Finanselitens nya trollkonst

Edward Lampert drog i gång sin hedgefondfirma ESL Investments 1988, och framgången har varit makalös. Sedan start har fonden givit en avkastning på i genomsnitt 29 procent per år, och 2004 blev Edward Lampert den förste amerikanske förvaltaren att nå en årsinkomst på 1 miljard dollar. Enligt tidningen Forbes är 44-åringen Edward Lampert i dag god för ungefär 4,5 miljarder dollar, eller drygt 20 miljarder kronor.

Vem som helst kan förstås inte stoppa in sina pengar i Edward Lamperts hedgefond. För det första måste man ha en inbjudan. För det andra måste man investera minst 20 miljoner dollar, motsvarande 140 miljoner kronor, och för det tredje får man inte lösa in sina andelar förrän efter tidigast fem år.

Men sedan några år finns det ett annat, mycket mera tillgängligt, sätt att ta del av Edward Lamperts genialitet: att köpa aktier i Nasdaq-noterade Sears Holdings. 2002 såg nämligen Edward Lampert hur marknaden hade underskattat värdet på fastigheterna i konkurshotade Sears, och köpte snabbt majoriteten av aktierna.

Varuhuskedjan kom snabbt på fötter igen, och 2004 slogs bolaget i en hyllad affär samman med konkurrenten Kmart. Det nya företaget, Sears Holdings, är USA:s tredje största detaljhandelskoncern och har Edward Lampert som styrelseordförande och storägare. Sedan april 2003 har Sears-aktien stigit från 15 dollar till 190 dollar.

Edward Lamperts vändning av Sears, med en rad aktieägarvänliga finansiella manövrar, har fått hans fans att dra paralleller till Berkshire Hathaway, textilföretaget som Warren Buffett tog över i början av 1960-talet och förvandlade till tidernas mest framgångsrika förvaltningsbolag.

Det senaste finansakrobatiska upplägget, som fått tidningen Business Week att tala om “alkemi på Sears”, ser ut så här: Sears har tagit sina tre starkaste och mest värdefulla varumärken och lagt dem i ett separat bolag med namnet KCD (efter Kenmore (vitvaror), Craftsman (verktyg) och Diehard (bilbatterier).

Därefter får Sears betala KCD royalty för användning av varumärkena, samtidigt som KCD har kunnat ställa ut obligationer till ett värde av 1,8 miljarder dollar med varumärkena som säkerhet. Royaltyintäkterna används till att betala räntan på obligationerna, som har sålts till Sears helägda försäkringsbolag.

Eftersom Sears Holdings kontrollerar alla delar i upplägget så rör det sig än så länge om ett nollsummespel. Detta skulle dock förändras om obligationerna såldes till en extern part. I så fall skulle Sears kunna frigöra 1,8 miljarder dollar. Därutöver skulle KCD kunna licensiera ut varumärkena till andra aktörer än Sears, och därmed öka royaltyintäkterna.

Det nya med Sears upplägg är att man har skapat helt nya royaltyintäkter. Hittills har värdepapperiseringar gjorts på existerande flöden, men Sears har i stället tagit fram ett helt nytt flöde för att kunna ställa ut obligationerna.

Enligt bedömare som Business Week talat med har Sears därmed skapat ett helt nytt sätt att se på företags balansräkningar, och öppnat för frigörandet av biljoner dollar. Vissa gör jämförelser med 1980-talets finansrevolution som gick under namnet junk bonds, skräpobligationer.

– Det här är ett nytt upplägg inom ett extremt spännande område, och vi kommer att få se mer av det framöver, säger också André Andersson, expert på finansrätt på advokatbyrån Mannheimer Swartling, till Affärsvärlden.

André Andersson påpekar dock att varumärken till skillnad från exempelvis fastigheter och bolånekrediter är en mycket mer tvivelaktig säkerhet, och att värdet på varumärkena och dess obligationer blir osäkert ifall Sears skulle gå i konkurs.

Dessutom är det svårt att sätta ett värde på varumärken, påpekar André Andersson. Vanligtvis kan man bedöma värdet av de tillgångar som finns i värdepapperiseringen utifrån det kassaflöde som det genererar. Det kan man förmodligen inte göra här eftersom royaltyavtalet är mellan två närstående parter och royaltyn därför sannolikt är satt utifrån finansieringsbehovet snarare än varumärkenas marknadsvärde.

– En annan baksida av myntet är att Sears tidigare långivare helt plötsligt har fått en sämre kredit. De lånar ju ut pengar till ett företag som inte längre besitter värdet av sina varumärken, säger André Andersson.

_____________________________________

Värdepapperisering

Försäljning av tillgångar till ett bolag vars enda syfte är att äga dessa tillgångar. För att finansiera köpet av tillgångarna ger bolaget ut obligationer. Vanliga tillgångar är fastighetskrediter, kundfordringar, exportkrediter och fastigheter. Säljaren får loss pengar från tidigare bundna tillgångar och minskar det egna kapitalet, vilket ger en lägre finansieringskostnad.