Experternas samstämmiga slutsats

KRÖNIKA. Nyligen deltog jag i ett seminarium fyllt av experter från företag, arbetsgivar- och fackliga organisationer samt myndigheter, inbjudna av regeringskansliet för att ge input till det som kallas Industrisam­talet. Den här gången handlade diskussionen om hur investeringar i Sverige ska främjas. Under en förmiddag fick vi möjlighet att ”brainstorma” och ge svar på frågorna: Varför investerar man i Sverige? Hur stärker vi arbetet för att få fler investeringar till Sverige?

Svaren vid de olika bordsdiskussionerna blev märkbart samstämmiga.

Ett svar som återkom var att svenska företag med hög produktivitet och högkvalificerad arbetskraft lockar till sig utländska investeringar.

Många faktorer spelar in för den som ska investera: förutsägbarhet och långsiktiga villkor, fungerande infrastruktur, leveranser och bostadsmarknad, skattepolitik som främjar investeringar och gott samarbete med myndigheter och arbetsmarknadens parter.

Men frågan om betydelsen av tillgång på kompetens överskuggade allt annat. Om vi hade varit med om samma typ av seminarium för tio år sedan hade vi nog inte haft denna översvämmande enighet.

Det hänger bland annat samman med att efterfrågan på nya tekniklösningar och innovationer har stigit. Många jobb försvinner till följd av automatisering. Nya skapas, men inom branscher som exempelvis utvecklar nya tekniska lösningar, programvaror och digital teknik.

Inom branscher som klassas till företagstjänster, där många nya innovationer och tjänster utvecklas, har antalet sysselsatta i Sverige ökat med nära 130 000 bara under de senaste tio åren. Det är i stor utsträckning investeringar i sådan typ av produktion som lockar utländskt kapital, och sådan produktion förutsätter tillgång på hög kompetens. Nu talar vi inte om behov av ett fåtal med spetskompetens, utan behov av tusentals högkvalificerade inom olika områden för denna kunskapsintensiva produktion. Företag inom ­sådan produktion söker numera närmast desperat efter den kompetens de behöver. Vi talar inte heller om att omskola lågutbildade till ingenjörer.

Under lång tid har fokus varit på att hitta lösningar för att skapa så kallade enklare jobb, medan föreställningen tyckts ha varit att brist på personal för den mer avancerade produktionen varit ett mindre problem. Men nu tar allt fler ton om att högkvalificerad arbetskraft blir allt viktigare för tillväxt och välstånd. Samtidigt växer vetskapen om att konkurrensen om högutbildad arbetskraft ökar globalt. OECD beskriver i sin nya rapport Skills Outlook 2017 hur världen trätt in i en ny fas av globalisering, med ökad fragmentering av produktionen i globala värdekedjor, även i form av högkvalificerad tjänsteproduktion.

Därför hoppade jag till då jag upptäckte att OECD kommit fram till att Sverige tillhör den fjärdedel OECD-länder som är sämst på att utveckla kompetens för att möta kommande utmaningar i samband med fortsatt globalisering av produktionen. Här behövs investeringar i utbildning av hög kvalitet på alla nivåer. Frågan är om experternas samstämmiga slutsats om vad som attraherar investeringar till Sverige kommer leda till en medveten strategi från regeringens sida för att i praktiken märkbart öka tillgången på den höga kompetens som detta förutsätter.

Lägst premie

Att Sverige har den lägsta utbildningspremien bland OECD-länderna, mätt som inkomstskillnaden mellan högskole- och gymnasieutbildade, motverkar säkert en ökning av tillgången på högkvalificerad arbetskraft. Förklaringen till att premien är så låg i Sverige är att löneökningarna försvinner med de höga marginalskatterna.