EXIT WALLENBERG?

Wallenbergkremlologerna har gått upp i limningen av uppgiften att Investor har förhandlat om att sälja lastvagnstillverkaren Scania. Även om Investor nu tackar nej till budet från tyska MAN på 88 milajrder kronor, är affären mer en fråga om när och till vilket pris än om att den faktiskt är på väg.

En Scaniaförsäljning skulle vara en enorm händelse. Men det stora är inte den enskilda affären, utan att det i så fall blir den fjärde stora strukturåtgärd som det annars ganska lågintensiva Investor genomför hittills i år.

Punkt läggs till punkt och den röda tråden blir allt klarare för varje affär – Investor håller på att lämna börsen. Efter Scaniauppgifterna diskuteras detta just nu frenetiskt på aktiemarknaden, och ingen verkar veta var slutpunkten är i Wallenbergs strategi eller hur fort processen ska gå. Men alla de mäklare, förvaltare och finansmän som Affärsvärlden talat med bekräftar bilden av att det är en enorm omarbetning av Investor och Wallenbergsfärens ägande som pågår.

***

STARTPUNKTEN

Exakt när den här processen började är svårt att säga, men ett centralt datum är 14 februari 2002. Från ett podium i källaren på Berns i Stockholm meddelade Investors förre vd Claes Dahlbäck att han återinträdde som ordförande i bolaget efter Percy Barnevik, som tvingats lämna efter bonusavslöjandena i ABB.

Trots att familjearvingen Marcus Wallenberg då hade varit vd sedan 1999, var det Percy Barnevik som utsetts till sfärens framtida industrielle ledare. Barneviks abdikation skapade ett vakuum både vad gäller strategi och makt som pressade fram sfärfadern Peter Wallenbergs söner Jacob och Peter jr till mer framskjutna positioner. Samtidigt handlade det just då mer om krishantering än offensiv strategi, med demontering av sfärens internetprojekt och nyemission i Ericsson.

Den yngre generationens avancemang bekräftades i november 2004 då Jacob Wallenberg tog över ordförandeklubban i Investor och Peter jr blev vice ordförande i den största av de forskningsstiftelser som är kärnan i sfären.

– Just nu vill jag inte ge några inriktningsförklaringar eller instruktioner, det får komma senare. /…/ Rent allmänt tycker jag att ordet kontinuitet är ett viktigt ord som Investor jobbar med. Vi gör inga stora förändringar bara för att vi gör individuella personbyten, sa Jacob Wallenberg vid skiftet till Dagens Nyheter.

Uttalandet till trots blev personförändringarna startskottet för en rad åtgärder som lett fram till dagens läge. Men det sades ännu ingenting om något vd-byte.

– Min avsikt är att bli kvar, sa Marcus Wallenberg i samma DN-text.

Bara fyra månader senare, i april 2005, offentliggjordes att Börje Ekholm – tidigare ansvarig för investeringar i onoterade bolag och innan dess McKinsey-konsult – skulle bli ny vd för Investor.

Utnämningen tolkades på två sätt, dels som att det skulle bli ett ökat fokus på riskkapitalinvesteringar, dels som att

vd-posten gått till en lojal tjänare som skulle underordnas familjens vilja. Bilden av Börje Ekholm bleknade också av avslöjandet att familjen nog egentligen hade velat ha chefen för sfärens riskkapitalbolag EQT, Conni Jonsson.

Mot bakgrund av det som hänt nu står det dock helt klart att Investor långt ifrån fått någon passiv figur som chef, snarast en variant av Conni Jonsson: handlingskraftig och ointresserad av att äga stora bolag noterade på Stockholmsbörsen.

En intressant detalj med att just Claes Dahlbäck tog över igen som ordförande, och var den som lotsade igenom maktskiftet, är hans omvittnade närhet till EQT-projektet. Bolaget startades under hans tid som vd i Investor. Efter att han avgick som ordförande igen vid rockaden i november 2004 är det också med EQT han har jobbat mest, som medlem av fondbolagets investeringskommitté.

