Finanser under den röda fanan

Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven har knappt hunnit inleda regeringsförhandlingarna, men en post i regeringen är i princip redan tillsatt. Magdalena Andersson blir Sveriges nya finansminister om Löfven får bestämma. Det har stått klart sedan våren 2012, då en nytillträdd Stefan Löfven utsåg henne till partiets ekonomisk-politiska talesperson.

Posten som finansminister blir en grannlaga uppgift. För att lyckas måste finansministern anpassa sig till det ekonomiska läget och lägga ideologin åt sidan. Ansvaret vilar ännu tyngre än normalt, eftersom Riksbanken i princip har uttömt sina möjligheter att ge rejäla stimulansinjektioner då reporäntan redan är så låg, 0,25 procent. Samtidigt opererar Sveriges ekonomi långt under sin kapacitet och behöver hjälp.

Ekonomin borde drivas av industrins investeringar, men i stället är det i dagsläget konsumtionen som får hjulen att snurra. En finansminister som knäcker ryggen på konsumtionen genom höjda skatter, minskade ränteavdrag eller hårda amorteringskrav riskerar alltså att få en kris i knäet.

– Det effektivaste är att ge hushållen mer pengar i fickan, säger Pär Magnusson, chefsanalytiker för Skandinavien på Royal Bank of Scotland i Stockholm.

Magdalena Andersson måste via en expansiv finanspolitik behandla hushållen med silkesvantar samtidigt som hon försöker få fart på ekonomins andra hjul genom till exempel infrastrukturinvesteringar. Att höja skatten för låginkomsttagare är uteslutet eftersom de främst använder pengarna till konsumtion, men det skulle gå att höja skatten för dem som tjänar mycket eftersom de även använder sina löner till att spara.

Här sammanfaller verkligheten med vänsterblockets ideologi. Men oavsett vad Socialdemokraternas koalitionspartners tycker skulle det vara svårt för finansministern att höja bolagsskatter och arbetsgivaravgifter, dels eftersom Sverige är en del av en global ekonomi och dels eftersom varje regering vill få ner arbetslösheten.

– Det vore livsfarligt att komma med pålagor som gör det ännu svårare för det privata näringslivet att investera i maskiner, anläggningar och nya arbeten, eller påverka efterfrågan så att den så minskar, säger Olof Manner, chef för makroanalys på Swedbank.

Samtidigt som en ny finansminister är piskad att hälla in statliga pengar i systemet är risken att myntklirret kan blåsa upp bostadsbubblan i storstäderna ytterligare. Om den ballongen spricker kan Sverige kastas in i en ekonomisk kris.

Avgående finansminister Anders Borg förklarade nyligen för Affärsvärlden hur han tyckte att Sverige skulle få upp inflationen utan att bostadsbubblan brister. Enligt Borg är det bästa sättet att möta den dubbla utmaningen reformer för mindre byggkrångel, utbyggd kollektivtrafik och förbättrad infrastruktur så att Sverige kan fortsätta växa utan flaskhalsar, kostnadstryck och dyrare bostäder.

En sådan politik kan säkert Socialdemokraterna nicka gillande åt. Men Miljöpartiet vill inte bygga ut motorvägar, till exempel Förbifart Stockholm.

Både Anders Borg och Magdalena Andersson har förslag som ligger nära det som enligt ekonomisk logik behöver göras. En koalition mellan Moderaterna och Socialdemokraterna skulle dessutom skapa en majoritetsregering som effektivt skulle stänga Sverigedemokraterna ute.

Men så var det ideologin. Här är Borg och Anderssons partier varandras ärkefiender. Moderaterna utgår från individens frihet, Socialdemokraterna från att staten ska se till att människor får det de behöver. Att ett parti skulle frångå sin ideologi i vissa finanspolitiska frågor är inte svårt att se. Men att två partier skulle frångå sin ideologi för att samarbeta om allt mellan himmel och jord är betydligt vanskligare att föreställa sig – även om det kanske skulle vara bra för Sverige.