Finanskrisen – bra för fp?

Regeringens hopp står till den finansiella krisen. Så kan man faktiskt sammanfatta folkpartiledaren Jan Björklunds strategi fram till nästa val.

Men även om tilltron till alliansregeringen skulle öka i dessa oroliga tider så behöver det inte gynna just folkpartiet. Det medger Björklund.

Utbildningsministern leder ett sargat fp som i helgen höll partiråd. En vecka tidigare hade riksdagsgruppen åkt till Bryssel för att rensa luften efter de hårda motsättningarna om FRA-lagen.

Avvägningen mellan en riksdagsmans frihet att rösta efter eget huvud och inflytande som del i ett kollektiv är alltid delikat. Parlamentarismen bygger ju på att regeringen har majoritet och då måste regeringsunderlaget hålla ihop. Har riksdagsgruppen fattat beslut måste alla i normalfallet svälja förtreten och rätta in sig i ledet. Den som absolut inte kan gå emot sin övertygelse måste åtminstone berätta att han eller hon tänker gå emot partilinjen i omröstningen.

De grundprinciperna bröt Camilla Lindberg emot när hon röstade nej till FRA-lagen före sommaren. Folkpartiets gruppledare Johan Pehrson säger att hennes nejröst kom som en total överraskning.

Kaoset blev sedan totalt när en rad fp-ledamöter deklarerade att de skulle rösta ner FRA-lagen i nästa omgång. Anarkin retade inte bara partiledningen utan även en rad riksdagsmän som lojalt ställt sig bakom partilinjen.

Och även om alliansens nya FRA-uppgörelse, som tvingades fram av revoltörerna, gjutit olja på vågorna var stämningen spänd inför diskussionen i Bryssel söndagen den 28 september.

– Hade det inte slutat i enighet så hade det blivit mycket värre, erkände Jan Björklund när vi pratade om uppgörelsen i Bryssel i en paus på partirådet.

Nu blev det alltså inte så hett som det kunde ha blivit. Till det bidrog också att flera av FRA-motståndarna, inklusive Camilla Lindberg, uteblev.

Den nyvunna enigheten fick också till följd att FRA-debatten uteblev helt på partirådet. Hela integritetsprogrammet antogs i ett nafs och det blev massor med talartid över, något som är helt unikt i folkpartisammanhang.

Efter världens längsta kaffepaus ägnade sig ombuden i stället åt att argumentera för och emot slöjförbud i skolan. Partiledningen förlorade och slöjförbudet ska inte utredas.

Den frågan kan alltså inte bli en valvinnare i nästa valrörelse, likt språktestet 2002. Däremot kanske Jan Björklund kan skära pipor i vassen på att alla elever ska vara med i all undervisning. Dispenser ska inte kunna ges av religlösa skäl.

Annars sätter folkpartiledaren alltså sitt hopp till den ekonomiska krisen. Ett bärande tema i hans tal inför partirådet var att det är i svåra tider som regeringsalternativen prövas. Mot alliansregeringens “stabilitet och trygghet” står, enligt Björklund, “en opposition som mobbar varandra och vars politik skulle leda till ekonomiskt kaos”.

Nu är det väl inte just folkpartiet som man brukar förknippa med en lyckad ekonomisk politik. Då får man gå tillbaka till Bertil Ohlins dagar och han var ju i ständig opposition. Ministrar i finansdepartementet som Anne Wibble, Ingemar Mundebo och Rolf Wirtén har gått till historien som ganska misslyckade. För att inte tala om hur svårt Karin Pilsäter i opposition hade att förklara och få fp:s ekonomiska motioner att gå ihop.

Om nu regeringens räddning är den finansiella krisen så kommer det väl snarare att gynna moderaterna? Den ekonomiska politiken anges främst av Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.

Men det bekymrar inte Jan Björklund som misslyckats att höja fp:s opinionssiffror som partiledare:

– Att regeringen blir återvald måste väl ändå vara överordnat.