EUROPA: EU-BETYGEN PÅ ÖSTEUROPA – Fem fick godkänt

Det blev alltså Estland, Polen, Tjeckien, Ungern och lillaSlovenien som fick godkäntstämpel av EU-kommissionen. De ansesalla uppfylla de krav som ställts upp av EU, och kommissionenrekommenderar att förhandlingar om medlemsskap inleds med dem.Övriga fem länder som ansökt får vänta.

Kraven är att länderna skall vara demokratier (med full respektför minoriteter) och att de skall ha fungerandemarknadsekonomier med förmåga att konkurrera på EU:s inremarknad den dag de blir medlemmar. De skall dessutom varaintegrerade, det vill säga tagit till sig EU:s lagstiftning. Detär dessa kriterier som EU-kommissionen tittat på i sina analyser.Resultatet finns översiktligt sammanställt i tabellen här intill.

De viktigaste trenderna:

Övergången till demokrati har gått mycket bra. Alla länder utomSlovakien betraktas som demokratier. Rumänien och Bulgarien harinte kommit lika långt som de övriga. Det finns dock två problemsom alla länder lider av: de har inte hunnit utvecklarättssystem värdiga en demokrati, och de har alla problem medkorruption.Framgångsreceptet för övergången till marknadsekonomihar utkristalliserats: de länder som agerade snabbt ochbeslutsamt direkt är idag fungerande marknadsekonomier med godtillväxt. De som inte vågade ta i, hankar efter. Mest påefterkälken är Bulgarien, som kommit igång först i år under enny politisk regim.

Trots de enorma framgångarna i de utvalda länderna är det mycketlång väg kvar till EU:s nivå för levnadsstandard. BNP per capitanår som bäst upp till 59 procent av EU-snittet i Slovenien, somalltså är rikast i öst. Lettland är fattigast med en levnadsnivåmotsvarande 18 procent av EU-snittet.

Alla länder säger sig vilja införa EU:s lagstiftning, både förden inre marknaden och på alla andra områden.

Det som skiljer är förmågan. Toppgänget har kommit långt i attta till sig lagarna, men även där fattas mycket när det gälleratt upprätthålla dem – rättssystemen har ju fått byggas upp frånbörjan och det tar tid. De länder som sackar efter mest har enför svag eller för liten administration för att klara av denmastiga uppgiften.

Det som återstår är att ta itu med de sociala systemen. Framförallt pensionssystemen skriker efter reformer inför denåldringsexplosion man vet kommer även i öst.

Kommissionens rekommendation att inleda förhandlingar med femansökarländer från öst betyder inte att det blir så. Beslutetligger hos EU:s stats- och regeringschefer och fattas vidtoppmötet i Luxemburg i december. Det finns olika uppfattningari frågan; den är faktiskt ett ganska hett stridsämne.Ytterligheterna är Tyskland och några till – som bara villsläppa fram Polen, Tjeckien och Ungern – och Sverige med flerasom vill ha gemensam förhandlingsstart med alla tioansökarländer.Förhandlingarna kommer att inledas under våren1998 och ta minst fem år. Det finns flera förutsättningar föratt projektet skall föras i hamn. En är att EU lyckas genomföraEMU. En annan att EU lyckas anpassa sig till en större kostymmed effektivare beslutsfattande och en ny maktfördelning. Entredje förutsättning är att EU lyckas reformera sin egenjordbrukspolitik och strukturpolitik.Alla tre förutsättningar ärsvåra att uppfylla. Så det är frågan vad som är svårast: Förösteuropéerna att klara kraven? Eller för EU att göra sig redoatt ta emot dem?