Kort efter att Börje Ekholm tillträdde i september i fjol inträffade en annan viktig händelse, som på ytan kanske inte har direkt bäring på Investors ändrade strategi men som kan få en avgörande betydelse för vad som kommer att hända i Wallenbergsfären på sikt. Det var beskedet samma månad att Ulla Litzén och Pia Rudengren avgick mer eller mindre på dagen som vd och vice vd för W-capital, det förvaltningsbolag som byggts upp för att sköta Wallenbergstiftelsernas investeringar.

– Ulla och jag ville driva kapitalförvaltningen på ett annat sätt än delar av styrelsen. Vi ville driva igenom en breddning av portföljen till att omfatta nya tillgångar som onoterade innehav och fastigheter, sa Pia Rudengren då till Veckans Affärer, i en av få kommentarer till avgången. Hon förnekade dock förnekade att det fanns en konflikt mellan henne och Peter “Poker” Wallenberg jr.

– Jag uppfattar att han också ville förändra inriktningen på W-capital, men att det inte gick att förankra i styrelsen. Jag tänker inte berätta vem eller vilka som bromsade, sa Pia Rudengren då.

Peter Wallenberg jr tog därefter själv över vd-stolen i W-capital. Slutsatserna för utomstående var uppenbara. Hans far, deen 80-årige patriarken Peter Wallenberg, ordförande i stiftelserna, utövade ännu makt i sfären.

Och kanske än intressantare: det fanns en ny idé med hela bolagsgruppens inriktning efter omflyttningarna som inbegrep tillsättandet av Börje Ekholm. Det är uppenbart att i den idén inte ingick att stiftelserna skulle bygga upp någon egen förvaltning av onoterade innehav.

Samtidigt hade W-capital strax innan fått 300 miljoner av stiftelserna för “sådd- investeringar”, vilket sänder motstridiga signaler – kanske även det ett tecken på att det verkligen var en omsvängning.

Än i dag, mer än ett år senare, har inga nya chefer tillsatts på W-capital. På den nya hemsida för Wallenbergstiftelserna som sjösatts nyligen nämns inte ens W-capital. Klickar man på underrubriken “Förvaltning” hamnar man på en sida med den enda frasen: “Hemsidan är under omarbetning”.

***

FÖRÄNDRINGEN

Börje Ekholms tillträde har inneburit stora förändringar på Arsenalsgatan 8C på Blasieholmen mitt i Stockholm, där Investor huserar. Redan i december 2005 annonserades en ny ledningsgrupp.

Åtgärden innebar dels att unge analyschefen Johan Forsell flyttades upp till ledningen, dels – och det är kanske mest intressant – att förre chefen för sfärens “nya ekonomi”-investmentbolag B-Business Partners, Lennart Johansson, utsågs till chef för den nyinrättade “funktionen affärsutveckling”.

I pressmeddelandet angavs att syftet med Lennart Johanssons jobb var “att söka och utvärdera nya investeringsmöjligheter utöver Investors redan existerande investeringsenheter”. Exakt vad det innebär verkar inte någon av dem som följer Investor och som Affärsvärlden har pratat med känna till. Hans mest framskjutna roll, vid sidan av en plats i försvarskoncernen Saabs styrelse, har varit att vara Investors representant i Gambroaffären.

En analytiker som har följt Investor hävdar att Lennart Johanssons roll är central för det nya Investor.

– Jag tror att han har fått ett huvudansvar på Investor för att hantera omstruktureringen av portföljen. Sedan ska han scouta nya marknader där de inte är i dag, som Östeuropa och Latinamerika.

En annan person med insyn i sfären säger dock att man inte ska övervärdera Lennart Johanssons roll när det gäller strategiförändringarna.

