Facket skjuter sig själva i foten

I dagens utgåva av Dagens Industri går det att läsa om kampen mellan det danska kabinfacket CAU och flygbolaget. Enligt artikeln kräver fackklubben ”värdighet och respekt” under de nuvarande förhandlingarna rörande lönesänkningar och effektiviseringar mellan SAS och dem, samt övriga 38 fackliga organisationer på SAS.

Fackföreningen verkar glömma bort att bolagets redovisade siffror under de senaste åren varit allt annat än lysande. Under de tre första kvartalen 2008 har rörelseresultatet före icke-återkommande poster varit negativt om 831 miljoner och bolaget har under åtskilliga år brottats med stora lönsamhetsproblem.

Erinrar mig en kommentar jag läste på för ungefär ett år sedan, då det var pilotstrejk. Reportern räknade då ut att SAS resultat under de senaste fem åren, ihopadderade, uppgått till ungefär en pilotlön.

Under 2006-2007 var det dock högkonjunktur, vilket aningen kan försvara att de anställda strejkade fastän bolaget hade stora lönsamhetsproblem redan då.

Men nu när det är finanskris, Sterling gått omkull och allt färre flyger vilket ytterligare spär på överetableringen bör anställda vara glada så länge de har sina jobb kvar. Därför bör de 39 fackföreningarna vara samarbetsvilliga i de nuvarande förhandlingarna.

Istället kräver CAU ”att det sker en seriös och märkbar ändring i SAS-ledningens attityd till Cabin Crew, dess problem och deras fackförening. Sker inte det kommer ytterligare förhandlingar att vara utan värde” och förtydligar för DI ”vad vi kräver är värdighet och respekt. Det är inget annat det handlar om”.

”Vi ska dock inte behöva acceptera att vår egen ledning i SAS inte förstår och respekterar våra medlemmars jobb som Cabin Crew. Vi behöver inte respektera att vi dagligen blir uthängda för att inte arbeta tillräckligt och för att ha för höga löner. Vi behöver inte acceptera att ledningen till andra fackgrupper, hänger ut oss som dem som ensamma bär ansvaret för SAS överlevnad.”

Men kabinpersonalen på bolaget håller inte med om den beskrivningen av verkligheten.

– De som driver på den här strejken förstör så mycket för alla. Vi andra får aldrig komma till tals. Vi älskar vårt jobb, tycker att det är kul och ser en framtid här på SAS, förklarade David Andrén, flygvärd på SAS för DN i maj 2007, i samband med en strejk.

– Jag har kompisar som jobbar på andra flygbolag eller på krogen, och det går inte att jämföra. Jag kan ha en egen fin lägenhet mitt i centrala Stockholm, en bostadsrätt. Och har sex veckors utbildning av SAS. Jag är jättetacksam för mitt jobb.

Enligt artikeln uppgick flygvärdens grundlön till 21 400 kronor i månaden, ovanpå det tillkom ett flygtillägg på cirka 1 500 kronor per månad. Vidare utbetalades traktamenten på mellan 6 000 – 10 000 kronor i månaden för flygningar inkluderandes övernattningar. Med andra ord kunde han inkassera dryga 30 000 i månaden som mest.

– Det är jättebra. Men det är ingen som förstår det. Och därför måste det komma ut, fortsatte han och förklarade att kompisar som flyger på andra bolag inte kommer i närheten av dessa avtal.

Med andra ord skjuter fackföreningarna på SAS sig själva i foten när de inte är samarbetsvilliga. För att SAS ska klara sig överlevande igenom finanskrisen och för att försöka behålla så många jobb som möjligt krävs samarbetsvilja och förståelse för att det krävs sänkta löner och ersättningar.

Klassikern är när SCA/Sundsvall Hamn lejde ut truckverksamheten på entreprenad till Proffice och halva arbetsstyrkan byttes ut (ett fall som för övrigt togs upp av AD den 11 juni i år). Samtliga tre fackliga representanter fanns med bland dem som inte fick förnyat förtroende. I detta fall hade truckverksamheten gått dåligt och facket hade varit ovilligt att förhandla om lösningar, varpå hälften förlorade jobbet (rättfallet tog upp hur till vida detta var övergång av verksamhet eller ej).

Mentaliteten – hellre ett jobb med ett par tusen mindre i lön än inget jobb alls – borde finnas hos fackföreningar. Det går inte att stirra sig blinda på nuvarande lönekuvert utan det gäller att inse att verkligheten kan förändras. I SAS fall bör man fråga sig om det är försvarbart att ha åtskilligt mer i lön än vad motsvarande arbetare på konkurrerande företag har. Det anser inte jag – i alla fall inte om man vill att företaget man arbetar på ska hålla sig vid liv – eller om man vill ha kvar sitt jobb.

nullnullnullnull