skapa tunga regleringar för sektorn. Han öppnar också för att åtminstone justera några skatter. Han vill till exempel sänka inkomstskatterna, ta bort värnskatten och reformera insättningsgarantiavgiften. Förmögenhetsskatten är redan avskaffad.

Det är få som tror att det räcker för att skapa en stark finansplats. Ska man dramatiskt öka sektorns storlek behövs extraordinära insatser av något slag.

De tre viktigaste kriterierna för att skapa en framgångsrik finansplats är enligt en attitydundersökning gjord av Prospera på uppdrag av Handelskammaren.

1. Förmågan att attrahera kvalificerad personal.

2. Hög etik och moral.

3. Ett konkurrenskraftigt regelverk.

Det är samma faktorer i topp som när städer som London och New York gjort liknande undersökningar.

Helhetsintrycket av Finansplats Stockholm är 3,6 på en femgradig skala, vilket får ses som godkänt. Ett problem för Stockholm är dock att staden överträffar kraven på faktorer som är de minst prioriterade och får låga betyg på de kriterier som är viktiga.

Betyget för förmågan att attrahera kompetent personal ligger exempelvis under medel. “Det är svårt för lokala firmor att tävla med de internationella om den kompetenta personalen. Det höga skatteläget gör att det lönar sig att arbeta utomlands”, säger en röst.

Och flera är de som talar om att kompetensen flyr Sverige.

– Risken är att den debatt om private equity-bolagens höga löner som varit, skrämmer bort spelarna från Sverige, säger en finansman.

Andra menar att EQT och dess gelikar inte kan klassas som svenska.

– Jag vet inte om det är en svordom eller heligt ord att säga private equity i dag, men det handlar inte om var personalen har sitt säte utan var bolaget och de anställda betalar skatt. EQT är inte en svensk bolagsstruktur, säger Patrik Enblad, vd på HQ.

Samma situation gäller för många av de hedgefonder som har kontor i Stockholm och förvaltas av svenskar. Varken avkastning eller bonus beskattas i Sverige. Det innebär att två av de sektorer där Stockholm på senare år visat framfötterna visserligen sysselsätter folk, men skatteintäkterna tillfaller andra länder.

När det gäller etik och moral ligger Sverige förhållandevis högt, men regelverken och myndigheterna får kritik. “Bedrövligt regelverk, ett enda lappverk, jämför med det som styr i London” är en kommentar.

Andra pekar helt enkelt på attityden hos svenska myndigheter. De berättar att finansiella tigrar som Luxemburg och Irland bemöter en som en kung när man kommer ner och vill öppna kontor.

Det är också många som frågar sig hur sugen Mats Odell och regeringen är på att agera konkret och kraftfullt för Stockholm som finansplats. Egentligen.

– Min gissning är att någon person har övertygat Mats Odell om att idén är bra. Han har sannolikt inte någon klar uppfattning. Han vill kanske inte åstadkomma något mer än att visa politisk handlingskraft, säger förre börschefen Bengt Rydén.

Spelarna på finansmarknaden håller med. Enligt den ovan nämnda Prosperaundersökningen nämns som en mycket tydlig svaghet politikernas inställning till finansbranschen. “De tilldelas betyget 2,6, vilket är klart under gränsen för godkänt” skriver Prospera.

– När det väl kommer till kritan, kommer politikerna aldrig att stå upp för den finansiella industrin och dess höga löner. I kampen mellan kapitalet och Jante vinner alltid Jante, säger en finansman till Affärsvärlden.

Ett hopp för Sverige skulle kunna stå till Östeuropa. Enligt en artikel i Dagens Industri för ett par veckor sedan är det ryska intresset för Stockholmsbörsen stort, men tidningen nämner inga bolag som är på väg hit.

Argumentet – i teorin – skulle vara att det är billigare än i London och att medelstora bolag blir mer synliga. Men risken är att Europas nya konkurrensregler Mifid, som träder i kraft i november i år, utraderar de fördelarna. Syftet med regelverket är att öka konkurrensen gentemot de nationella börserna och det står nu var och en fritt att starta börser, eller så kallade MTF:er (Multilateral Trading Facility). Flera internationella storspelare har redan uttalat sina planer. Därmed utarmas ländernas inhemska börser.

– Mifid gör att börstanken marginaliseras. Det känns som projektet Finansplats Stockholm, som kretsar mycket kring just Stockholmsbörsen, är föråldrat innan det påbörjats, säger Patrik Enblad på HQ.

– Jag tycker att det är en god intention att se över hur Stockolm som finansplats ska se ut. Men jag tror att Mifid kommer att bli en revolution för hur handeln kommer att ske på finansmarknaden och då kommer börserna att marginaliseras.

– Vi lever i en global värld. De som handlar hos HQ ser ingen skillnad på en tysk, svensk eller norsk aktie. Det är samma dubbelklick i samma system. För oss har börsen en underordnad betydelse. Det är avkastningen som styr. Vi köper där det är bäst likviditet, säger Patrik Enblad.