Fakta: Kapitalförsäkringar

Kapitalförsäkringar är i teorin en form av försäkring, men i praktiken i första hand ett vanligt sparande.

En fondanknuten kapitalförsäkring är bunden i minst fem år, även om det är möjligt att köpa tillbaka försäkringen i förtid. Alternativt kan försäkringsbolaget sköta förvaltningen, som i en traditionell livförsäkring, men då är sparandet bundet i tio år.

Sparande i kapitalförsäkringar sker med beskattade pengar, därför är de även skattefria när de betalas ut. Men framförallt är det möjligheten att byta fonder utan skattekonsekvenser, som gjort kapitalförsäkringar till en storsäljare. Kapitalförsäkringar är inte föremål för reavinstbeskattning i vanlig bemärkelse.

Istället tas en schablonskatt ut varje år oavsett hur stor avkastningen är, i år 1,34 procent av sparkapitalet. Schablonskatten beräknas som 27 procent av den genomsnittliga statslåneräntan föregående år, som 1998 var 4,98 procent.

Kapitalförsäkringar är däremot föremål för förmögenhetsbeskattning.

Försäkringsbolagen tar mycket bra betalt (se tabellen i den tryckta tidningen, nummer 24/1999 sidan 55) för sina kapitalförsäkringar. Då dessa, trots namnet inte innehåller särskilt mycket till försäkringsmoment, och exempelvis efterlevandeskydd kostar extra, är det framförallt skattefördelarna som försäkringsbolagen tar betalt för.

Förutom förvaltningsavgiften, som går till fondbolaget för att sköta själva fonden, tar försäkringsbolaget ut flera olika avgifter. Dels en fast avgift (årlig) och en rörlig avgift (årlig) som andel av förmögenheten, dels en premieavgift på inbetalt belopp. Sammantaget blir det ofta dubbelt så dyrt som ett vanligt fondsparande, vilket dessvärre förtar en stor del av skattefördelarna.

Försäkringsbolagen förklarar ofta de höga försäkringsavgifterna med omfattande rådgivningsorganisationer, men det handlar i själva verket om omfattande säljorganisationer för att sälja denna för försäkringsbolagen mycket lukrativa produkt.

Om den förenklade reavinstskatten är det första stora försäljningsargumentet, är befrielsen från arvs- och gåvoskatt det andra. Kapitalförsäkringar ägs nämligen av försäkringstagaren, men kan vara avsedda för någon annan – förmånstagaren. Denne får med tio års mellanrum ta emot upp till sex basbelopp (218.400 kronor i år) skattefritt.

Fondförsäkringarär samlingsnamnet för pensions- och kapitalförsäkringar som är fondanknutna. Pensions- och kapitalförsäkringar skiljer sig i många avseenden, som beskattning och hur länge sparandet är bundet, och en slarvig användning av samlingsnamnet gör att det råder en stor begreppsförvirring. Inte minst i media, men även försäkringsbolagen har problem att skilja sina olika produkter.

I Affärsvärldens Sparindikator, liksom i detta temanummer, är det bundet pensionssparande i fonder som beskrivs under rubriken fondförsäkring, för att sparformen inte ska förväxlas med traditionella pensionsförsäkringar hos livbolagen. Kapitalförsäkringar finns inte med i Sparindikatorn.

En fondanknuten kapitalförsäkringinnebär att sparkapitalet placeras i aktie- och räntefonder, som kunden själv väljer. Under spartiden kan kunden byta fonder utan att reavinstbeskattas. Så långt fungerar kapitalförsäkringar precis som fondanknutna pensionsförsäkringar.

Premieinbetalningarna är inte avdragsgilla, utan det är skattade pengar som sparas. Därför är istället utbetalningarna skattefria. Däremot utgår en avkastningsskatt om 27 procent (15 procent för bundet pensionssparande) på en schablonberäknad avkastning. Schablonavkastningen antas vara den samma som föregående års genomsnittliga statslåneränta. Dessutom är som sagt kapitalförsäkringar föremål för förmögenhetsbeskattning.

Kapitalförsäkringar är inget bundet sparande. Kunden kan plocka ut pengarna när denne själv vill, men sparinstituten försöker ofta behålla kunderna med höga uttagsavgifter under de första åren.