Fastnar i ideologin

Jag närmar mig Johan Norbergs nya bok om finanskrisen med försiktig nyfikenhet. Världen har ju nyss upplevt en krasch i det marknadssystem som han försvarar så innerligt i sina böcker. Skulle han nu ifrågasätta åtminstone en del av ideologin?

Den andra frågan var om han skulle lyckas beskriva finanskrisen tillräckligt konkret. Debattörer med hemvist i politiska sfärer brukar ofta fastna i en fluffig makronivå. Och i denna finanskris går det inte förklara makrohändelserna utan att förstå mikronivån.

Det sistnämnda blev en glad överraskning. Johan Norberg har gjort research. I boken redogör han för de företeelser som gav upphov till kollapsen. Initierat beskriver han härdarna: från finansföretagen Fannie Mae och Freddie Mac, Bear Stearns, Lehman till de dysfunktionella kreditvärderingsinstituten och CDO- och CDS-marknaden.

Problemet är slutsatserna. Jag hittar inte en stavelse av någon ideologisk självrannsakan. Tvärtom är hela boken, liksom på förhand, konstruerad för att bekräfta Norbergs syn på världen: felet är aldrig marknadens, det är staternas ingrepp som skapar krisen.

Att bostadsbubblan blåstes upp berodde, enligt Norberg, på dålig amerikansk penning- och finanspolitik. Att bankerna gick omkull berodde på myndigheternas kapitaltäckningsregler och att bankerna var tvungna att marknadsvärdera allting (!). Islands fall berodde på den brittiska regeringens frysning av banktillgångarna. Och så vidare.

Visst har staters och politikers agerande bidragit till att blåsa upp bubblan. Och visst har deras agerande delvis förstärkt effekterna av krisen. Men den skog Johan Norberg aldrig ser när han fastnar i sina statliga regelträd är att det som hände var en helt vanlig prisbubbla, men på världens största marknad – kreditmarknaden. Bubblan uppstod, som alla bubblor, därför att fria marknadsaktörer tappar greppet om skillnaden mellan pris och värde.

Att den kunde blåsas upp så stort utan att upptäckas berodde på att finansmarknaden hade sprungit ifrån myndigheterna och gjort stora delar av kreditmarknaden komplex och intransparent. De som skulle bevaka detta, kreditvärderingsinstituten, misslyckades då de främst försökte maximera sina vinster. Att kapitaltäckningen i bankerna visat sig vara så ofullständigt beror inte på några myndigheter, utan på att finansindustrin som särintresse vill ha det så. Men det skriver inte Norberg.

Nej, finansindustrin byggdes på idén om den fria marknadens effektivitet och den höll inte. Förre centralbankschefen Alan Greenspan sammanfattade det i Financial Times i fredags:

“All sofistikerad matematik och datortrollkonst vilade egentligen på en premiss: att det upplysta självintresset hos ägare och ledare till finansinstitutioner skulle få dem att hålla en tillräcklig buffert mot insolvens genom att aktivt övervaka deras företags kapital och riskpositioner. Denna hypotes verkade under generationer obestridlig men, under sommaren 2007, föll den igenom.”

_________________________________________________________

En perfekt storm

av Johan Norberg.

Förlag: Hydra.

Antal sidor: 237.

Pris: 105 kronor (Adlibris).