”Faran ligger i tillväxten”

Går det att kalla det Roséneffekten, det faktum att bussbolaget Nobinas aktie har tickat stadigt upp sedan den nya vd:n Magnus Rosén presenterade sin första egna kvartalsrapport? Magnus Rosén är tveksam. Han säger att det snarare handlar om att man inte nådde ut till analytiker med de kontraktsbyten som genomförts. En kommunikationsmiss som ledde till ett halvårslångt hack i den i övrigt uppåtgående börskurvan.

– Några kanske var skeptiska till den nya koncernchefen också, men jag tror inte det var den främsta förklaringen, säger Magnus Rosén.

De som var det har fått tänka om. Sedan i augusti har aktiekursen stigit med 50 procent. Överlag har Nobina trotsat skeptikerna sedan bolaget sattes på börsen sommaren 2015. Då var belackarna många. Nobina driver upphandlad busstrafik i ett 30-tal trafikområden på den nordiska marknaden. De flesta som kände till ­bolaget gjorde det antingen för att de läst om missnöjda busschaufförer eller för att de uppmärksammat Nobinas stora förluster.

Bolaget ägdes i många år av hedgefonder och långivare som bytt usla lån mot aktier. Efter flera år av förluster och dålig likviditet visade bolaget 2014 en svag vinst och positivt kassaflöde. Det fick ägarna att besluta om notering på börsen. Den svaga ­lön­samheten var inget aktiemarknaden gillade och aktörerna blev inte mer entusiastiska av att bolaget gjorde nyemission på 850 miljoner kronor där merparten av ­pengarna gick ­antingen till att betala av lån eller till att ersätta ledande befattnings­havare. År 2016 hade Magnus Roséns företrädare Ragnar Norbäck Sveriges näst högsta lön efter den danska rederiarvtagerskan Ane Mærsk ­Mc-Kinney, enligt taxeringen. Roger Norbäck tjänade då 48 miljoner ­kronor.

Sedan juni förra året är Magnus Rosén ny vd i Nobina. Nu är det hans uppgift att hitta en bra balans mellan lönsamma uppdrag och goda arbetsvillkor.

– Faran ligger i att man är för ambitiös vad gäller tillväxt, säger han.

– Då är risken att man blir oförsiktig med prissättningen. Vinner man ett anbud som inte är bra pressas lönsamheten under lång tid och det blir svårt att leverera kvalitet.

Att hålla igen på tillväxten ligger sällan i en börs-vd:s natur. Utmaningen, säger ­Rosén, är att hitta tillväxt utan att det kostar pengar.

– Det är inte givet hur man ska växa ett sånt här bolag eftersom kontrakten kostar i början. Vinner vi anbud kommer det att tynga lönsamheten lite grann initialt.

Fördelen är att bolaget i grunden är konjunkturokänsligt.

– Det kommer att finnas även om det blir krig och kanske där­efter också.

Uppdraget – att driva lokaltrafik effektivt – är inte fullt så hett som verksamheterna i Silicon Valleys hetaste startups. Huvudkontoret i Västra Skogen i Solna ändrar inte den bilden. Området är grått, kallt, trist. Inte heller receptionen på plan 6 bidrar till att liva upp en extern besökare. Inredningen påminner om en sliten 1970-talsbuss. Nobina handskas uppenbarligen varsamt med aktieägarnas pengar.

Men Magnus Rosén lyckas förmedla bilden av ett bolag med spännande affärsverksamhet, god tillväxtpotential och hyfsad lönsamhet.

Magnus Rosén är född och uppvuxen i Linköping. Att han skulle plugga vidare var givet, säger han. Likaså att det skulle bli ekonomi. Och redovisning och finansiering. Inte för att föräldrarna låg på, de saknade själva universitetsutbildning, men Linköping är en akademikerstad.

– Och med de kompisar jag hade var det självklart att jag skulle läsa vidare.

Allt var dock inte på förhand bestämt.

– Jag vet inte om det var givet att jag skulle bli chef. Eller börs-vd. Det händer när det händer.

Magnus Rosén fick eget ansvar tidigt i karriären och trivdes med det. Den viktigaste egenskapen hos en ledare är att kunna hantera relationerna till medmänniskor och underställda, anser han.

– Och så måste man tycka att det är kul att driva en helhet framåt.

