Extremkalkylen: Så skulle Investor kunna lämna börsen

1 Sälj småbolagen!

Detta har redan börjat i form av WM-data och kanske Scania som trots att de varit kärninvesteringar en längre tid varit relativt sett små, 1,6 miljarder kronor respektive 7 miljarder.
Gambro var aldrig något stort innehav för Investor, och där har Investor ju köpt upp sig i och med övertagandet. Men samtidigt ligger det utanför balansräkningen, och en försäljning av resten till EQT, eller något annat riskkapitalbolag, vore inte omöjligt. OMX är ett av de minsta innehaven, och det mesta tyder på att Investor skulle vilja göra sig av med bolaget. Köpare finns i form av LSE och kanske Nasdaq.

Även Rest-Lux omgärdas av uppköpsrykten. Frågan är om det i så fall inte blir något annat riskkapitalbolag än EQT som tar det. Astra Zeneca är ett stort innehav, i dagsläget värt dryga 20 miljarder kronor. Samtidigt har Investor successivt minskat sitt ägande – i fjol såldes aktier för 3,5 miljarder kronor – och bolagets andel av läkemedelsjätten är i dag bara runt 3 procent, varför posten kan säljas på marknaden.

2 Överför kapital till aktieägarna

I dag är Investors finansiella ställning extremt god, koncernen är redan före eventuella affärer obelånad. Bara efter en Scaniaaffär skulle kassan vara sprängfylld. Det stora problemet med extra aktieutdelningar för Investor, förutom skatteskälen, är att Wallenbergstiftelserna enligt lagen är tvungna att dela ut nästan all aktieutdelning till forskning. Därmed skulle sfärens kapital skingras nästan helt.

Affärsvärlden har tidigare refererat källor som sagt att Investor i stället skulle kunna genomföra stora aktieåterköp. Bolaget har också mandat för det, men har under sin historia aldrig gjort det, annat än för att täcka optionsprogram. Samtidigt ska Börje Ekholm ha uppgett för investerare att han inte vill göra några kontantöverföringar till aktieägarna.

I en intervju med Affärsvärlden före sommaren dementerade dock Börje Ekholm att det skulle finnas några omedelbara återköpsplaner.

– Men det är ju bara är en “quick fix”. Det skulle kanske hjälpa kortsiktigt, men det förstör ju också en del av vårt handlingsutrymme, sa han då men stängde inte dörren helt.

– Men man vet inte, när det inte finns alternativ så är det fullt möjligt att vi kommer att använda återköpsprogrammet.

Oavsett vilket borde stiftelserna kunna delta i ett återköp. Affärsvärlden har tidigare berättat om att det förmodligen skulle gå juridiskt. Ett annat alternativ är att stiftelserna inte deltar i återköpen, och därigenom ökar sitt ägande bakvägen. Åtgärden skulle kanske aktivera budplikt, men Wallenbergs har tagit sig ur regelknipor förr. Grovt uppskattat skulle upp emot 40 miljarder kronor kunna skiftas ut på det här sättet.

3 Dela ut och särnotera

mobiloperatören 3 och Nya investeringar. Private Equity-investeringarna värderades vid halvårsskiftet till 15,5 miljarder kronor. Drygt 9 miljarder av detta är investeringar i EQT:s fonder, resten olika former av mindre bolagsinvesteringar världen över inom det som tidigare kallades för Investor Growth Capital.

En möjlighet är att man särnoterar hela delen, som ett slags egen private equity-fond. Även detta halv-dementerade Börje Ekholm i Affärsvärldenintervjun från i juni.

En särskild företeelse i sammanhanget är mobiloperatören 3. Här har Investor investerat åtskilliga miljarder kronor, men efter stora förluster är det bokförda värdet strax under miljarden. Dock skulle en eventuell börsnotering kunna ge ett helt annat värde.

4 Fusionera banken

SEB har varit en uppköpskandidat på marknaden ända sedan den spruckna affären med Föreningssparbanken. Den bank som därefter har ansetts ha bäst passform är Nordea, som dock själv haft ambitionen att bli en partner till en större europeisk spelare. I en intervju i SvD häromveckan öppnade dock Lars G Nordström för en fusion med en nordisk spelare. Utspelet fick kurserna i Nordea – och SEB – att stiga.

Dessutom fick Annika Falkengren, innan hon tog SEB-jobbet, enligt flera medieuppgifter erbjudandet om att efterträda Nordström. Faktum kvarstår att Nordea saknar en tydlig tronarvinge, vilket skulle kunna vara en fin förhandlingseftergift till Wallenbergarna, då ju Nordea som en större bank får en större ägarandel vid en fusion.

5 Skifta ut eller lägg bud på den gamla portföljen

Rest-Investor, efter utförsäljningar, återköp och särnoteringar, är ett avsevärt mindre företag än dagens 115-miljarderskoncern. Värdena i dag på banken plus Ericsson, Atlas Copco, ABB och Husqvarna hamnar någonstans runt 70-80 miljarder kronor – lite mindre om Atlas Copco skulle göra någon större utskiftning.

Dessutom har stiftelserna, vid återköp, sannolikt ökat sitt ägande. För att slutligen plocka bort allt från börsen torde det enklaste vara ett bud. Men vilken enhet i Wallenbergsystemet ska lägga budet? Frågan är om Wallenbergstiftelserna får göra den typen av affär, troligen inte.

Kanske skulle stiftelserna sätta upp ett nytt enskilt holdingbolag, lägga in ett mindre eget kapital ihop med EQT, låna upp resten och sedan lägga ett bud. Det är här diskussionen om W-capitals öde blir så intressant. Där har ju redan stiftelserna ett ägarbolag med några hundra miljoner i kassan.