Eviga frågor für alle

En erfaren filosof skriver om de klassiska filosofiska problemen, de som brukar kallas “eviga frågor”. Det låter som en ideal kombination.

Lars Bergström, professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, har valt att undvika facktermer och långa idéhistoriska utvikningar i sin bok. Hans ambition har varit att på ett lättläst sätt ge problemen olika infallsvinklar, göra dem tydligare, hitta bättre och mer välformulerade argument för olika lösningar. Jag tycker att han lyckats, men bara delvis.

Boken består av 15 kortare essäer om eviga frågor som: Finns det skäl att vara rädd för döden? Kan vi någonsin göra något annat än det vi faktiskt gör? Vad är det som gör en handling moraliskt riktig? Har människor en själ? Vad består verkligheten av? Vad är människovärde för något? Finns det några absoluta sanningar? Varför finns det någonting snarare än ingenting? Har livet någon mening?

En av 1900-talets mest inflytelserika tänkare, den österrikiske språkfilosofen Ludwig Wittgenstein, hävdade att de flesta filosofiska problem beror på missförstånd av språkets logik. De filosofiska problemen är en följd av att vi nyttjar ord och grammatiska uttryck utanför de miljöer där de har en väl definierad användning, som i vardagslivet, på arbetsplatsen, på sportarenan, i forskarvärlden etc. Därför är det inte en fråga om att lösa filosofins problem, utan om att upplösa dem, visa att de vilar på ett missförstånd i fråga om språkets karaktär.

Att det ligger något i Wittgensteins resonemang framgår tydligt av Bergströms bok. Bergström tvingas ofta konstatera att de problem han tar upp i sina essäer inte tycks ha någon lösning. Läsaren blir mest förvirrad, fast på en högre nivå.
Men det finns undantag.

Den bästa essän, i mitt tycke, handlar om människovärdet. Efter ett intressant resonemang, där Bergström pekar på motsägelsefulla och direkt felaktiga sätt att använda begreppet, kommer han fram till den svårsmälta slutsatsen att vi inte har något människovärde!

Han påpekar exempelvis att det ligger i själva värdebegreppets natur att det blir bättre ju mer värde som finns. Men det verkar helt orimligt. Det kan inte gärna ha något värde i sig att antalet människor ökar. Han har svårt att tro att anhängare av människovärdet kan acceptera tanken att ju fler människor det finns på jorden, desto bättre.

_______________________

På given order
Seymour M. Hersh, Ordfront 2005, 437 sid.

Att massakern i Song My 1969 någonsin kom till omvärldens kännedom beror mest på Seymour M. Hersh, prisbelönt och kontroversiell journalist och författare. Hersh är i dag en av Bushadministrationens argaste kritiker.

Det var han som grävde fram de uppmärksammade historierna om amerikansk tortyr av irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset i Bagdad. I sin nya bok På given order (Chain of Command) koncentrerar Hersh sig också på det krig som Bush startade mot terrorismen efter elfte september 2001.

Hersh är intressant för att han är en av världens mest uppmärksammade och beundrade journalister. Han är också intressant för att han ofta arbetar med anonyma källor. Det skulle han knappast komma undan med om han inte visat att hans anonyma källor haft rätt förr – som i fallen Song My och Abu Ghraib.

KD
_________________

Rekordgenerationen
Mats Lindgren et al, Bookhouse 2005, 192 sid.

Rekordgenerationen började som en undersökning hos framtidsanalytikerna på konsultföretaget Kairos Future. Nu kommer undersökningen i bokform. Boken handlar om den befolkningsgrupp som följer efter den stora 40-talistboomen: Personer födda mellan 1945 och 1954.

Hittills har den kommersiella analysen mest handlat om hur företagen ska kunna profitera på den närmaste pensionärsgruppen, nämligen de tidiga 40-talisterna. Men rekordgenerationen är en kapitalstark grupp som får konsumentföretagen att dregla och fundera: Hur kommer de här personerna att tänka, känna och handla när de närmar sig pensionsåldern?

Det är sunt att vara skeptisk mot den här typen av undersökningar, men ser man boken främst som inspiration och underhållning kan den nog vara kul.

KD