Innan Magnus Rosén kom till Nobina var han vd för Ramirent, ett finländskt ­maskinuthyrningsföretag med svenska Nordstjernan som storägare. Där finns en koppling till Nobina. Nobinas ordförande Jan Sjöqvist är tidigare vd i NCC, där Nordstjernan är stor­ägare.

Åren på Ramirent krävde mycket. Magnus Rosén hade familjen kvar i Stockholm och det blev mycket resande. ­Efter åtta år bestämde han sig för att hoppa av. Tanken var att inleda en karriär som styrelseproffs. Han sitter i dag i styrelsen för Nordstjernan-bolagen Bonava och Llentab. Men innan han hann tänka tanken klart var han kontaktad av Nobina.

Vad var det då som lockade den 54-årige Linköpingsbon, som haft en lysande karriär i flera börsbolag, som arbetat nära en av det finländska näringslivets allra mest färgstarka personer, Kaj-Gustaf Bergh, och som haft en av det svenska näringslivets mäktigaste familjer, familjen Ax:son Johnson, som bollplank, att ta över ansvaret för att driva lokaltrafik?

– Jag tycker att anbudsmekanik är väldigt spännande, säger Magnus Rosén.

Enligt honom har Ramirent och Nobina flera likheter. Båda har garage och verkstäder. Den stora skillnaden finns på kund­sidan. Ramirent har hundratusentals kunder, Nobina rör sig med något 100-tal upphandlingspartner.

– Jag har gått från ”business to business” till ”business to landsting”, säger Magnus Rosén.

En annan skillnad är konkurrensbilden. Ramirent har ett stort antal konkurrenter, Nobinas marknad domineras av en handfull större aktörer där flera har en statlig ägarbild.

Nobina finns i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Busskontrakten ligger i genomsnitt på åtta år. Att finna eller förlora ett kontrakt får därmed långsiktig effekt på resultatet.

– Har man inte vunnit får man ta konsekvenserna för det och det påverkar under lång tid. Då får man inte vara där på åtta år.

Ligger man nära ett vinnande anbud är det frustrerande att förlora, säger Magnus Rosén. Men många gånger går affären inte att räkna hem på de nivåer som konkurrenterna bjudit. Då är det bättre att låta bli.

För de allra flesta är söndagsmornar klockan 5 en tid för vila. För bussbolaget Nobina är det några gånger om året en av dygnets mest hektiska tidpunkter. Då står nya bussar och chaufförer redo att för första gången ta sig an en kommuns busslinjer. 18 till 24 månaders förberedelser ska testas i verklig­heten. Och det finns inte mycket överseende för misslyckande.

– Att sätta en organisation före trafikstart är något vi kan. Men det tar alltid lite tid att bli van vid nya områden och innan man lär sig hur de kan effektiviseras.

Migreringen, som Nobinas vd kallar det, tar cirka 12 till 24 månader.

– Sedan börjar avtalen sitta på ett bättre sätt. Lönsamheten är bäst under den sista tredjedelen av ett kontrakt.

Nobinas ledningscentraler, CTL, spelar en avgörande roll för att allting ska rulla på smidigt. Till den rapporteras alla eventuella störningar. Trafikstockningar, väg­arbeten och omläggningar. En och annan talar i telefon när Affärsvärlden är där.

– Nu är det lugnt, säger Nobinas kommunikationschef David Erixon. Under rusningstrafik, vid 6–7-tiden på morgonen är det ett helt annat drag.

Den upphandlade busstrafiken står i dag för 97 procent av Nobinas intäkter. Att få upp lönsamheten och kundnöjdheten i den verksamheten handlar både om att skapa effektvitet och driva utveckling. Ett led i det är att driva självkörande bussar. I dagarna inleds det första försöket på allmän väg i Sverige. Under sex månader kommer självkörande bussar i Kista att kunna transportera passagerare från Victoria Tower till Kista Galleria.

Framöver vill Magnus Rosén bredda ­Nobinas affär. Redan i dag finns Swebus i koncernen. Dotterbolaget driver expressbussar i södra och mellersta Sverige och vverksamheten är helt riktad mot slutkunderna. Där­utöver bedriver Nobina en del ersättningstrafik eller ”buss-för-tåg”-trafik.

