Fem punkter om Riksbankens protokoll – billigare bolån och duvan Thedéen

1. Fed viktigare än ECB?

Frankfurt är närmre – men USA är större. Så även i ledamöternas medvetande. I protokollet från mötet förra veckan nämns ECB tre gånger, medan Federal Reserve förekommer hela nio gånger. Att Powell är Sveriges viktigaste centralbankschef är ingen nyhet för oss som bevakar börsen där orden vägs på guldvåg, och marknaderna kan få jojo-rörelser under en och samma presskonferens. Det är som förste vice riksbankschef, Anna Breman, uttrycker det:

“Inte minst förändringar i förväntningar på Federal Reserve påverkar Sverige genom marknadsräntor och växelkursen.”

2. Vi var inte särskilt nära en “dubbelsänkning” – eller?

Flera ekonomer, fackpampar och riskkapitalister hade hittat varandra i en oväntad allians när de inför mötet red ut i samlat trupp och mer eller mindre krävde en så kallad dubbelsänkning. Det vill säga en sänkning med 0,5%-enheter jämfört med det förväntade 0,25.

Trycket utifrån har letat sig in i direktionens mötesrum. Fyra av de fem ledamöter höll resonemang om för- och nackdelar med en större sänkning.

“Varför inte sänka 0,5 eller 0,75%-enheter nu om vi ändå planerar flera räntesänkningar under kommande månader?” frågade sig Anna Breman retoriskt.

Vice riksbankschef Anna Seim drog det ännu längre: “varför inte sänka räntan med exempelvis 0,75 eller 1,0 procentenheter idag?”.

En dålig idé verkade konsensus vara. Dels på grund av osäkerheten hur det skulle utvecklas framåt, och ett förhastat beslut skulle kunna ge en “ryckighet”, som till exempel Anna Seim flaggade för.

Ytterligare ett argument som flera lyfter fram är att de faktiskt jobbar hårdare nu, med fler möten än de tillexempel hade 2022. Nuförtiden har de åtta möten inplanerade i sin kalender per år istället för fem.

Detta “minskar behovet av att göra sänkningar i större steg”, som Breman uttrycker det. Hon erkänner dock att hon “övervägt en sänkning om 0,50 %-enheter” inför mötet.

Ett annat argument är att faktiskt en guidning om en sänkning faktiskt nästan är lika bra som en äkta sänkning. Så här resonerade vice riksbankschef Per Jansson:

“Skillnaden mellan att nu sänka styrräntan med 0,5%-enheter eller att stanna vid 0,25-enheter kombinerat med en kommunikation om en lägre räntebana under resten av året är inte särskilt stor.”

3. Erik Thedéen den största duvan

Slående överens verkar direktionen vara kring att flera sänkningar ligger i korten. “2 eller 3” under hösten. Tydligaste av dem alla? Riksbankschefen Erik Thedéen. Han är den som lutar kraftigast åt tre sänkningar i höst.

“Jag ser det själv som mest troligt att vi under resten av året kommer att kunna göra tre – snarare än två – hela räntesänkningar så att styrräntan efter decembermötet uppgår till 2,75%”, säger han mot slutet av sitt anförande.

4. Snart blir även de rörliga bolånen billigare

Mellan november och juni sjönk bolåneräntorna med 0,8% för de som bundit på två år, lyfte Thedéen fram. Att det är lite som att plocka russinen ur kakan, mer eller mindre erkände riksbankschefen dock direkt i nästa mening:

“Nu väljer ju många hushåll bostadslån med rörlig ränta, men även de räntorna har redan sjunkit en del”, menar Thedéen som själv har sitt bolån med rörlig ränta.

Han tror även att lättnaden kommer den stora massan till gagn snart:

“Vi har goda skäl att vänta oss att (de rörliga boräntorna) ska fortsätta att sjunka.”

5. Orosmolnen: Turbulensen, snålheten, lönerna

Att leta faror som ledamot i direktionen kräver en 360-graders perspektiv. Överallt lurar de fallgropar som kan tvinga Brunkebergstorg att kasta räntebanan över bord och ändra kurs. Vi tar dem i ordning:

a) Volatiliteten på börserna. Det kraftiga Japan-utlösta fallet, som världens börser fick uppleva några dagar i augusti, “speglar en känslighet” i på marknaderna som uppenbart har räknat med ett “positivt ekonomiskt scenario”. Det påpekar vice riksbankschef Aino Bunge. Turbulensen kan vara ett “tecken på något mer fundamentalt som vi bör ha vaksamhet för”, stämmer Thedéen in.

b) Svensson håller i plånboken. “Svensk ekonomi har utvecklats något sämre än väntat och det är framför allt hushållens konsumtion som fortsätter att utvecklas svagt”, menar Breman. Något som räntesänkningarna förhoppningsvis ska rätta till.

c) Osäkerhet kring hur penningpolitiken egentligen funkar. När Seim argumenterar för en 0,25-sänkning tar hon bland annat stöd i att man faktiskt har dålig koll på hur det funkar. På centralbankspråk så heter det att det råder “en osäkerhet om styrkan och effektiviteten i den penningpolitiska transmissionen”. Ingen kan säga hur snabbt och effektivt räntesänkningar påverkar inflationen och sysselsättningen. Därför förespråkar hon en försiktig och “prövande ansats”.

d) Lönerna kan bli för låga – och för höga! I den kommande avtalsrörelsen önskar Jansson ett Guldlock och de tre björnarna-scenario. En “balanserad ekonomisk utveckling” kräver att lönerna utvecklas alldeles lagom. Han ser risker i att löneökningarna kan bli “både för låga och för höga”. Lite högre behövs för att få fart på konsumtionen. Men det får inte bli så högt så att företagen får för sig att börja höja priserna för mycket igen.

e) Blivit lite för lätt för företag att höja priser. Enda gången “bekymmer” dyker upp i protokollet är när Thedéen talar om hur han upplever att företagen “ändrat sin strategi och sina rutiner för hur de sätter sina priser”. Han ser en risk i att företagen snabbt höjer priserna även vid “mild uppgång”. “Här måste vi vara på vår vakt”, uppmanar han sina kollegor.

En väldigt specifik sak som dock inte oroar Breman: “Att (…) hotellpriser fortsatt är något höga utgör inte en betydande risk för inflationen”.

Läs mer: Räntechefen: Blir minst tre räntesänkningar i höst