”Europa behöver en aktieägarkultur”
“The fucking eight percent economist!”
Bankirerna på Canary Wharf i London höll inte tillbaka när de mötte Anders Borg våren 1998. Den nyblivna 30-åringen hade klantat sig rejält och var nu på genomresa för att göra avbön hos de ilskna bankkunderna. Att den unge Borg hade haft flera år av stor framgång i arbetet som ränte- och valutaanalytiker på obligationsmäklarfirman Alfred Berg Transferator spelade inte längre någon roll. Han hade blivit en odugling som inte ens förtjänades att kallas vid namn.
Hur kunde det ha gått så fel? Han hade gjort allt som vanligt: samlat in kopiösa mängder med information, byggt excel-modeller, räknat, ändrat antaganden, räknat om. Inflationen låg nära 2 procent och Riksbanken hade signalerat fler räntehöjningar. Marknaden trodde att räntan skulle landa runt 5 procent, men Anders Borgs modeller visade någonting annat. Arbetsmarknaden var inte tillräckligt flexibel för att en sådan modest höjning skulle räcka; jämviktsarbetslösheten var högre än vad Riksbanken hade trott. Räntan kunde nå hela 8 procent, menade Borg. Rekommendationen blev således att sälja korta svenska räntor.
Anekdoten berättas i den nyutkomna självbiografin Finansministern, där Anders Borg beskriver händelsen som sitt största misstag på finansmarknaderna. Hösten 1997 mattades världsekonomin av och räntorna höjdes inte alls i den takt som han hade förutspått. Alfred Bergs kunder som lydde Borgs säljråd förlorade miljardbelopp. Han blev en jävla-åtta-procentsekonom och avhyvlingarna stod som spön i backen. Den kund som skällde mest var – ironiskt nog – investmentbanken Lehman Brothers.
Läs mer: Borg om finanskrisen.
Sedan ursäktsturnén 1998 har Anders Borg hunnit göra ett hundratal inflationsprognoser, men de pessimistiska räntegissningarna på 8 procent har lyst med sin frånvaro. Under årens lopp har han kommit fram till att det helt enkelt lönar sig att vara optimist. Prognoserna har oftare blivit rätt när han har trott att svensk ekonomi ska fungera väl, och mer fel när han trott att inflationen ska ta fart.
Men det är svårare att göra prognoser i dag, säger han. Den ekonomiska teorin som han har byggt sina modeller på fungerar inte längre.
– Vi har den lägsta arbetslösheten i den globala ekonomin sedan 1980 och den lägsta i USA sedan 1969, samtidigt som inflationen i praktiken är död. Det gamla sambandet var ju att låg arbetslöshet gav högre resursutnyttjande som gav högre inflation, vilket tvingade fram räntehöjningar. I dagsläget sänker 75 procent av alla världens centralbanker räntan.
Trots den låga arbetslösheten har nästan alla ekonomier lågt resursutnyttjande. Enligt Anders Borg beror det på tre saker: ny teknologi, kraftiga arbetsmarknadsreformer och en ökad globalisering. Det råder en ny ordning i världsekonomin och de ekonomiska teorierna har blivit oanvändbara i praktiken. Riksbankens höjning av räntan i december beskriver han som ”huvudlös”.
– Det är ett misstag att höja räntan i detta läge. Världsekonomin bromsar in och inflationen är på väg nedåt i nästan alla länder. Det betyder att aktiviteten i svensk ekonomi kommer avta och att inflationen bromsar in ännu mer. När efterfrågan försvagas finns en risk att arbetslösheten biter sig fast på en onödigt hög nivå.
Enligt Borg finns bara ett sätt att hantera den nya verkligheten: sänkta räntor.
– Räntorna kommer förbli låga under en väldigt lång tid. Lower for longer, som man säger.
Fortsatta räntesänkningar under 2020-talet kommer att ha en stor negativ inverkan på Europa, varnar han. Många stora finansiella institutioner, både på bank- och försäkringssidan, är inte alls förberedda på fortsatta räntesänkningar. Länder som Tyskland, Italien och Frankrike är i riskzonen.
– Det kallas ju straffräntor i Tyskland. Där äger man inte sitt boende och man äger inte aktier i samma utsträckning som exempelvis i Sverige. Om man bara äger räntebärande för pension och avkastningen går ner mot noll får ju det både sociala och ekonomiska indikationer. Vi i Sverige får i stället stabila bostadspriser och lägre räntekostnader. Dessutom får man ju en positiv aspekt genom att man faktiskt alltid äger aktier.
Förr i tiden köpte man aktier på spekulation och obligationer för avkastning. Nu är det tvärtom.
– De som har haft avkastning på räntor de senaste åren har varit inne i olika spekulationer, hedgefonder och annat. Europa skulle behöva en aktieägarkultur, som gör att man får en mycket tryggare ekonomi. Antingen via fonder eller direkt aktieägande, det är ju det bästa pensionssparandet för människor.
Detta är en nedkortad version av intervjun med Anders Borg. Prenumeranter kan läsa intervjun i sin helhet här.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.