Får vi bli din tangokavaljer?

Sedan 1998 har det varit mest elände i de latinamerikanska ekonomierna med den argentinska peso- och skuldkrisen som det mest kända exemplet på alla de ekonomiska problem som regionen haft under senare år. Och visst är skuldbördan i de flesta länder fortsatt tung att bära. Men nu tycks länderna stå mitt i en ny ekonomisk skördetid.

Under 2004 ökade exempelvis handeln med utlandet med drygt 14 procent i Latinamerika. Endast Kina kan konkurrera med den siffran, samtidigt som BNP-tillväxten i Latinamerika för fjolåret landade på 5,7 procent, den högsta tillväxten sedan 1980.

Bakom uppgången står dock inte bara en ökande export utan minst lika stor roll spelar ökande investeringar samt en kraftigt stigande privat konsumtion. Ännu en glädjande ekonomisk nyhet för regionen är att inflationen, som under 2003 var på hela 13,4 procent i de länder som ingår i det regionala handelssamarbetet Mercosur, sjönk till 5,7 procent 2004.

Men de grundläggande problemen i regionen kvarstår med hög arbetslöshet och gigantisk skuldbörda. Men även Internationella valutafonden (IMF) ser ljuspunkter när det gäller hanterandet av skuldbördan i den här konjunkturuppgången. Flera regeringar har faktiskt utnyttjat den ekonomiska ljusningen till att lätta lite på skuldbördan och inte fallit för frestelsen att toköka de offentliga utgifterna.

Extra hjälp till skuldlättnaden har man fått av den automatiska nedskrivningen av dollarskulden som skett i samband med att valutorna stärkts mot dollarn. För även om många av de latinamerikanska valutorna följer dollarns rörelser, så är de inte som tidigare fast knutna till den amerikanska valutan. En mer flexibel valutapolitik är delvis en följd av att flera latinamerikanska länder, bland annat Brasilien, Mexico och Peru, har infört penningpolitik av västerländskt snitt med oberoende central- banker och inflationsmål.

Förhoppningarna inför de kommande åren är försiktigt optimistiska. Visserligen har de flesta länderna passerat tillväxttoppen, men tillväxten väntas vara robust med en tillväxt på i snitt fyra procent under 2005 och 2006. Återhämtningens Argentina och råvarutunga Chile väntas parkera i tillväxttoppen. Centralbankernas räntepolitik ska förhoppningsvis också hålla inflationen under kontroll.

Riskerna för Latinamerikas ekonomier ligger främst i en allmän nedgång i världsekonomin eller en kraftig höjning av de internationella räntorna som åter skulle sätta fokus på det latinamerikanska skuldberget och tvinga upp räntorna ytterligare i dessa länder. Men för tillfället är det få inhemska faktorer som tycks kunna rubba den ekonomiska återhämtningen i regionen.

Och till slut en liten parentes som kanske inte ska tas för allvarligt. Inför fotbolls-VM 2002 gjorde vi en genomgång av hur det gick med ekonomin i de länder som bärgat guldet vid tidigare tillfällen. Genomgången visade att ett VM-guld (med undantag för England 1966) följdes av år med hög tillväxt.

Eftersom den ekonomiska tillväxten hos 2002 års mästare Brasilien nu tagit ordentlig fart så fortsätter det här sambandet att stärkas. Det gör i alla fall att undertecknad håller en extra liten tumme för Tyskland i VM på hemmaplan 2006.

Fotnot: I Mercosursamarbetet ingår Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Bolivia och Chile är associerade medlemmar.