I samband med bokslutet i februari i år kom nästa besked. Börje Ekholm presenterade en “ny affärsområdesstruktur”. Rent strategiskt var det inga stora förändringar, mest att de affärsområden som tidigare gått under namnen “Övrig verksamhet” och “Övriga innehav” omformades till “Finansiella investeringar” och “Operativa investeringar”.

Resten var rena namnbyten, men för teckentydaren kanske mer intressant. Den gamla termen “Kärninnehav” heter numer “Kärninvesteringar”, vilket skulle kunna tolkas som snäppet mer finansiellt. Det tidigare affärsområdet “Nya investeringar” – med placeringarna i onoterade aktier samt EQT – är med de nya termerna inte längre “nya” utan kallas bara Private Equity-investeringar.

Utåt har Investorfolket aldrig kommunicerat någon radikalt förändrad strategi, det är på ytan samma prat om långsiktig inställning där som man också säger sig vara positiv till nya investeringar.

Börje Ekholm själv har också ständigt avfärdat beteckningar som “nya Investor”. Men läser man de två sidor om visionen för Investor som följer efter Börje Ekholms första egna vd-ord, märks ändå en distinkt skillnad från hans föregångare.

Marcus Wallenbergs sista årsredovisning 2004:

“Investors affärsidé är att skapa långsiktiga värden för Investors aktieägare genom att bygga företag i sektorer där Investor genom sin kunskap och sitt nätverk har en styrka. Investor bidrar till sina innehavs utveckling främst genom ett engagerat ägararbete.”

Det ska jämföras med affärsidén i årsredovisningen för 2005:

“Skapa långsiktigt god avkastning genom att investera i företag med god värdepotential och använda vår erfarenhet, kunskap och vårt nätverk till att göra dem till ledande inom sina respektive branscher.”

Förutom en aggressivare ton finns ett ord som tydligt skiljer Börje Ekholms Investor från hans företrädares, nämligen “Värdepotential”. Bolaget ska inte bara tjäna pengar genom att äga, utan också genom värdeökningar.

I det nya Investor är man också tydligare med att sälja det som inte passar in i strategin. Eller som det står längre ned på samma visionsuppslag i årsredovisningen för 2005:

“Vår investeringsstrategi utgår från att investera i bolag med värdepotential och avyttra bolag som inte kan bli ledande på lång sikt eller som vi anser vara fullvärderade.”

I visionsstycket 2004 fanns inget om avyttringar.

Efter de affärer som Investor har genomfört i år och sannolikt är på väg att genomföra, framstår strategiomläggningen lika tydlig som radikal.

Det började i februari då vitvarukoncernen Electrolux berättade om avknoppningen av utomhusproduktföretaget Husqvarna, en historisk “aktieägarvänlig” åtgärd från Investor som i ett slag skapade det största nya bolaget på Stockholmsbörsen sedan Telia.

I april kom så 40-miljardersbudet på medicinteknikjätten Gambro. Köpare var där riskkapitalfonden EQT och Gambros tidigare huvudägare Investor. Men i och med att EQT blev ny majoritetsägare fungerade det i praktiken som en avyttring av Gambro, som i och med affären också plockades bort från Investors balansräkning.

Så i augusti bjöd brittiska Logica 11 miljarder kronor för Investordelägda it-konsulten WM-data, ett bolag som i och för sig bara funnits i sfären ett decennium men som setts som en del av “framtiden”.

Ihop med Scania nu i september gör det fyra storaffärer för Investor på ett halvår, omfattande bolag värda sammanlagt 158 miljarder kronor.

Lägg därtill att det förekommit medieuppgifter om att börskoncernen OMX kan vara på väg att säljas, vilket skulle innebära jätteingrepp i fem av de elva så kallade kärninnehav som Investor hade vid början av 2006.

