Fem år av kapitalförstöring i Intentia

Före detta kursraketen Intentia har idag en aktiekurs på 89 kronor. Det är en bit ifrån toppnivåerna på drygt 300 kronor. Samtidigt har en av bolagets två starka män, tillika storägare, riskkapitalisten Kjell Spångberg, successivt börjat avveckla sitt engagemang i bolaget. Han har sålt aktier och hoppat av styrelsen.

Om han har tappat tron på bolaget, hamnat på kollisionskurs med sin gamle kompis, grundaren och VD:n Björn Algkvist, eller helt enkelt behöver pengar kan man bara gissa. Effekten blir i alla fall att Algkvist framstår som än starkare än tidigare.

Han sitter också i orubbat bo, trots att han inte deltog i den senaste nyemissionen som innebär en utspädning på 20 procent och fler utländska ägare i bolaget.

Grundaren Algkvist behåller sitt grepp om bolaget dels genom att mycket få A-aktier nyemitteras, dels genom att han sannolikt kan räkna med stöd i viktiga frågor av en annan dominerande ägare, bolagets vinstandelsstiftelse för personalen. I styrelsen för personalstiftelsen sitter en handfull trogna gamla Intentia-medarbetare och ordföranden är en av hans närmaste män, bolagsjuristen Hans Nedenius.

Men bolagets utveckling de senaste åren motiverar knappast hans starka ställning,som huvudägare och VD. Den enskilde aktieägaren kan naturligtvis ha gjort ett klipp, beroende på vid vilken tidpunkt aktierna köpts och sålts. Kursen hade sin storhetstid 1997-98 och gjorde ett ryck även 1999.

Men som helhet rör det sig om ren kapitalförstöring. Från slutet av 1996, strax efter bolaget notering, och fram till idag, har bolagets totala värde endast ökat från 1,8 miljarder till 2,2 miljarder. Värdet har ökat med 22 procent medan antalet aktier har ökat med 45 procent.

Genom nyemissioner under åren efter börsintroduktionen 1996 har bolaget fram till idag tagit in drygt två miljarder kronor i nytt kapital, vilket är lika mycket som marknaden nu värderar Intentia till.

Det betyder alltså att aktieägarna som deltagit i nyemissionerna inte har fått någon avkastning på sina pengar, börsen värderar bolaget till motsvarande den summa kontanter som skjutits till de sista åren – punkt slut. Med tanke på de medel som bolaget har tillförts efter introduktionen borde börsvärdet vara minst 3,5 miljarder om förtroendet funnits där.

Ett skäl till det bristande förtroendet är väl att informationen från bolagets sida ibland lämnat en del övrigt att önska. Senast vid vårens nyemission. Det gäller dels det faktum att bolaget i prospektet för nyemissionen underlät att informera om att den från och med i år tillämpar en ny redovisningspraxis, och vad den går ut på. Detta trots att ledningen naturligtvis vetat om och diskuterat frågan i många månader.

Det som händer med den nya redovisningsmetoden är att förlusten för förra året ökar med drygt 100 miljoner kronor till 396 miljoner. Rörelseresultatet hamnar på minus 290 miljoner istället för minus 137 miljoner. De siffror som investerarna satt och dribblade med inför sitt investeringsbeslut var alltså inte helt riktiga i sammanhanget.

En annan pikant detalj, fickpengar i sammanhanget men ändå anmärkningsvärt, är två tvister som bolaget valt att inte ta upp i årsredovisningen. De finns däremot upptagna, av nödtvång, i prospektet. Tvisterna rör huruvida Intentia har fullgjort sina skyldigheter gentemot kund och beloppet ligger på totalt tio miljoner kronor eller en miljon dollar.

Värderingen av Intentia har hela tiden drivits av en förväntan om mycket stark tillväxt, därför har tålamodet med den svaga resultatutvecklingen varit stort. Men för två år sedan bromsade tillväxten upp, först drabbades bolaget negativt av millennieskiftet, då försäljningen gick i stå. Därefter dröjde det innan försäljningen vände upp igen.

Tillväxtmålet uppgavs i samband med en nyemission 1998 till en försäljning på nio miljarder år 2003. Det innebär en genomsnittlig årlig tillväxt på 40 procent, snittet sedan 1998 har legat på 30 procent, över de senaste fem åren på 33 procent. Förra året var försäljningstillväxten elva procent och under första kvartalet i år sex procent.

Tillväxttoppen, hittills, nåddes 1997, då bolaget ökade försäljningen med 54 procent. Bolagets ledning säger nu att på grund av det olyckliga året 1999/2000 har tillväxtmålet skjutits fram i tiden med 18-24 månader. Men det står inte i prospektet för vårens nyemission.

Över huvudtaget står där inte mycket om tillväxt i exakta termer. Det enda som står, och det är under rubriken ”Riskfaktorer”, är att ”marknaden har under ett antal år visat en uppåtgående trend, samtidigt har påverkan av enskilda företeelser visat sig kunna vara kraftig, såsom till exempel millennieskiftet”.

För i år har Intentia utlovat operativ rörelsevinst, men det säger ingenting om vad som kommer att stå på nedersta raden i bokslutet. Intentia har en enorm bevisbörda gentemot aktieägarna. Det krävs mer än något enstaka bra kvartal för att övertyga framöver, de senaste åren har antalet aktieägare som skall dela på en framtida, hittills obefintlig, vinster ständigt ökat. En ytterligare utspädningseffekt på över 20 procent ligger i pipelinen i form av optionsavtal för anställda.

Frågan är om Björn Algkvist är rätt man att leverera. Han har redan missslyckats upprepade gånger. Men det är närmast omöjligt att peta honom. Tillsammans får Björn Algkvist och stiftelsen efter nyemissionen 34 procent av rösterna, vilket kräver en rejäl sammansvärjning av övriga ägare för att slå.