Exporten tappar fart

Den svenska exporttillväxten har i år dämpats kraftigt jämfört med fjolårets formidabla ökning. Bakom dämpningen står inte bara en generell försvagning av marknadstillväxten för svenska företag utan också ett tapp i för Sverige viktiga branscher som personbilsindustri och maskinindustri. Att skogsindustrin och läkemedelsindustrin inte förmår att få upp farten håller också tillbaka exportökningen.

Dessutom tappar den svenska industrin mark på den viktiga och snabbväxande asiatiska marknaden.

Därför är det kanske inte så konstigt att det kommer lite olika signaler kring läget i den svenska konjunkturen. Visserligen är de flesta överens om att den svenska konjunkturen utvecklas hyggligt. Men att drivkraften har flyttat från industrin till hushållen gör att flera bedömare är oroliga för vad som ska hända med svensk ekonomi på lite sikt.

Till exempel är branschföreningen Teknikföretagen, som organiserar de flesta av våra stora svenska exportföretag, betydligt mer pessimistisk i sina bedömningar av svensk ekonomi än de flesta andra bedömare.

Förra året växte den svenska exporten med cirka 10 procent. Främsta drivkraften bakom den höga tillväxten var rekordtillväxten i världsekonomin men också det faktum att telekomsektorn fick en formidabel revansch och att järn- och stålindustrin samt, något förvånande, oljesektorn hade stora framgångar när världen slukade råvaror i rekordtakt. Dessutom blev 2004 ett rekordår för såväl personbils- och lastbilsindustrin som för livsmedelsindustrin. Däremot halkade viktiga svenska branscher som skogsindustrin och läkemedelsindustrin efter.

I år har framgångarna för telekomsektorn, lastbilsindustrin och järnmalmsexporten fortsatt, även om man av naturliga skäl inte lyckas upprepa fjolårets höga tillväxttal. Däremot är Sveriges dagar som oljenation av allt att döma över, även om raffineringssektorn fortsätter att göra rekordvinster.

Mer oroande är ändå att personbilsexporten och maskinindustrin har tappat ordentlig fart och att skogsindustrin och läkemedelsindustrin har det fortsatt svårt att hävda sig. Det här är branscher som står för cirka 45 procent av den svenska exportvolymen.

Av den svenska exportindustrins stora satsningar på den snabbväxande asiatiska marknaden syns heller inga spår. Till Kina har den svenska exporten hittills i år minskat med 14 procent, till återhämtningens Japan med 13 procent och till Indien med hela 23 procent, mätt i värde. Samtidigt står exporten till USA och stampar. Det som trots allt håller uppe tillväxten är exportframgångar i våra nordiska grannländer samt Tyskland och en del östeuropeiska ekonomier.

Den hittillsvarande utvecklingen har fått de flesta bedömare att skruva ner prognoserna för den svenska exporten ordentligt. Av fjolårets glädjekalkyler, där exportutvecklingen i flera fall skrevs fram med tvåsiffriga procenttal, finns det inte mycket kvar. I dag ligger snittprognosen för den svenska exportökningen i år och nästa år någonstans i spannet 3-6 procents volymökning.

Frågan är om inte det också är en smula optimistiskt eftersom kalkylen bygger på att Ericsson fortsätter att ha mycket stora framgångar liksom att lastbilsindustrin inte växlar ner. Det finns dessutom oroande tecken på att exporten av personbilar är på väg att vika ner ordentligt. Hoppet står framför allt till en revansch för maskinindustrin och till att skogs- och läkemedelsindustrin äntligen ska få upp farten.

Däremot ska dagens utveckling inte pekas ut som någon sorts industrikris. Fortfarande ligger kapacitetsutnyttjandet i den svenska industrin mycket högt, sett i ett historiskt perspektiv. Dessutom skyddas exportsektorn av en fortsatt svag krona. Däremot bådar det inte särskilt gått på lång sikt att svensk industri tycks halka efter på viktiga tillväxtmarknader i framför allt Asien.