***

FRAMTIDEN

Vid sidan av den intervju som Affärsvärlden gjorde med den nye Investor-vd:n i april 2005 fanns även en analys av dåvarande börsredaktören Simon Blecher. Rubriken var “Det nya Investor kan byggas” och på slutet fanns en sektion med underrubriken “Investor om tio år”:

“Om jag får gissa betyder det att Investor om tio år inte äger några Astra Zeneca-aktier, är delägare i en internationell telekomkoncern, är huvudägare i ett sammanslaget Scania-MAN och har kvar sina innehav i Atlas Copco och Gambro. Electrolux är sålt, WM-data med flera lika så och portföljen innehåller dessutom något nytt stor innehav. Teknikinnehaven är börsnoterade i ett separat bolag.”

Detta var alltså före buden på Gambro, WM-data och buduppgifterna om Scania. Mot bakgrund av den tydliga nya strategin, och Investors och Börje Ekholms snabba agerande i år, finns det skäl att fundera på om inte utvecklingen går både snabbare och längre än så.

På aktiemarknaden den sista tiden har det till och med förekommit spekulationer om att Wallenberg skulle vilja plocka bort Investor från börsen. Även om det är en extrem prognos, är det inte helt uteslutet. Och nog inte omöjligt, se Affärsvärldens förslag på sidorna 22-23.

***

MOTIVET

Även om Investor inte kommer att realisera planen fullt ut, har Wallenbergarna åtminstone starka motiv att slippa börsen. Flera av sfärens representanter uppges vara hjärtligt trötta på den starka medieexponering som Wallenbergs bolag tvingas tåla, de upplever att de får mer kritik än andra för samma typer av affärer.

Dessutom har sfärens representanter fått utstå skarp kritik för höga ersättningar, främst från Investor. Ambitionen från tjänstemännen i sfären att försöka bygga upp egna förmögenheter, kan realiseras lättare i ett helägt bolag. Redan sker en stor del av detta genom att sfärdirektörerna fått köpa in sig i EQT:s olika bolag, en process där insynen är näst intill obefintlig.

En annan tung fördel är att de slipper investmentbolagsrabatten som, fram till de senaste dagarnas kursryck, legat på upp emot 30 procent – nästan högst på börsen. Rabatten kringskär bolagets handlingsutrymme.

Dessutom gör den Investor extra sårbart. Med dagens enorma riskkapitalfonder, både inom och utom Sverige, är inte ens Wallenbergs klenod fredad. Minnena av den schweiziske finansmannen Martin Ebners inhopp smärtar fortfarande.

Som storspelare själva inom private equity har Börje Ekholm och Investor inga illusioner: Agerar man inte själv, kommer någon annan att göra det. Dessutom har omgivningen med de svenska aktiefonderna ändrats kraftigt de sista åren. Tidigare har Wallenbergarna regerat i Investor och sina andra bolag med hjälp av fonder, som backat upp dem men lämnat över styrningen till dem.

Men governance-krisen har tvingat fonderna att klippa de tidigare banden och agera långt mer självständigt. Det som händer i Volvo just nu, där flera i den grupp fonder som till och med samlats under namnet “Volvos vänner” inte längre stöder styrelsen utan i stället backar upp Christer Gardells Cevianfond är en direkt parallell.

Peter Wallenberg bekräftade bristen på stöd i den intervju han gav i Dagens Industri vid sin 80-årsdag i maj i år. I en diskussion om problemen med aktiefonder som engagerar sig mer i styrelserna men samtidigt kan köpa och sälja aktier i bolaget sade Peter Wallenberg:

– Det finns ingen intressegemenskap längre och risken är till och med att fonden nu satsat på en konkurrent. För mig är argumentationen så ogenomtänkt, det handlar bara om popularitet i den allmänna debatten.

Sfärnestorn uttryckte i intervjun även oro över Investors utsatthet på börsen, apropå en fråga om när han trodde att den sårbara 1980-talskonstruktionen Investor-Providentia-Patricia inte längre var finansiellt hotad.

– Den dagen har ännu inte kommit.