– Vi har avtal med flera aktörer om att hoppa in när tågen inte går och vi har blivit duktigare och duktigare på att hantera sådana avtal. Affären är marginell i förhållande till våra 9 miljarder kronor i omsättning, men strategin är att öka den.

Magnus Rosén öppnar också upp för att köpa tillväxt.

– Vi har inte gjort några förvärv i modern tid, inte på 15 år. Men nu räknar vi på bolag.

Magnus Rosén är ingen lismande typ. Inte den som dunkar grabbarna i ryggen och jamar med, berättar en person som arbetat nära honom i finländska Ramirent i flera år.

– Mer finsk, inget nonsens. Kanske inte jätteskojfrisk, mer allvarsam, men en person med integritet. Han behöver inte alltid vara överens med alla. Han står för sina åsikter, säger den forna kollegan.

Magnus Rosén instämmer i att han trivdes med det finländska sättet att jobba.

– Jag förstår det svenska, men jag tycker inte om när man har otydliga målsättningar. Jag vill veta vad som är bestämt. Däremot har jag svårt för hierarkier. Jag diskuterar gärna med medarbetare på alla nivåer.

Och trots ett mjukt sätt, framkommer snart att han inte drar sig för att sätta hårt mot hårt.

Är han rentav sträng?

– Jag tror att jag är tillmötesgående. Och jag ger folk fria tyglar. Jag blir sträng när saker och ting inte fungerar. Jag söker inte konflikt, men jag är heller inte konflikträdd, säger han.

Tydligheten och affärsmässigheten är förklaringen till att Magnus Rosén sitter där han sitter. Dåliga avtal tvingar Nobina att strama åt. Nobina har dock klarat sig väl undan debatten om vinster i välfärden, trots att verksamheten drivs på en offentligt upphandlad marknad.

– Så länge man sköter sig blir det ingen upphetsad diskussionen, säger Magnus ­Rosén.

Men en svag utveckling av resandet och brister i kvaliteten har fått landstingsrådet att reagera och göra om. Avtalen har gått från att vara rent produktionsbaserade till att bli mer funktionsbaserade, med kvalitetsparametrar och incitament för fler och nöjdare resenärer. I det förstnämnda fallet får man betalt för att utföra en tjänst alldeles oavsett hur många som reser med bussen. För Nobinas del har det inte spelat någon roll hur många passagerare man haft.

– När avtalen ställs om betyder det något för oss hur många som åker med bussen, med tydliga incitament för både oss och samhället.

De senaste åren har fokus även ökat på kvaliteten på de tjänster som utförs. I allt större utsträckning tas parametrar som hur man håller tidtabellen, om det är rent och snyggt och om bussarna drivs hållbart med i upphandlingarna. Med ökat fokus på kvalitet och komplexitet finns förutsättningar för Nobina att ta ut högre priser. I kombination med kunskap om kollektivtrafiken, själv­körande bussar och en breddad affär kan det på sikt bädda för bättre marginaler. En fråga som Affärsvärlden varit på tidigare är vilken effekt en ränteuppgång skulle få på leasingkostnaderna.

– Vi har gjort beräkningar och de visar att vi vid en ränteuppgång till och med blir överkompenserade för våra kostnader.

Utöver breddad affär och förbättrad lönsamhet ska Nobina också bli mer välkänt.

– I takt med att vi breddar vår affär kommer det att bli viktigare att få ut namnet.

Magnus Rosén

Född: 1962 i Linköping.

Utbildning: Civilekonom från Linköpings universitet. Master Handelshögskolan i Stockholm.

Familj: Hustru, två barn, en kille och en tjej, 20 och 18.

Fritid: Tennis, resa med familjen.

Karriär: Innan Magnus Rosén blev vd för Nobina var han vd och Koncernchef i Ramirent PLC, vd BE Group Sverige AB, vd Cramo Sverige och segmentsansvarig Cramo Skandinavien, servicemarknadschef BT Svenska och MD BT Hyrsystem.

Nobina

(Msek) Helår 3Q 17/18

Omsättning: 8 858 2 324

Rörelsresultatet: 494 213

Periodens resultat: 140 518

Största ägare

Swedbank Robur: 7,81%

Invesco: 6,51%

Danske Invest Fonder: 3,72%

Artemis: 2,77%

Tredje AP-fonden: 2,55%